Vi säger bara, Stig Olof Berg !

Året är 1980, Arne Thorén avgår som Ordförande i huvudstyrelsen, Bengt Sandqvist tar över och Benny Rosén blir nyvald ledamot.

Glädjande rapporter kom från skattmästare Lars Ranäng, en viss stabilitet har infunnit sig.
Ulf Ryberg, Sällskapets specielle målspottare fick chansen att få träningsspela i Canada. Laget, Edmonton Drillers, var jättenöjda med honom, så han stannade kvar. Det tvåårskontrakt som gällde i ÖIS var därmed av noll och inget värde.

Träningsmatcherna gick så där, i Triangeln blev det remi mot GAIS och storstryk av IFK, 1-5.
Seriestart hemma i kyligt väder mot Jönköping slutade 1-1. Sven Agne Larsson med hjälptränare Rolf Wetterlind jämte lagledare Janne Hallén hade säkert väntat sig en bättre öppning. Det hela vände dock och laget kunde, trots tuffa konkurrenter, blanda sig i toppstriden. Där fanns detta år många klubbar då GAIS, Häcken, Helsingborgs IF, IFK Malmö och Grimsås gjorde starka insatser.

Så förblev det ända fram till slutomgångarna. Hösten var dock långt ifrån ÖIS bästa säsong: Förluster mot GAIS 1-2, Häcken 1-2 och Karlskrona 0-1 (med debut av Björn Nordqvist) ingav inget hopp om en topplacering.

En vinst med 4-0 mot IFK Malmö och 2-1 mot Helsingborg tände ett visst hopp igen men tyvärr låg inte avgörandet i ÖIS egna händer på slutet.

Mot Jönköping borta i näst sista matchen lyckades vi vinna med 1-0. Samtidigt fick topplagen GAIS och IFK Malmö bara oavgjort i sina matcher. Detta gjorde att den i högsta grad underliga serien skulle bli en rysare av oanade mått i sista omgången.

Enligt expertisen spelades seriefinalen helt riktigt mellan IFK Malmö och GAIS där Malmö hade fördel av hemmaplan. ÖIS mötte Grimsås, som fortfarande hade en teoretisk chans till serieseger, hemma på Ullevi.

IFK Malmö leder serien på 31 poäng, GAIS, ÖIS och Grimsås har 29. Dessa fyra lag har av seriemakaren lottats till sista omgången, mer spännande kunde det absolut inte bli.
Det blev mer dramatiskt än vad mången hade tänkt sig trots att IFK Malmö ”bara” behövde klara av en poäng mot GAIS. Det såg också ut att lyckats då det stod 0-0 tills två minuter återstod av matchtiden.

Just i detta ögonblick räddar en försvarare i Malmö med handen, Sten Pålsson stegar fram och sätter bollen i nät. GAIS håller ut den sista minuten och är därmed klara för Allsvenskan. Detta tror många andra som följer spänningen, såväl på fotbollsplanen som i direktreferat i radion. Grimsås hade nämligen kvitterat ÖIS ledning till 2-2.

Av någon anledning ligger matchen i Göteborg sex minuter efter och där kämpar ÖIS för ett vinstmål genom en stenhård press mot Grimsås försvar.

”Polletten” kommer helt fri med målvakten som dock räddar, enligt många genom att dra ner honom ojust. Det kommer dock ingen signal från domaren och matchens nästa farlighet kommer minuten efter. Stig Olof Berg slår bollen förbi Alf Karlsson i Grimsås mål, tyvärr hinner en försvarare emellan med hörna som följd. På hörnan inträffar en mindre kalabalik inom Grimsås målområde utan att ÖIS:arna kunde få in bollen.

En lång utspark följs av en offsideblåsning på ÖIS planhalva, Björn Nordqvist skyndar sig och slår frisparken som hamnar intill Peter Dahlqvist strax utanför straffområdet. När Peter gör ett ryck förbi vänsterbacken Kent Wilsson blir han fälld. Domaren pekar på straffpunkten när det återstår endast 30 sekunder av matchen. ÖIS:arna, både på, utanför planen samt i radion tror inte sina ögon eller öron.

Vem av spelarna i ÖIS har både kraft och framförallt mod att stega fram för att avgöra en sådan viktig och nervös slutspark? Svaret är inte givet, straffar har nämligen varit ÖIS svagaste kort under hela säsongen.

Det blir dock en iskall Stig Olof Berg som snor åt sig bollen, han hade bestämt sig för att lägga straffen. Spänningen stiger runt Ullevi, Sportradion finns där i en direktsändning, stämningen är het.

Dock inte för Stig Olof. Denne iskalle yngling tar en kort och snabb ansats, tillslaget blir enormt och sekunderna efter står en strut bakom den helt chanslöse Alf Karlsson. Frågan efteråt, som konstigt nog ingen fick svar på, hur vågade han?

Den straff som han sköt så långt från Gunnar Grens, Agne Simonssons och Rune Börjessons smekande, men samtidigt säkert inlagda straffar, hittade rätt. Glädjen blev enorm och samtliga spelare rusade fram för att krama om sin hjälte.

