Busiga Bella

Hon pratar muntert med mig och skrattar till då och då när hon återlever årets aprilskämt som hon utsatte mig för. Hon fick mig att tro att min kanin var på rymmen, och min skräckslagna reaktion var tydligen underhållande. Det var första april och min storasyster ville luras ordentligt.
- Jag tänkte försöka få pappa att tro att jag är gravid, säger hon med ett stort leende och en busig blick.

När hon gjort i ordning frukosten kommer hon till bordet och slår sig ner i den aningen slitna kökssoffan mitt emot mig. Hon tar hungrigt den första tuggan och lyssnar till den första frågan jag ställer: Vad är det första du tänker på när du hör ordet ”Borgarskolan”?
- David Deborg, när han gestikulerar framför tavlan, säger hon direkt med ett leende i rösten och munnen full av mat.
Det visar sig att David var hennes favoritlärare, hon beskriver honom som respektingivande men ändå inte jobbig.
- Alla gillade David, det blev aldrig dålig stämning på hans lektioner.

Men trots att David var favoritläraren var hans ämne, svenska, inte ämnet Bella tyckte bäst om. Engelska har hon alltid gillat, men tyvärr upplevde hon engelskalärarna hon haft under sin gymnasietid som dåliga.
- Jag fick ta det för vad det var helt enkelt.
Ett annat ämne hon tyckte om var fotografisk bild, och där spelade läraren i ämnet in väldigt mycket. Hennes lärare var Per Idheman, en man som är mycket omtyckt bland Borgarskolans elever. Bella ler vid tanken av honom och säger att han verkligen var en historia för sig.

När jag ber henne se tillbaka på hennes tid på Borgarskolan och tänka på om det är några speciella roliga eller tråkiga minnen hon har så tuggar hon länge samtidigt som hon funderar på frågan.
- Ja, alltså det är väl mest tråkiga minnen tror jag, som jag nog inte vill ta upp här. Men det bästa med skolan var att få träffa min bästa kompis Krille varje dag. Vi hatade varandra ibland, men jag saknar det ändå, säger hon med en lite sorgsen röst. Numera hinner de inte ses så ofta, och det är såklart ett stort steg att gå från att ses varje dag i skolan till att ses någon eller några gånger per månad.

Numera går Bella på Västerbergs Folkhögskola i Storvik, skrivarlinjen, och hon trivs utmärkt. Hon tycker om att hon kommit nära sina klasskamrater, det är nästan oundvikligt med tanke på hur mycket av sig själva de flesta avslöjar i sina arbeten på skolan.
- Vi har arbetat med film, dramatik och poesi, och nu håller vi på med prosa. Vi får jobba mycket med övningar där vi ska gestalta miljö och karaktärer, säger Bella och rättar sedan hunden som krupit närmare för att kanske få smaka en bit av hennes frukost.

Vi fortsätter med att prata om boken Bella skrev under sina sista år på Borgarskolan, ”Jag dödade dig”. Eftersom hon länge velat skriva en bok kändes det som ett bra tillfälle att göra det när skolan erbjöd henne ett projekt som i princip innebar att hon fick göra precis vad hon ville. Boken hon skrev handlar om två unga tjejer, Elin och Andrea, som möts av en slump på internet. De blir goda vänner, och det visar sig senare att de ska gå i samma klass. Deras vänskap växer sig starkare och starkare, samtidigt som Andrea börjar upptäcka främmande saker om sig själv. Det skrämmer henne men känns samtidigt naturligt. Elin har det under den här perioden tufft hemma och tillbringar väldigt mycket tid hemma hos Andrea. Det är en komplicerad historia med mycket drama och känslor.
- Sammanfattat i tre ord skulle jag nog beskriva boken som lättläst, hemsk och full av tonårsångest.

Boken är baserad på Bellas liv och verkligheten men vissa händelser har hon lagt till eller kastat om, för att det inte ska bli alltför personligt. Det är ju trots allt ändå en stor bit av hennes tankar och känslor hon delar med sig av. Tack vare boken har Bella lyckats gå vidare i livet och släppa det förflutna i en större utsträckning. Hon tycker att boken har varit som terapi, och hjälpt henne att få ner tankar på papper.
- Tidigare fanns ju allt bara i mitt huvud eller i mina dagböcker, och jag ältade det hela tiden för mig själv.
På frågan om det inte kändes utlämnande att skriva delvis från sina egna erfarenheter funderar hon, klappar lite på hunden som ligger bredvid henne på soffan och svarar sedan att det faktiskt fanns en poäng med att andra skulle kunna läsa vad hon skrev. Dessutom kunde hon gömma sig lite bakom det faktum att allt inte är sant.

Att skriva har alltid funnits med i hennes liv, och hennes första berättelse skrev hon i 3:an på lågstadiet. Den hette ”Morden i biblioteket” och var en kriminalhistoria som bland annat innefattade människor som blir insugna i köttkvarnar. Hon skrattar och tycker att det kanske är lite väl magstarkt för någon som går i trean att skriva sådant. Men faktum är att hennes lärare läste upp den för klassen och den blev mycket omtyckt bland klasskamraterna. Så omtyckt att Bella bestämde sig för att skriva en uppföljare, och hon tyckte dessutom att det var dags att få in lite romantik i biblioteket. Men när läraren under högläsningen började komma till kärleksscenen sprang Bella ut på toaletten, och hon minns hur pinsamt det kändes då alla skrattade och pekade på henne när hon kom tillbaka.
- Men det var ändå väldigt oskyldigt, de kysstes liksom bara.

Intervjun börjar nu närma sig sitt slut och det gör även Bellas frukostmackor. Hunden får ett hörn av den sista mackan, och sedan reser vi oss upp och jag tackar för en trevlig intervju.