"Träffpunkt SvalhultaBjörk"

Med gemensamma arbetsinsatser från alla bybor och även sommargäster i bygden kom ”rastplatsen” med grillplatsen tillstånd, med bord och bänkar samt ”nödighus”. Senare gjorde man även en boulebana.

Många grillkvällar och träffar har genomförts under åren som gått. Ambitionen har varit att träffas under sommarhalvåret tisdag och fredagskvällar när vädret tillåter. Underhåll och tillsyn av anläggningen utföres helt ideellt av alla bybor gemensamt.

Som en bakgrund till att just denna plats är att det var här som ungdomarna i bygden träffades under lördagskvällarna, ofta före en danskväll på någon festplats eller någon större byggnad. Även vägskälsdans förekom.

Uppgifter har också framkommit att bönemöte eller olika former av missionsmöte förekom i anslutning till denna omtalade Svalhultabjörk. Dessa träffar förekom på tidigt nittonhundratal och med säkerhet under 20 talet.

Björkarna på denna plats är som synes ganska säregen med krokiga grenutsprång som skiljer sig markant från vanliga björkar.

Enligt sockenboken om Bräkne-Hoby av Folke Wirén har följande noterat:
Ossian Lindström f. 1880 från Örseryd och senare byggmästare och snickerifabrikör har berättat om ”Svalhulta björk” som hade vida grenar och gick upp i en sockertopp, att den eller de som högg ned detta träd skulle bli konstiga, det skulle också en ha blivet som hamlade trädet enligt sägnen. Men på julafton höll trollen kalas under björken och skramlade med silverskedar.

Att bekämpa vargar med förgiftat luder var synbarligen en i 1820-talets Hoby ganska förgäten konst. Vårvintern1822 uppträdde vargar som flerstädes angrep kreaturen. Sockenstämman beslöt tillkalla en småländsk bondhustru, som behärskade ludringskonsten. Var och en som ägde ko borde bidraga med 12 skillingar för att ersätta henne för besväret. Byåldersmännen skulle uppbära pengarna som borde deponeras i kyrkokistan, tills man konstaterat att ludringen verkligen lyckats. Ännu på 1840-talet förekom vargar i socknen. Vid sockenstämman i januari 1848 beslöts, att luder skulle läggas ut i Raskamåla och Svalhult.
I januari 1850 hotade vargflockar att bryta sig in i ladugårdarna. Man vände sig nu till landshövdingen och anhöll om att skallgång måtte anordnas.

Ryggåsstugan som ligger på platsen byggdes 1998 av Ingemar Gustavsson med talltimmer från Raskamåla. Stugan köptes senare av Karl-Erik Johansson och flyttades till Svalhultabjörk. Stugan vägde 8,4 ton och flyttades med hjälp av en kranbil och grannarna i Svalhult-Raskamåla. Flyttsträckan var ca 200 m och flytten tog fem timmar.

Avsikten är att denna stuga skall tjäna granngemenskapen, samtidigt som den pasar mycket väl in i miljön vid Svalhultabjörk.

Genom Karl-Eric Johansson