– Men undersökningen är gjord i oktober och november 2006. Och hade man gjort den ett halvår senare, hade säkert miljöaspekterna rankats högre.

Konsumenter som vill äta rätt har det hur som helst inte lätt. Livsmedelsmärkningarna är många. Det finns kravmärkt, rättvisemärkt och nyckelhålsmärkt för att bara nämna några av dessa märkningar. Den grundläggande informationen om vad maten innehåller får heller inte drunkna i alla budskap och till saken hör att texten på förpackningarna ofta är pytteliten och dold i en färgrann förpackningslayout.

Livsmedelsverket har i uppgift att se till att maten är säker och att våra matvanor är sunda. Men också att informationen till konsumenterna är korrekt och tillgänglig.
Miljötrenden är stark just nu. Allt fler vill äta inte bara nyttigt utan också miljö- och klimatvänligt. Och rättvist.
Allt fler efterfrågar mat som har framställts och transporterats på ett sätt som är bra för miljön. Och som har producerats av anställda som har rätt att vara med i facket och har anständiga löner och arbetsvillkor.

Nu pågår som bäst ett arbete på Livsmedelsverket för att miljöanpassa de kostråd som man ger. Ett arbete som sker i samarbete med Naturvårdsverket och som måste beskrivas som synnerligen ambitiöst.
De fem ”huvudkostråden” idag handlar om att äta bröd till varje måltid, gärna fullkorn, att äta mycket frukt och grönt, att gärna välja nyckehålsmärkt, näringsriktig mat, att byta till flytande margarin och att äta fisk ofta, gärna tre gånger i veckan.
Det sista kan ju mot bakgrund av debatten om utfiskning te sig knepigt. Men i det arbete som nu pågår ingår att peka ut vilken fisk man ”får” äta, arter som inte är hotade eller som fiskats där bestånden inte är det och som fiskats med bra redskap.

– Vi har aldrig jobbat med miljö på det här sättet förut, konstaterar Monika Pearson. Hon är nutritionist på Livsmedelsverket, med andra ord specialist på sambandet mellan mat och hälsa.
– Nu ska vi baka in miljöpåverkan i vårt arbete och våra kostråd. De skall miljöanpassas eller miljökommenteras och vi är i slutspurten nu. I höst ska vi ta fram lättförståeliga kostråd som är miljöanpassade, i stil med de fem huvudkostråden som vi har idag.
– Ta det här med att äta frukt och grönt. Det är skillnad i miljöpåverkan beroende på vad man väljer. Sådana råd om vad man kan välja ska vi komma med i varje livsmedelsgrupp, när det gäller kött, mejeriprodukter, frukt och grönt, spannmål, potatis och fisk.

Tomaten är ett exempel på hur komplicerat det kan vara. Skall den vara närodlad eller importerad? Vilket är bäst för klimatet? Om växthusen är uppvärmda med fossila bränslen är det ingen bra idé med svenskt. Men två tredjedelar av svenska växthusodlade tomater är idag odlade i växthus uppvärmda med biobränslen.
Sen handlar det om hur den fraktas. Om den kommer med båt eller flyg eller lastbil. Och konsumenten har idag knappast en susning.

Den miljöanpassning av kostråden som nu sker på Livsmedelsverket handlar inte bara om klimatpåverkan. Miljöanpassningen skall ta hänsyn till sex av Sveriges sexton miljökvalitetsmål.
De sex är begränsad klimatpåverkan; giftfri miljö; rikt odlingslandskap; ingen övergödning; rikt växt och djurliv; hav i balans och levande kust och skärgård.

Konsumentmakten skall inte förringas. Men frågan är om konsumenterna kan och skall lösa klimatfrågan.
Nja, de kan naturligtvis göra en hel del, men Svanhild Foldal betonar också politikens ansvar. Konsumenterna förväntar sig, även om de också själva har en roll att spela, att staten, myndigheterna och företagen skall göra det grundläggande jobbet.
– Man kan inte lägga över ett för stort ansvar på konsumenterna. De senaste tjugo åren har vi sett en tendens att man istället för att åtgärda problemet vid problemets källa, alltså där det uppstår, försöker lösa alltmer med märkning och överlåter valet till konsumenten. Men vi ser att konsumenterna förväntar sig att politiker, myndigheter och företag skall ha fokus på sociala problem och justa arbetsvillkor eller det handlar om klimatet.
att lösa problemen. Vare sig det handlar om sociala problem och justa arbetsvillkor eller det handlar om klimatet.

Ur Efter Arbetet nr 1 2008