Vikingar i Bräknebygden?

På kyrkogården i Bräkne-Hoby hittades en båtyxa vid en grävning. Båtyxan i det här fallet var en gravgåva som följde med människor av betydelse. Man har också hittat bland annat keramik, flintayxor, flintspån samt en större "lårbensformad" slipsten som härstammar från båtyxfolkets tid i Hobytrakten. Dessa nomader fanns inte bara i våra trakter utan i hela Skandinavien. Människorna sökte efter betsmarker till sina djur. Det var bland annat så hästen kom till Skandinavien. Just för att de var nomader finns det sällan några spår efter dem bara några gravar som oftast ligger i grusåsar.

Vid ett livligt trafikerat hav låg Blekinge med sin kust och sin slätbyggd i perfekt läge för handel. Slutet av 700- till mitten av 1000-talet under järnålderns slutskede kallas för vikingatiden. Skepp i olika storlekar och handelsmän av olika slag kom och for. Det var här som vikingen hade sitt hem på sin gård med familj, djur, skog och åkermark som skulle sås och skördas. Den fruktade och hänsynslöse rövaren eller den skicklige sjöfararen upptäckte nya kontinenter 500 år före Columbus. För det var nämligen bonde han främst var, vår viking. Med sin skyddande skärgård spelade Blekinge en viktig roll för de förbipasserande fartygen. Då de seglade mellan de danska och svenska centralbygderna.

Under vikingatiden var Blekinge ett småbrukarlandskap. Små byar och ensamstående gårdar där kustlandsvägen band dem samman. Samhället var uppdelat av hövdingar och krigare. (denna grupp hade de fina och stora vikingaskeppen), fria män (köpmän, hantverkare, jordägande bönder) och sist trälar. På grund av att det rådde brist på mark valde många unga män som inte fick ärva någon istället prova lyckan på annat håll. Från denna grupp uppstod "vikingen" som for på olika äventyr över världen.

Upptäckare, erövrare, handelsmän, nationsgrundare, hantverkare, nybyggare, Europas första republik, lade grunden till ryska riket. Listan kan göras lång över vad vikingarna åstadkom. Många gånger ges en mörk och fruktad bild av dessa män. Bilden är många gånger vinklad för berättelserna och händelserna är återgivna av munkar. Mycket på grund av att de var de enda som kunde skriva. Vikingarnas järnhårda beslutsamhet, rovlystenhet och en stor portion mod bidrog till att utvecklingen under denna tid gick i ett rasande tempo.

Skeppen hade flera olika namn som Drake, Knarr, Busa eller Snäcka med flera. Idag tror man att Knarren var den största typen av lastskepp. Skepp med benämningen, Drake tros har varit mera av typen krigsskepp. Vikingaskeppen var väldigt effektiva. Då de hade låg köl, kom de lätt in vid långgrunda stränder. Mellan 800- och 1250-talet gick utvecklingen i en rasande fart. Lastförmågan för de första skeppen var ca 15-18 ton, under slutet av 900-talet ökade maxlasten till 25 ton. Utanför Bergens hamn har man hittat ett ca 30 meter långt vikingaskepp daterat till 1250. Vraket hade en lastkapacitet på minst 150 ton i hård vind kunde båtarna nå cirka 9-10 knops fart.

Nord-Skåne och Blekinge tycks ha varit ett gränsland mellan Sverige och Danmark. I jordeboken finns anteckningar om att kung Valdermar såg Blekinge som en del av Sverige. Hoby, Ronneby och Lösen skulle varit "huvudorter" för var sitt Härad. Under 800-talets slut åker ett sändebud Wulfstan utsänd av kung Alfred av Wessex. Han reste genom Danmark vidare till Blekinge, i hans mening tillhörde Blekinge svearnas rike.

I Hoby har man hittat Ringspännen, yxa, eldstål, glaspärlor och skifferbryn.
Bland de föremål som påträffats är silvermynten bland de viktigaste. Av dessa kan man tyda när de är lagda i jorden och varifrån de har sitt ursprung. Anledningen att människor grävde ner sina värdesaker kunde vara många. Krig (människor var rädda för plundring), offer, dåtidens bankfack eller till ett liv efter döden.

Svärdet var vikingarnas viktigaste vapen. Redan som barn tränades de med träsvärd. I vuxen ålder fick de sina riktiga svärd som skulle räcka hela livet. Dessa vapen var ca en meter långa där skaftet var en tiondel av själva svärdet. De var tveeggade, avsmalnade framtill och trubbigt längst fram. Längs med sidorna fanns så kallade blodsränner. På så sätt blev svärden lättare att bära utan att påverka balansen. I strid användes svärden av vikingarna som huggvapen och inte som stickvapen som många tror.

Yxan hade flera funktioner. Den var inte bara ett vapen utan användes även som verktyg. Vikingarna hade två olika sorter. Den äldsta kallas skäggyxa, därför att den sen ut som ett skägg. Den andra var bredyxan med halvformad egg och extra härdat järn. Den användes långt in på 1000-talet.

Spjutet
Vikingarna använde sig av kast- och stötspjut. Kastspjutet hade en lövtunn spets och en form av ett löv. Kastspjutet användes främst i strid oftast i kombination med en skur av pilar som regnade ner över fienden. Oftast användes kastspjuten flera gånger. Stötspjuten användes för att hålla fienden på avstånd.

Långbågen och pilarna
Dessa användes oftast av roddarna. Enligt landskapslagen var dessa skyldiga att hålla sig med både båge och pilar. Bågskyttarna användes i början av en strid för att försvaga fiendens styrkor..

Kniven
Denna var lika mycket allsidigt verktyg som vapen. Kniven hade sin vassa egg på en sida. Handtaget bestod oftast av ben eller trä. Vikingarna nyttjade både stenar och träklubbor i strid.

Det finns inget direkt slutdatum för vikingatiden. Tiden då Sverige övergår i medeltiden och att Harald Godwinson drog ut i korståg. Han mötte William Erövraren den 13 oktober 1066 i slaget vid Hastings.

Text och illustrationer: Andreas Nordkvist

Fredrik Svanberg C-uppsats i arkeologi särskilt nordeuropeisk Lundsuniversitet vt 1994 Handledare Anne Carlie

Blekinge mellan Brömsehus och Sissebäck- en kulturhistorisk krönika för en var. Anne-Beate Jonsson och Thorsten Pettersson.

Vikingar, myter, kultur och långfärder av Tony Allan översättning av Per Nyqvist