Post-it-lappar - vägen till framgång

Jag kan notera att hennes händer skakar en aning av nervositet, men professionalismen lyser ändå starkt igenom. Hon tvekar lite över hur hon ska ta till orda, men är snart i full gång att berätta om sin kärlek till ord och böcker.

– Jag började läsa hästböcker som barn och sedan gick jag vidare med att härma dem och skriva egna upplagor, säger hon med ett slående engagemang.

Att Martina Lowdens texter i princip var kopior av de lästa böckerna spelade inte så stor roll. Hon påpekar emellertid att det är viktigt att hitta något eget sätt att skriva på för att sticka ut ur mängden. Hon forsätter att berätta om hur man alltid hör att faktumet att ha kontakter är det viktigaste. Lowden håller självklart med, men ser det inte som ett stort problem om man är ny i branschen.

– Kontakter får man inte – man tar dem, uppmuntrar hon oss livfullt.

Övertygande vänner
Man märker att nervositeten så sakteligen sinar när hon på stadig hand bläddrar fram och tillbaka i sitt anteckningsblock, där hon satt fast små post-it-lappar med stödord – något som hon är van vid. Första boken ”Allt” var skapad av just liknande små lappar, på vilka hon skrev ner fraser, boktitlar och konversationer för att sedan använda dem i sin bok. Att det hela till slut skulle bli en stor succé fanns det ingen tanke på utan skrivandet i dagboksform fortskred varje dag under tre år och på söndagarna satte hon sig och renskrev all text.

När vännerna fick nys om detta envisades en av dem med att hon skulle ta tillfället i akt och skicka in sina anteckningar till ett bokförlag. Dessa nappade på idén och på så sätt blev detta en framgångssaga.

I övrigt har Lowden varit verksam med allt möjligt och hon påpekar att man ibland får stå ut med en del gratisjobb för att komma dit man vill och hålla på med det man brinner för.

– På de roligaste jobben är det oftast sämre betalt, framhåller hon utan att verka allt för nedstämd.

Smicker leder ej till framgång
Hon skrattar helt plötsligt till och börjar berätta om hur hon och en vän skrev klagobrev till DN gällande en av deras skribenter. Allt vederbörande åstadkom, kritiserades av de unga kamraterna, något som hon kan skämmas över idag då hon ibland är gästkrönikör på tidningen och möter dem hon anmärkt på i korridorerna personligen.

Hon replikerar dock snabbt med att man faktiskt inte kommer särskilt långt genom att smickra folk, utan det bästa är helt enkelt att försöka göra arbetet bättre än konkurrenterna.

Kuriosa: * Om Martina Lowden ska betygsätta en bok för någon tidning och ifrågavarande visar sig vara dålig står hon inte ut att ha boken i samma rum som hon befinner sig i * Bland det bästa med sitt jobb är att hon kan jobba i liggande ställning * Hon anordnar skrivarskolor för ungdomar * Hon tycker själv att hon är en förvirrad människa

Martina Lowdens mål är helt sonika att utvecklas och hon försöker alltid ligga i framkant. Rädslan att kritisera och nedvärdera sig själv finns dock ej. Hon påpekar att boken ”Allt” är överdriven, vilket mest kanske beror på att den har blivit en aning uttjatad i hennes öron. Hon nämner istället gärna den tidskrift som hon arbetar på vid tillfället, vid namn ”Ponton”, som hon är mycket stolt över.

Om andra verk och skrifter talar hon gärna, något som i viss mån ger de trötta åhörarna en släng av rastlöshet. De piggas dock upp av hennes sätt att beskriva idealsjälvet:

- Jag läste en gång att en man beskrev sig själv som en glad knarkhund – ungefär så vill jag också vara!

Mer att vänta
Jag möter upp Martina Lowden för en intervju efter föredraget. På frågan var hon får sin skaparanda ifrån kommer ett oväntat och finurligt svar ur hennes välartikulerande mun:

- Jag får min inspiration ifrån livet, tavlor
och dataspel!

Att det kommer någon mer bok skapad av Martina Lowden råder det ingen tvekan om när vi frågar henne, dock är inget officiellt ännu.

Jag tackar och en annan åhörare som suttit och väntat under hela intervjun smiter snabbt fram. Efter lite ordutbyte kramar Lowden spontant om tjejen. Trots sina framgångar behåller hon fortfarande båda fötterna på jorden. Martina Lowden är precis som vem som helst på stan – bara med ett lite större bokintresse.