Molekylärbiologi och tomater mot prostatacancer
Prostatacancer är en av de vanligaste cancertyperna hos norska män. Idag finns det ingen bra behandling, Fahri Saatcioglu och hans forskarteam på institutionen för molekylär biovetenskap vid Oslo Universitet kan vara på spåret för att komma till rätta med detta i framtiden. Bland annat undersöker forskarna lykopenet i kokta röda tomater.
Fahri Saatcioglu kommer från Turkiet, i 15 år har han studerat i USA och kom till Norge för nio år sedan. I en intervju i den vetenskapliga tidskriften Nature 2002 uppmärksammades molekylärbiologer som den typ av forskare som universitet i Oslo önskade mer av.
Årligen får omkring 3000 män i Norge diagnosen prostatacancer, av dessa avlider cirka 1000 personer på grund av sjukdomen. Om inte stekta gröna tomater hjälper, kan möjligen kokta röda tomater vara en framtida behandlingsform, själv manar Saatcioglu till en viss försiktighet.
I tomaterna finns antioxidanten, lykopen, som kan visa sig vara en bot vid prostatacancer. I likhet med andra antioxidanter – som finns i allt från frukt och grönsaker till kaffe och choklad – motverkar lykopen aktiviteten de fria syreradikalerna i kroppen. De fria syreradikalerna produceras i kroppens celler som en biprodukt av metabolismen. Under de senaste årens forskning har det visats att fria syreradikaler är giftiga för kroppen och att de kan orsaka cancer, ledbesvär och åderförkalkning.
Forskargruppen kring Saatcioglu samarbetar med kollegor i USA som gjort en mindre klinisk studie av effekten hos kokta röda tomater på prostatacancer. De preliminära resultatet är lovande.
– Än så länge vet vi inte vad i lykopenet som påverka prostatacancern, men det är av stort intresse att kartlägga detta på molekylär nivå. Innan vi gjort det kan vi inte starta större kliniska studier. Vi måste veta hur och varför lykopen kan förhindra prostatacancer, - säger Saatcioglu.
Som ramverk kring forskningen har man tre mål.
– För det första skall vi på molekylär nivå forska fram till hur androgener, de manliga hormonerna, påverkar tillväxten av prostata och prostatacancer på ett tidigt stadium. För det andra skall vi forska på varför prostatacellerna inte dör som de skall vid apotos - programmerad celldöd – istället utvecklar cancer. Till sist skall vi komma fram till varför prostatacancer i sitt sista stadium växer oavsett av androgener, säger Saatcioglu.
|