Alla utom tränaren Sven Agne Larsson, han blev så nervös att han inte klarade av att vara kvar utan sprang in i Ullevis katakomber innan straffen skulle läggas.

I det läget, i den dramatiken, i den upphetsningen, i det för samtliga spelare, ledare och supporters viktiga slutskedet, vågade Stig-Olof Berg ge sig på en sådan vansklig sak som att dundra in lädret! Detta var nästan osannolikt men han gör det. Stig Olof förde sitt kära ÖIS till Allsvenskt spel genom en iskall slagen straff, Sällskapet fanns åter bland de stora.

Ynglingen hade det som behövdes: Kyla, mod och - trots trötthet - förmågan att utföra det.
ÖIS var tillbaka i Allsvenskan, på samma målskillnad men med fler gjorda mål än GAIS, Sven Agne Larsson och CO hade gjort det igen.

Jag kan inte låta bli att citera några rader från GAIS Jubileumsbok:

I slutminuten får GAIS en straff som Sten Pålsson rullar in till höger om målvakten. GAIS är i allsvenskan, för på Ullevi hade Grimsås kvitterat till 2-2 mot ÖIS på Ullevi. Det jublas på plan, det jublas på läktaren och planen stormas i lyckorus. Det gråts och skrattas och herre jävlar vilken fest det skall bli på hemfärden.
Men vänta lite, vad är det han säger i högtalaren. Vad fan säger han. Är det fem minuter kvar på Ullevi? Dra åt helvete! Jag skall aldrig glömma hur tyst det blev på Malmö Stadion. Glädjescenerna som stannat upp, alla förvirrade ansikten, spelarna som satte sig på planen och väntade och så…
Det är straff på Ullevi och klockan 15.15 gjorde Stig Olof Berg 3-2 i den sex minuter försenade matchen. Vi kunde inte bara fatta det. Det var så grymt, så ofattbart grymt. Vi var i allsvenskan i sex minuter och dessutom tagit full pott mot både Malmö och ÖIS.

Till råga på allt tog tydligen GAIS det så hårt att man inte klarade av att hänga kvar i Div II året efter utan hamnade på sista plats 1981. Att det kan bli så grymt som att man ramlar ur en serie när man varit så nära året före. ÖIS har varit i tredje divisionen totalt tre gånger så visst vet vi hur tråkigt detta är.

1980 spelades totalt 44 matcher, 26 av dessa var i serien, 12 av dessa slutade med vinst, 7 med remi och 7 med förlust. Visst var det en underlig serie som kunde avslutas med det lyckliga slutet.

Bland de flitigaste spelarna hittade vi Sören Börjesson, P-O Hagman, Örn Oscarsson och Dan Allbäck, dessa spelade samtliga seriematcher, Dennis Olsson nyförvärv från Kungsbacka, fick spela hela 38 matcher.

I skyttetoppen fanns naturligtvis Polletten, nu på 25 mål, sju mer än tvåan, Stig Olof Berg.
Publiksnittet hemma höjdes i takt med framgångarna, nästan 2600 åskådare, 4700 i sista matchen mot Grimsås.

Reservlaget belade en blygsam sjunde plats i den Allsvenska Reservserien. Man tycker nästan att det är synd om Ungdomsverksamheten. Deras prestationer detta år har nått oanade höjder, ändå kommer det i skuggan av det som A-laget presterat.

Juniorlaget kom tillbaka till toppen, inte bara i Göteborgs distrikt, utan även bland övriga elitlag i Sverige. Laget spelade hela 60 matcher, 52 med vinst talar sitt tydliga språk.
Det blev segrar i Västsvenska cupen, finalseger över Blåvitt 3-0, seger i Allsvenskans Grundserie. Lag som MFF, Hälsingborg, Halmstad och GAIS kom långt efter. I slutspelet fick värdarna Åtvidaberg stryk med 1-0, i finalen mot Djurgården, som slagit Elfsborg, blev det samma siffror: 1-0.

Mot Warta i DM-final veckan efter, kunde spelarna ge sina ledare Kenneth Gustavsson och Co mer glädje. Laget vann med klara 3-0. Junior-tvåan kom dessutom på tredje plats i klass I. Med spelare som Sven Andersson (även debut i A-laget och Juniorlandslaget) och Mikael Jacobsson i målet, ”Hassarna” Prytz och Hagman, Zeljko Omerovic, Jan Gunne Andersson, Thomas Dellenhed m m, ser återväxten mer än lovande ut.

För pojklagen slutade det också med mycket bra resultat: P 64, P 66, P 69 och P 71, de sist¬nämnda med en målkvot på 65-0, blev seriesegrare. P 64 kom dessutom trea i Pojk-SM och i Järlaträffen. P 66 vann också segrar i Kolmården och Stena cup.
Följande spelare fick motta Svenska Fotbollförbundets Silverplakett för segern i Div II:
Sören Börjesson, P-O Hagman, Örn Oscarsson, Dan Allbäck, Dennis Olsson, Peter Dahlqvist, Thomas Larsson, Gunnar Carlsson, Roger Altemark, Bo Johansson, Göran Ramstedt, Stig Olof Berg och Yngve Källqvist.

Ett stort Grattis!

”Nerplitat” av
P-O Lundin