Il Cappuccetto Rosso –
musikalen där Rödluvan rebellerar

Recension. Kulturfestivalen pågick mellan den 22:a och den 28:e april och var fylld till bredden av kultur i alla möjliga former. Det bjöds på musikaler, dansföreställningar, barnteatrar och utställningar. Festivalen var ett nytt koncept för i år, och fungerade som en inledning till den omtalade Kulturveckan på Bäckäng som kickstartades veckan därpå.

Fredagen den 23:e april kl 12.00 ligger spänningen tät över Bäckängs aula. Publiken väntar spänt på att få uppleva storpremiär av festivalens största projekt: Il Cappucetto Rosso. En välgenomtänkt, totalt egenförfattad musikal utförd av flertalet tredjeårselever som alla studerar estetiska inriktningar på Bäckängsgymnasiet. Genom en snabb första granskning av den stora scenens konstnärliga kulisser och stämningsfulla rekvisita inser man som åskådare att detta kommer att bli ett framträdande man sent kommer glömma. I nästa sekund börjar föreställningen.

Berättelsen om Rana Rosso, protagonist i denna moderna applikation av den klassiska sagan om Rödluvan, utspelar sig på Italiens skumma gator. Vi befinner oss i en tid långt ifrån dagens databeroende samhälle, i ett ljusskyggt samhälle kallat La Vega. Där pågår en intensiv maktkamp mellan den sofistikerade familjen Rosso och några ruffiga men listiga gangsters med den eminenta Giovanni i ledningen. Tonårsdottern Rana Rosso med sin utmärkande röda luva om huvudet får i uppdrag av sin känslokalla mor att leverera en flaska vin till mormodern som ligger sjuk i sin stuga. Hon blir specifikt ombedd att se upp för den skumma baren på vägen dit, där Giovanni kan hålla till. Men vad innehåller flaskan egentligen, och kommer Rana att förstå det innan det är för sent?

Referenserna till originalet är oftast uppenbara, ändå lyckas Il Cappuccetto Rosso utmärka sig som en egen historia med säreget budskap. Den tidlösa barnsagan Rödluvan har blivit anpassad till en ny målgrupp – tonåringarna av idag. Originalet har en inbyggd läxa om att man ska lyssna på vad mamma säger och inte prata med främlingar – musikalen förespråkar motsatsen. När Rödluvan växer upp behövs nämligen ett annat moral, därför är det centrala budskapet i Il Cappuccetto Rosso att man ska tänka själv, ifrågasätta och välja sin egen väg i livet. Budskapet syns som allra tydligast under en rörande scen där den skröpliga mormodern undrar varför hennes dotterdotter planerar mörda henne, och svaret kommer automatiskt: ”Det är en order”.

Att musikalen skrevs i nutid syns i hur jämställd historian ter sig – i stället för att det under sagans slut mirakulöst nog kommer en jägare som räddar flickan undan vargen i sista sekund, är det här den moderna och kapabla kvinnan som själv överlistar och dödar vargen. En välgenomtänkt symbolisk handling framträder även när Rana Rosso framåt slutet efter att ha sagt emot sin mor ordentligt för första gången slänger av sig sin röda huvudbeklädnad. Därmed markerar Rana att hon har växt upp – hon är inte längre det naiva barnet i sagan. Hon är en modern kvinna som gör sina egna val i livet.

Även ur visuell synpunkt utstrålar föreställningen professionalism. Det sjuder av individualitet och originalitet i varje hörn av scenen. Kläder, rekvisita, bakgrundskuliss – allt samverkar för att skapa en genuin italiensk miljö där illegala verksamhet tycks vara vardagsmat och där alla medel är tillåtna.

Musiken är innovativ, tokig och passande. Den framförs av en orubblig liveorkester som får alla udda toner att passa perfekt med varandra. Ett plus är den knappt märkvärda bakgrundsmusik som skapar den rätta atmosfären på baren.

Samspelet under dansnummer är inte alltid den bästa, och tyvärr blir musiken från orkestern ideligen så pass stark att den övertäcker all sång. Detta är musikalens största nackdel eftersom man som publik varken får ta del av sångtexternas innebörd eller skådespelarnas eventuella skönsång.

Även skådespelarinsatser tycks för mig stundvis vara tveksamma. Bikaraktärerna har utvecklade personligheter och egenheter – dessvärre saknar skådespelarna ofta attityd och minspel nog för att göra karaktärerna levande. Jenny Kopp i rollen som historiens berättare Rafael höjer dock den totala skådespelarinsatsen märkvärt med storslagna gester, ett brett vokabulär och en stor portion självförtroende. En annan skådepelarinsats värd att nämna är Jasmin Bagherzadeh Gustafsson för sin övertygande roll som den alltigenom onda Giovanni.

Sammanfattningsvis visar Il Cappuccetto Rosso på en oerhört fängslande och tänkvärd berättelse, och utförandet är mestadels av utmärkt kvalitet. Helheten kompenserar gott och väl för små minus såsom vissa halvhjärtade skådespelarinsatser och felberäkningar på instrumentljudstyrkan. I all sin fullständighet lyckas dessa bäckängselever genom arbetet med musikalen göra sin skola stolt, och jag är övertygad om att de allihop har en ljus väg framför sig i det kommande arbetslivet!


Faktaruta Il Cappuccetto Rosso
Producent: Christian Naumanen
Regi: André Radwan
Manus: Jenny Kopp och André Radwan
Kompositör och Dirigent: Alexander Andersson
Kostym och mask: Louise Mauritzon och Maroléne Magnusson
Scenografi: Cecilia Eliasson
Originalidé: Andersson, Holmstedt, Kopp, Naumanen & Radwan
Skådespelare: Stella Eriksson som Rana Rosso, Hanna Björnberg som Fransesca Rosso, Cecilia Eliasson som Magdalena Rosso, Jasmin Bagherzadeh Gustafsson som Giovanni, Jenny Kopp som Rafael, Sara Lindström som Big Lou, Arvid Thulin som Claudio, André Radwan som Franko.
Musiker: Alexander Andersson, Christian Naumanen, Linnea Öhrn, Ida Böhm, Sara Hansfeldt, Erik Ib Pintus Svensson, Martin Floberg, Andreas Holmstedt, Cecilia Eriksson-Rydholm och Malin Gustafson.