Recension - Green Day

Förbandet Prima Donna kom in på scenen, spelade i en halvtimme. Energiskt försökte de värma upp publiken, vilket de lyckades ganska väl med. Trots allt väntade alla på en sak, punkrock bandet Green Day. De hade inte varit i Sverige på fem år, sedan American Idiot – turnén, Globen var fullsatt (13 500 personer) och stämningen var på topp.

Hög energi från start
Inledande var såklart Song of the Century, från senaste skivan 21st Century Breakdown, innan bandet gör entré på scenen. Skriken var så höga att taket nästan lyftes ifrån den enorma golfbollen. Snart studsades bandet ut på scenen och rev energirikt av titelspåret från samma skiva. Sångaren Billie Joe Armstrong skrek ”I want EVERYBODY to stand up” och snabbt ställde sig den del av publiken som fortfarande satt ned, förväntansfullt upp. Publiken var i extas redan från första gitarrackord och den extasen skulle hålla i sig i 2,5 timmar framåt!

Redan under andra låten, Know Your Enemy, sprang Billie Joe upp på läktaren, och fick uppskattande klappar av publiken, spelade ett kort solo för att sedan rusa tillbaka upp på scenen igen. En halv minut senare tog han upp en långhårig kille på scenen. BJ viskade något i hans öra och några sekunder senare hade konsertens första stagedive gjorts! Behöver jag nämna att sångaren har en imponerande energi?

Frälser publiken
Under East Jesus Nowhere ville sångaren ha upp ett barn på scenen. 14 åriga Dennis kom upp och även han fick en uppmaning viskad i sitt öra av sin stora idol. Senare knuffades Dennis omkull, BJ lutade sig över honom och sjöng och på så vis frälste pojken, varpå han reser sig upp, sångaren kommenderade då honom att ”Go back to your mama!”.

Ett smart drag av Green Day att ta upp folk ur publiken tidigt under konserten! Det uppskattas alltid och stämningen höjs ytterligare lite. Det gör att publiken blir delaktig i konserten på ett annat sätt, och självklart bidrar en aktiv publik till en bättre konsertstämning!
Allsång och succélåtar
När introt till krigs-kritiserande Holiday spelades lyftes taket ytterligare några centimeter. Allsång bröt ut och det energisprutande bandet var i sitt esse och alla såg ut att trivas som fisken i vattnet. Stämningen var verkligen på topp.

I Boulevard of Broken
Dreams, även den en hit från succéplattan American Idiot, fick publiken sjunga själv. Sångaren satte sig på golvet och lyssnade. Dock hade energiknippet inte riktigt ro med det så länge och tog över sjungandet, fortfarande med en enorm kör, en fullsatt Ericson Globe.

Otrolig energi
Något jag fascineras av är dessa mäns otroliga energi. De kör på max redan från första låt för att fortsätta med samma energi hela konserten igenom! ”This is where I belong”, har Billie Joe sagt om sin plats på scenen, och jag håller fullständigt med honom! Det är på scenen han ska vara, han är en riktig ”entertainer”. Den energin Green Day har i första låten, är den energin som ett ”vanligt” band skulle spara till sista extra numret. Green Day vred upp ytterligare några grader, så mycket att Ebba Gröns gamla hitlåt ”800 grader” skulle passa för att beskriva värmen: ”Det blir 800 grader, du kan lita på mig, du kan lita på mig…”.


Gamla godingar
En kavalkad av gamla låtar som inte behöver någon närmre förklaring följde sedan. Allsången fortsatte. BJ fick publiken att omedvetet stöna med hjälp av alla möjliga versioner av allsångsövningen ”hey oh” under Hitchin´a Ride. Hattar och konstiga kläder åkte på under spexnumret King for a Day/Shout, personligen gillar jag numret men vad jag förstår tycker de äldre fansen att det är lite för oseriöst och fånigt, dock tycker uppenbarligen inte grabbarna i bandet det, som gärna drar ut på det lite extra. Till exempel lade sig alla på scenen ner och sjöng och spelade liggandes.

