“Barnen ifrån Frostmofjället” har getts ut i ett 40-tal upplagor, blev filmatiserad 1945 och översatt till flera språk. Märkligt nog skrevs succéboken av den betydligt mindre kända Laura Fitinghoff, som föddes 1848 i Sollefteå. Hervor Sjödin, vars mormorsmor var syster till Laura, har sett till att författaren blivit mer känd idag.
  

Hervor Sjödin berättade kunnigt och pedagogiskt om Laura, utan bildspel denna gång. Hennes intresse väcktes av en hembygdsforskare som 1988 höll ett föredrag i Sollefteå. Hervor skrev därefter teaterpjäsen “Laura” och började samla mer material på Kungl bibliotekets handskriftsavdelning, till exempel icke digitaliserade brev, dagböcker och annat. Efter många års forskning publicerades Hervors bok om Lauras liv, “Vägen till Frostmofjället” 2006. Den är slutsåld idag, men Hervor bekostade utgivningen av tusen exemplar till och såg till att den gavs ut som ljudbok. Hon läste själv in boken. 

Den talrika publiken fick en mycket levande bild av det händelserika liv som Laura levde. Hon föddes som tredje dottern till prosten och riksdagsmannen Jonas Bernhard Runsten och hans hustru Ottilia Löfvander. De fick fem döttrar, men deras tre söner dog unga. Barnen fick undervisning i hemmet av fadern, av en fransk guvernant och av modern. Klassiska och moderna språk och utövande av musik var viktiga ämnen. Fadern var mycket konservativ, motsatte sig alla samhällsförändringar, men var älskad av döttrarna. 

När Laura var 23 år blev hon uppvaktad av den världsvane adlige brukspatronen Conrad Fitinghoff som ville gifta sig med henne. Han var 44 år äldre än hon. Hon tackade bestämt nej flera gånger. Trots detta var Lauras mor, enligt ett brev, med på giftermålet, något som Hervor aldrig kunnat förlåta henne för. Lauras systrar var emot Lauras “gubbaffär”. Men familjen beslöt att, över huvudet på Laura, besöka brukspatronen. Föräldrarna menade att det skulle bli skandal om Laura fortsatte att tacka nej till friaren.  Hon blev tvingad in i ett äktenskap som inte blev lyckligt.

Efter ett år föddes dottern Rosa som kom att bli den viktigaste personen i Lauras liv och hennes största lycka. Laura fick flera svåra missfall. Familjen flyttade till ett slott i Sörmland, där man upplevde några mycket goda år. Dottern Linnea föddes där men dog senare tragiskt i Lauras armar. Conrad gick i konkurs. Familjen flyttade till Blekinge. Laura hade flera svåra missfall. Dottern Rosa föll olyckligt, tvingades ligga stilla länge i sträckbänk. Då berättade Laura sina barndomsminnen för Rosa, och de gavs senare ut som bok med en ung, okänd Jenny Nyström som illustratör. Debutboken kom 1885 och hette “En liten värld bland fjällen”.

Samma år började Conrad ägna sig åt fastighetsaffärer i Stockholm men det gick inte bra. Laura fick för första gången känna på hur det var att vara fattig. En fin dam skulle inte behöva yrkesarbeta utan bli försörjd av fadern eller äkta mannen. Det var den tidens ideal. Nu måste Laura bland annat hyra ut rum och göra trappstädningar nattetid med dottern Rosa. Hon fick små honorar för de böcker, berättelser och artiklar som blev publicerade. Hon hade ett nära samarbete med Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens grundare. 

Lauras och Conrads liv gick i skilda banor mot slutet av hans liv. Han dog helt utfattig men Laura kunde bygga hus i Stocksund och fick flera goda år med resor utomlands. Sedan blev hon akut sjuk och opererad för cancer. Hon sade att hon fått en uppenbarelse som måste nedtecknas. Hon skrev som i trans. Handstilen var närmast oläslig för alla utom dottern Rosa. Det hon skrev nu skulle bli boken “Barnen ifrån Frostmofjället”, utgiven 1907.
 

Där skapade hon något alldeles nytt i en svensk barnbok. De fattiga, svältande allmogebarnen fick vara huvudpersoner och tydliga personligheter. De skildrades som starka, kloka barn som tog ansvar och ibland hjälpte vuxna som de mötte. Förut hade allmogebarn ofta skildrats som “beskedliga våp eller illmariga mottagare av överklasshjältarnas barmhärtighet”, som det heter på Laura Fitinghoff-sällskapets webbplats. Detta var den viktigaste insatsen Laura gjorde med sin bok, menade Hervor Sjödin. 

Under nödåren på 1860-talet hade hennes familj mött svältande familjer i prästgården. Dagligen kom barn och vuxna och tiggde mat och övernattning, ett tema som återkom i “Barnen ifrån Frostmofjället”. När de svältande barnen i berättelsen blev föräldralösa, gav de sig iväg med sin get för att inte bli sålda på auktion eller hamna i kommunens usla barna- och fattigvård.

Laura hann inte njuta så länge av framgången med boken. Hennes cancer slog till igen och i augusti 1908, året efter bokutgivningen, somnade hon in. Hon ligger begravd i Sollefteå. När man läser om livsöden från den tiden, slås man av hur stor barnadödligheten var jämfört med idag. Vart femte barn dog före ett års ålder under 1800-talet. En vanlig lunginflammation gick inte bota.  

Det var ett mycket lärorikt och intressant evenemang på kulturcentret Mannaminne. Det var fullsatt i Dragspelshuset. Man måste nämna de vackra sånginslagen av Cissi Jakobsson. För den som vill fördjupa sig mer i Laura Fitinghoffs liv och verk finns ett sällskap med webbadressen www.laurafitinghoffsallskapet.se  

 

Hans Jonsson