En ryslig liten skröna, som visar att man kan klara sig undan övernaturliga otäckheter, om man bara är lite kvicktänkt.
En skräddare var en kväll på väg hem efter att ha utfört arbete på en gård. När han passerade genom Björkeryd kom han till ett ställe där han hade hört att två bönder i forna tider blivit sådana ovänner att de slutligen slagit ihjäl varandra. Plötsligt fick han höra ett fasligt oväsen och ut ur kvällsmörkret kom två gastar farande. De slogs med varandra så benknotorna yrde och skräddaren förstod att de var de två bönderna som efter döden fortsatte sitt vansinniga stridande natt ut och natt in.
Skräddaren hade ingen lust att bli inblandad, så han tog sin tillflykt till ett ihåligt träd och hoppades på att spökena snart skulle passera förbi. Men hans gömställe var tydligen inte så värst bra, ty en av gastarna gick fram till honom och ville ha hans åsikt om slagsmålet:
"Såg du, skräddare, hur jag kindputsade honom?"
Skräddaren tyglade sin förskräckelse och stammade fram till svar:
"J-jo, m-men han skulle haft lite till.."
Gasten tog åt sig detta och rusade ikapp sin fiende och de båda började puckla på varandra om möjligt ännu värre än förut. Och skräddaren? Jo, han tog förstås tillfället i akt och smög hem.
(Denna sägen är upptecknad i Bräkne härad av okänd person, berättad av okänd person. Historien är känd i flera europeiska länder och förekommer på många platser i Sverige, även på andra orter i Blekinge.)