Longview från Dookie sjöngs av tre personer som kom upp ur publiken. Hurvida de lyckades sjunga bra och komma ihåg texten går väl att diskutera, men att sjunga duett med Billie Joe Armstrong inför 13 500 personer, skulle jag inte tacka nej till, även om jag inte kunde sjunga för fem öre. Dessutom visar det ju att musik är glädje och lycka! När dessa personer kom upp var det dessutom relativt länge sedan någon var upp på scenen, och bidrog till lite ny energi i publiken och uppe på scenen. Väl med ångan uppe fortsatte de med genombrottslåten Basketcase som inte behöver någon närmre förklaring.


Fint och känsligt
Vackraste låten på senaste skivan, 21 Guns, en tung låt. Ett stort hopp mellan de olika låtarna som de skötte otroligt snyggt under hela konserten! Massvis av kameror och lysande mobiler åkte upp i luften och jublet var enastående högt när storbildsskärmen bakom Trés rygg visade det kyssande paret Christian och Gloria som hela skivan bygger på.

Min personliga favorit Minority från Warning fick avsluta konserten med hela bandet. En väldigt lång version av den härliga låten, konfetti över hela Globen, så mycket att man knappt såg scenen från våra platser som ändå var relativt nära scenen. Här var verkligen energin på topp, den energin de redan hållit i 2 timmar, ökade ytterligare lite till och jag begriper fortfarande inte hur de fysiskt orkar studsa och hoppa runt på det underhållande sätt de gör. Hela bandet presenterades och tackade hela publiken. förbandet, människor som gjort konserten möjlig, utan att göra det på ett smörigt sätt. det var riktigt fint! Alla sprang ut från scenen och hela arenan blev alldeles kolsvart.

Billie Joe avslutar ensam
Billie Joe kom tillbaka med en svart gitarr för att avsluta konserten på ett väldigt vackert och känslomässigt sätt. Last Night On Earth från 21st Century Breakdown var först ut. Enligt mig är den otroligt vacker och känslomässig, kanske en av de vackraste kärlekssånger jag hört.

En låt kvar och nu var det farväl på riktigt. Good Riddance (Time of Your Life). En låt som passar väldigt bra som avslutningsnummer, ”It´s something unpredictable, but in the end it´s right. I hope you had the time of your life”. Med den raden avslutar Billie Joe ensam årets bästa konsert, och ja, I had the time of my life.

Playlist:
Song of the Century
21st Century Breakdown
Know Your Enemy
East Jesus Nowhere
Holiday
The Static Age
Before the Lobotomy
Are We the Waiting/St. Jimmy
Blvd. of Broken Dreams
Hitchin´ a Ride
Welcome to Paradise
When I Come Around
Brainstew
Jaded
Longview
Basketcase
She
King for a Day/Shout
21 Guns
American Eulogy

Extra nummer I:
American Idiot
Minority

Extra nummer II:
Last Night on Earth
Good Riddance (Time of Your Life)

Konsertens bästa: Stämningen! Den var på topp under hela konserten.
Saknad: Wake Me Up When September Ends och Jesus of Suburbia
Bästa nummer: Minority
Betyg: 5/5

Fakta Green Day:
Billie Joe Armstrong – sång, gitarr
Mike Dirnt – bas, bakgrundssång
Tré Cool - trummor
Jason Freese, Ronnie Blake och Jason White (hjälper dem på livespelningar, men är inte officiella medlemmar i Green Day) – gitarr, bas, bakrundssång, saxofon, keyboard, trumpet m.m

• Bildades 1989 och hette då Sweet Children
• Slog igenom 1994 med låten Basketcase
• Har släppt 8 studioalbum, 2 samlingsskivor och 1 liveskiva/dvd
• Spelade senast i Sverige 2005