Från OS till Borgarskolan

Jag träffar Mirja för att intervjua henne om hennes år som ung i Tyskland. Det är en kall och frostig vinterdag när vi träffas i en av Borgarskolans lokaler. Mirja är en varm och glad person som är lätt att prata med och vi har en trevlig stund under intervjun.

Året är 1972 och staden är München i Tyskland. München är detta år värd för de Olympiska spelen, som nu går av stapeln för 18: e gången. Under samma tid befinner sig Mirja i en annan tysk stad, Heidelberg. Mirja är 26 år och är i Tyskland för att studera tyska och engelska.
EU fanns inte på den här tiden så det var svårt att få jobb om man kom från ett annat land, men Mirja var student och studenterna hade en egen arbetsförmedling som de kunde gå till på morgonen om de ville ha jobb för någon dag eller några timmar. Mirja gick en morgon till arbetsförmedlingen för att få jobb för endast någon dag, hon fick då syn på något på anslagstavlan som verkade spännande. Det var en annons om Olympiska spelen där de behövde folk som kunde olika språk. Hon tänkte att hon lika gärna kunde prova, så hon skrev en ansökan och skickade iväg den.

Det gick ett tag och Mirja hade nästan glömt bort att hon hade ansökt om tjänsten som tolk under OS, när hon en dag fick ett brev där det stod att hon var kallad till rådhuset i Heidelberg på en intervju.
När det var dags för intervjun gick Mirja först in i en väldigt stor sal och längst bort satt det två damer och iakttog henne, de ville se direkt från början hur personerna de skulle intervjua var. Intervjun bestod av helt vanliga frågor, som var hon kom ifrån och vad hon gjorde, de ville bara prata med henne.

Ett tag senare så blev hon kallad till München för att skriva ett prov och hon åkte dit. Väl framme i München så fick hon översätta texter, från finska till tyska, tyska till finska och sedan detsamma med svenska, de ville alltså ha henne för att tolka finska och svenska. Det tog ett tag innan hon hörde något från dem efter proven, men allt detta var inte förgäves, till slut hörde de av sig och hälsade då Mirja välkommen till München för att jobba på språktjänsten som tolk.

De som skulle arbeta under OS träffades i München fyra veckor innan spelen började. Förutom Mirja så var det fyra personer till från både Sverige och Finland, så de höll ihop ganska mycket. Mirja tyckte det var en rolig vistelse, tolkarna visades runt till de olika arenorna och det arrangerades även grillfester för dem. Så det var inte bara jobb under vistelsen i München, det var fester nästan varje kväll. Förmodligen så var även vår nuvarande drottning Silvia närvarande på samma fester som Mirja eftersom Silvia också jobbade under Olympiska spelen. När OS väl drog igång så jobbade inte Mirja särskilt mycket alls eftersom att hon tillsammans med de andra tolkarna redan hade översatt allting under de fyra veckorna före spelen. Så under de två veckorna som OS höll på så fick hon översätta när folk ringde från hotell och även skriva i den olympiska byns tidning.

Några år senare bodde Mirja fortfarande i Heidelberg och behövde ännu en gång gå till arbetsförmedlingen för att få jobba någon gång ibland. Hon fick jobb som städerska hos en väldigt rik familj där hon skulle städa en gång i veckan. Familjen hade även en hushållerska och en kvinna som städade deras konstgalleri. Kvinnan som städade konstgalleriet berättade för Mirja att hon även städade hemma hos Silvias föräldrar. Silvia hade nu blivit Sveriges drottning och kvinnan som städade hos hennes föräldrar hade även blivit intervjuad av en svensk damtidning.
Mirjas ansikte strålar nu som solen själv.
– Det är inte alla som har fått städat hos hennes föräldrar, säger Mirja med ett leende.

Just när vi är på väg att avsluta samtalet tillägger hon,
– Det är ju faktiskt lite roligt att jag har städat i samma hus som en kvinna som har städat hos Silvias föräldrar.
Mirja avslutar med ett härligt skratt som får mig att inse att hon nog hade det väldigt bra under denna tid hon just berättat om.