Idrott, entreprenörskap och kommunikation
Fredagen den 15 januari 2021 - klockan 21:56
« Föreg. Nästa »


Skicka bildinsändare

Lurad på pengar?


Rebecca Thideman 2012-10-26


Jag stod där på flygplatsen, svettdroppar i pannan och en klump i magen. Tiden började närma sig, jag hörde hur sekundvisaren tickade, tick, tock, tick, tock. I ena handen höll jag väskan hårt och den andra, i mammas arm. Jag var både nervös och uppspelt på samma gång.


Jag, Jag Rebecca Thiderman, 14 år gammal, skulle ut i stora världen, utan mamma, för första gången. Reseledaren kallade ihop gruppen på ungefär 20 nervösa och ivriga ungdomar. Jag höll blicken nere i marken tills vi var tvungna att gå till check in. Jag kramade om mamma, syster och bror hårt innan jag och min grupp försvann in i folkvimlet.

 

Efter några få timmar mellanlandade vi i London, De flesta socialiserade sig med varandra men inte jag, jag höll mig mest för mig själv. Jag kände att det skulle vara obehagligt och att de var bäst att jag höll mig undan tills vi var på plats.

 

Resan fortsatte och jag blev placerad längst bak i planet, bredvid en trevlig dam som bjöd på de ena och de andra. Jag såg hur resten av folket skrattade och hade kul och jag kände mig genast avundsjuk. Först vågade jag inte säga något och sedan önskade jag mer än allt att få komma in i gruppen.

 

För många timmar hade gott och vi var äntligen framme. Vi gick av planet och precis utanför flygplatsen stod en buss och väntade på oss. Alla steg på bussen och satt sig bredvid en nybekant men inte jag, jag fortsatte att sitta ensam och vara tyst. Efter ett tag vände sig en rödhårig tjej med stora blågröna ögon, mot mig. Hon log och frågade ”är det ditt riktiga hår?” jag svarade snabbt ”Ja” men var osäker på om det var något positivt eller inte. Hon svarade därpå ”Ascoolt ju”.  En trevlig och cool tjej tog första steget och pratade med mig, tysta och osäkra mig. Jag kände redan då att hon var den sortens tjej man såg upp till. Hon var snäll, rolig, pratglad, positiv och omtyckt av alla.

 

Från och med den dagen gick allt bara uppför. Jag lärde mig att prata med nya människor och att bara vara mig själv. Folk kommer automatiskt att döma dig. Man kan inte duga åt allt och alla. Det gäller att man väljer rätt människor att socialisera sig med. Roliga och positiva människor.

Vart var jag då någonstans? Jo, jag var på språkresa till USA, Kalifornien, Los Angeles i tre veckor. Och det var den bästa upplevelsen i hela mitt liv. Det kostade skjortan men det var värt vartenda litet öre. Det är svårt att förklara just varför men man kan jämföra det med att tillexempel boka en Charter resa. Att åka Charter är vanligtvis mycket dyrare än att leta boende och flyg separat. Visst kunde jag ha åkt med familjen eller helt ensam men de hade inte vart samma sak. Jag träffade massvis med underbara och roliga människor som jag kommer hålla kontakten med livet ut. Den 21 juni, 2009 när jag stod på Arlanda dödsnervös hade jag aldrig kunnat förutse att jag skulle komma hem som en ny människa. 


Tipsa en vän     Skriv ut



Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv
Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
Skicka insändare
Skicka bildinsändare
Tipsa redaktionen
Borgisnytt
Ansvarig utgivare:   Kerstin Engström-Halén
Webmaster:   Kerstin Engström-Halén
Redaktion:   Kerstin, SA Media och