1959 utspelades ett vikingadrama på Jan Wallins åker
Vilhelm-Peterson-Bergers vagga fanns en gång på den Wallinska gården i Ullånger och faktum utgjorde orsaken till att skådespelarna som alla är amatörer själva önskat att få sätta upp föreställningen i Ullånger. Detta har skett endast tre gånger förut utanför Frösön, en gång på Skansen, en gång i Stiklestad i Norge samt i USA under en omfattande turné 1963. PB:s hem Sommarhagen kan alla besöka på Frösön Här intåg i Sommarhagen och Sommarsång samt Till rosorna
1959 var ju en sällsynt varm och torr sommar och Söndagen den 26 Juli var inget undantag när de 3000-taliga åskådarna samlades att se skådespelet som det sas inte bara var för Ullångers-bygden utan för hela denna del av Ångermanland.
Trots att amatörskådespelarna ställde upp gratis så uppgick de sammanlagda kostnaderna till 10000 kronor om man då jämför lösnummerpriset för tidningen VA 1959 som då var 30 öre så förstår man att det var en mycket stor satsning för Hembygdsföreningen som stod som arrangör. Det fanns alltså både förväntningar och farhågor inför det stora arrangemanget. Lyckligtvis blev inga farhågor besannade utan intäkter från parkeringsavgifter, entréavgifter och kaffeserveringen översteg betydligt kostnaderna. Så förutom att det blev en kulturell och konstnärlig framgång så blev det också en ekonomisk.
De hundra skådespelarna kom i fem fullastade bussar.
Skådespelets tre akter tog fyra timmar och i pauserna sjöng hembygdskören och så fanns det förstås kaffe- och glasstånd och publiken hade det skönt och trivsamt i gröngräset.
Västernorrlands Allehanda avslutar reportaget med: Ja så här ska en hembygdsfest arrangeras. Om nu Ullångersföreningen har fått blodad tand för flera liknande evenemang, så har den skapat ett gott goodwill-kapital för sig hos publik från vida kretsar i bygden.
Trots att amatörskådespelarna ställde upp gratis så uppgick de sammanlagda kostnaderna till 10000 kronor om man då jämför lösnummerpriset för tidningen VA 1959 som då var 30 öre så förstår man att det var en mycket stor satsning för Hembygdsföreningen som stod som arrangör. Det fanns alltså både förväntningar och farhågor inför det stora arrangemanget. Lyckligtvis blev inga farhågor besannade utan intäkter från parkeringsavgifter, entréavgifter och kaffeserveringen översteg betydligt kostnaderna. Så förutom att det blev en kulturell och konstnärlig framgång så blev det också en ekonomisk.
De hundra skådespelarna kom i fem fullastade bussar.
Skådespelets tre akter tog fyra timmar och i pauserna sjöng hembygdskören och så fanns det förstås kaffe- och glasstånd och publiken hade det skönt och trivsamt i gröngräset.
Västernorrlands Allehanda avslutar reportaget med: Ja så här ska en hembygdsfest arrangeras. Om nu Ullångersföreningen har fått blodad tand för flera liknande evenemang, så har den skapat ett gott goodwill-kapital för sig hos publik från vida kretsar i bygden.
