Hilton började sin utbildning på journalisthögskolan i Göteborg och hösten 2003 påbörjade han sitt slutprojekt, som han idag är mest känd för, ”No tears for queers”. Den handlar om manlighet och tre mord. Hilton blev inspirerad av den amerikanska journalisten, Truman Capote, som gjorde världens första dokumentärroman ”In cold blood”. Han sökte stipendium för att åka till Laramie, där han under en månads tid intervjuade invånarna om mordet på Matthew Sheperd. Detta var startskottet för Hiltons karriär inom mediabranschen.
Johan Hiltons gyllene regler:
1. Utgå tydligt från dig själv.
2. Håll dig till sanningen.
3. Var engagerad.
|
”Reportage är en journalistisk genre, det är lustfyllt och levande. Det går inte sätta punkt på ett reportage,” säger Johan Hilton.
Han menar att man aldrig blir helt klar med ett reportage utan att man alltid kan förbättra något. Ett reportage, ska enligt Hilton, vara tydligt med en större bild av ett samhällstillstånd än vad en artikel är, nästintill skönlitterärt. Det ska vara personligare än en nyhetsartikel.
”Jag har aldrig träffat någon som har satt fingret på vad ett reportage är. Man känner igen det när man ser det,” förklarar Hilton.
När föreläsningen gick mot sitt slut fick publiken chansen att ställa frågor. En lärare på Bäckängsgymnasiet frågade om Hilton någon gång varit frestad av att leka med sanningen i en journalistisk text.
”Jo, det finns alltid en frestelse. Men det har jag inte gjort. Även om texten hade blivit mycket bättre om man bara lade till en liten detalj är det inte rätt att ljuga. En lögnaktig journalist kan förstöra folkets tillit för en hel tidningsredaktion.”
