Idrott, entreprenörskap och kommunikation
Onsdagen den 20 januari 2021 - klockan 07:28
« Föreg. Nästa »


Skicka bildinsändare

Vinterkrönika


William Hedström 2015-12-15


Kall decembermorgon. Minus 10 grader. Jag sitter med en macka och stirrar rakt ut i kylan 07:12 en måndagsmorgon. Jag känner hur kylan vill tränga sig in i huset och kyla ner en redan nu men det får vänta. Stegen i trappen går ofattbart långsamt, nästan så man skulle kunna somna i trappen. När jag väl öppnar dörren så känns en sådan kyla så man vill tänka på alla tropiska länder, på en och samma gång.

Halvvägs till bussen inser man att tiden flyger iväg på morgonen så man måste leta fram löpstegen bakom de sövda benen. Morgonen måste vara den enda tid här i världen då tiden går extra snabbt, liksom. Är fysikens lagar som bortblåsta på morgonen.

De gångerna jag hinner med bussen så får de efterlängtade hörlurarna spela musiken som fyller upp tomrummet som skedde efter sängen jag lämnat bakom mig. Men då, ja självklart, måste en polare kliva på just denna buss så hörlurarna är ett minne blott. jag vill ju heller inte vara otrevlig genom att ha kvar hörlurarna så dom får inte vara kvar i öronen. Polaren är ju självklart morgonpigg och pratglad. Han pratar från den stunden han sätter sig ner till den stunden jag reser mig upp för att gå av. När jag kliver av bussen så känner man denna kyla en gång till efter att man har fått privilegiet att värma sig på en svettig buss med en pratglad polare.

Kylan gör vägen mycket längre till skolan, och de 22 trapporna som väntar innanför skolan är inte heller en sak jag ser fram emot. För att skippa de 22 trapporna så väljer jag att ta en trappa ner istället för att köpa mig en läsk. Som frukost, typ… Väl nere vid kassan så har jag ju självklart tagit fel jacka så plånbok, småpengar, pennor och annat är hemma idag, Jättekul. Men då, som sänd från himmelen så bjuder killen i cafeterian mig på en läsk. En ängel sänd från himmelen. Men senare när jag pressat alla dessa trappor upp mot klassrummet så har resterande klasskompisar redan kommit, och att öppna en läsk bland skolelever är som att jag nyss har fått tolv nya bästa kompisar. Ja och självklart kan jag inte säga nej till alla då det skulle bli ett himla liv, så jag får nöja mig med mindre än hälften kvar på min Trocadero.

Skoldagen börjar med klasstid. Vi sitter då och diskuterar om saker som har hänt eller annat som rör skolan. Men denna måndagsmorgon 08.37 så tycker läraren att det är så sjukt kul att leka lite charader, jippi! Och självklart, ja vem annars, så väljer hon mig att börja först. Jag går upp till katedern och tycker att diskutera om en växts uppbyggelse vore mer intressant.

Då denna hemska klasstid äntligen är över och jag ska lämna in min jacka i skåpet och hämta ut andra skolböcker, så har jag ju självklart glömt nyckeln hemma. Jag känner denna grovt irriterande känsla att jag vill slå in skåpet men lugnar mig. Jag kollar däremot ut genom fönstret och det är fortfarande lika mörkt och -10 grader ute nu.  


Tipsa en vän     Skriv ut



Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv
Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
Skicka insändare
Skicka bildinsändare
Tipsa redaktionen
Borgisnytt
Ansvarig utgivare:   Kerstin Engström-Halén
Webmaster:   Kerstin Engström-Halén
Redaktion:   Kerstin, SA Media och