Edward Cullen på scen när Ensemble A har konsert

Ensemble A som spelar inleder konserten med Coldplays låt Yellow. De två tjejerna Ellinor Jakobsson och Tanja Deimo bjuder på skön sång, och SPMT:s egna Britta Lindman och Kristoffer Olofsson spelar instrument, tillsammans med några andra elever.
Konsertens andra låt, Creep av Radiohead, framförs av ”Mamma Brittas Bluesband”. Efter att ha frågat Britta Lindman hur namnet uppkom, så får jag lära mig att namnet är ett internt skämt hos ensemblegänget.

Nästa låt var en överraskning för oss i publiken, helt enkelt något utöver det vanliga. Martin Höög kliver fram till mikrofonen och säger ”Vi har skrivit en egen låt, den handlar om Twilight , är det någon som har sett den filmen?” Publiken både skrattar och tjuter och jag förstår genast att detta kommer att bli något man sent kommer att glömma. Texten handlar såklart om Twilights egna snygging Edward Cullen, och när killarna i bandet sjunger texten ”Edward Cullen – vilken man, det finns ingen som han” så kan nog ingen i publiken hålla sig för skratt. Det var just denna låt och detta framträdande som gjorde konserten värd att gå på, för den annars vanliga måndagsdeppen, byts ut mot skratt, applåder och visslingar.

Konsertens sista låt står fem stycken grabbar för. Lite metal, lite sköna gitarrsolon och ett kraftfullt framträdande avslutar måndagens konsert och vi elever lämnar aulan, faktiskt utan att trängas.