I en värld full av liv

Dörren till Borgarskolans bibliotek öppnas framför mig. Jag lämnar livigheten utanför och kliver in till tystnaden. Fönstret som är på andra sidan släpper in dagens första solstrålar, smeker mig över mitt ansikte.
Susanna von Greyerz kommer fram till mig, ber mig med ett leende följa med henne in till hennes kontor. Utan att tveka förflyttar jag mig ännu en gång och den här gången dyker ett rum som skiljer sig från resten av biblioteket upp framför mig. Det står datorer på skrivbord, en skrivare längst ena sidan och papper, massvis med papper och böcker ligger lite varstans. Glasväggen åt höger, sett från Susannas skrivbord, gör att hon har full koll ut till biblioteket.

Det var 1995 som Susanna först började arbeta på Borgarskolan, innan jobbade hon på ett bibliotek i Björksätra.
− Men jag bodde ju här så jag pendlade. Sedan dök den här tjänsten upp och då sökte jag den, förklarar Susanna.
− Jag vet ju inte hur det ser ut i framtiden, men fortsätter jag inte här så blir det ett annat bibliotek, svarar hon på frågan ifall hon tror att hon kommer jobba kvar på Borgis i framtiden.
För att kunna bli bibliotekarie måste man gå bibliotekshögskolan. Det finns olika varianter på den, men den vanligaste än två år och innan man söker måste man ha läst två år på antingen universitetet eller högskolan. Sammanlagt blir det alltså ungefär fyra år innan man blir bibliotekarie.

En vanlig dag för Susanna är lite oberäknelig, för det beror på vad hon har inbokat. Ibland bokpratar hon, om både svenska och engelska böcker och ibland kan hon ha informationssökning eller källkritik med en viss klass.
− Sedan så dyker det även upp elever här som vill ha hjälp med någonting, till exempel information eller låna böcker, berättar Susanna och ler. Ena dagen kan vara jättelugn medan nästa kan vara hysterisk hela dagen, man vet aldrig hur det blir. Det enda jag vet säkert är ju det jag har inbokat.
Utöver det där sköter Susanna även om ekonomin. Det finns mycket administrativt också, som att plasta böcker och lägga in dem i datorn.
− Jag jobbar mycket med datorn, med länksamlingar och sådant, så det är väldigt varierande. Det är det som är så roligt med det här arbetet, man får liksom alla bitar, säger hon och skrattar till.
− Jobbar man på ett stort bibliotek kanske man bara har hand om en del.
Susanna jobbar mellan åtta till fem om dagarna och har vanlig semestertjänst, vilket lärarna på skolan inte har och det betyder att hon har sex veckors semester.
− Det är rätt tråkigt när alla går på lov, förklarar hon bistert. Fast det är också bra eftersom vi då får tid till att få undan allting.

Susanna jobbar inte ensam på biblioteket som är nytt från år 2006, utan Berit och Marianne delar på en halvtidstjänst som biblioteksassistent.
På min fråga ifall det är bra arbetskamrater svarar Susanna ja samtidigt som hon skrattandes vänder sig om mot kollegan Berit. Jag märker att personkemin mellan de två kvinnorna är stark på grund av deras samspelta skratt.
Det finns inga större problem med att jobba på biblioteket där det finns ungefär 18000 volymer.
− Det skulle vara att folk inte lämnar tillbaka böcker. Jag skickar massvis med kravbrev, även hem i hopp om att föräldrar ska se, säger hon. Men det är väldigt olika, en del är ju jätteduktiga på att lämna tillbaka böckerna.
Jag tackar Susanna von Greyerz mer än en gång för att hon mer än gärna ställde upp på min intervju och lämnar henne ensam bland alla böckers hemliga mysterium och egendomliga världar. Jag kliver ut ur tystnaden och in till livligheten med solens strålar lysandes i min nacke.