NYHETER OCH REPORTAGE. Lex Britannia är en beteckning som brukar användas för ett stycke i den svenska medbestämmandelagen (MBL). Stycket tillkom efter en konflikt på 1980-talet kring ett bekvämlighetsflaggat fartyg med namnet Britannia, och syftar till att förhindra social dumpning. Det är ett undantag från den huvudregel som innebär att fackföreningar inte får vidta stridsåtgärder med syftet att undantränga ett kollektivavtal som arbetsgivaren redan är bunden av. Denna så kallade fredsplikt gäller enligt Lex Britannia inte i förhållande till utländska arbetsgivare, utan bara i förhållande till svenska.

Utstationeringsdirektivet är ett EU-direktiv som gäller för arbetstagare som utstationeras för att under en begränsad tid arbeta i ett annat land än arbetsgivarens, när verksamheten handlar om att tillhandahålla tjänster. Enligt direktivet är arbetsgivaren då skyldig att följa värdlandets regler i fråga om en så kallad ”hård kärna” av anställningsvillkor, bland annat minimilön. Dessa regler kan enligt direktivet finnas antingen i lagstiftning eller i allmängiltigförklarade kollektivavtal. Om det – som i Sverige – inte finns något system för allmängiltigförklaring av kollektivavtal, kan reglerna dessutom finnas i kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag eller som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna och är tillämpliga i hela landet.

Utstationeringslagen är den svenska lag som har införts för att genomföra utstationeringsdirektivet i Sverige. Lagen hänvisar till en rad svenska lagregler som gäller de anställningsvillkor som ingår i den ”hårda kärnan” i utstationeringsdirektivet. Minimilön tas dock inte upp, eftersom det inte regleras i lag i Sverige.

Lissabonfördraget innehåller förslag till ändringar i EU:s grundläggande fördrag. Det undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer i december 2007, och togs fram efter att försöket att skapa en EU-konstitution hade avvisats i flera nationella folkomröstningar. Innan Lissabonfördraget träder i kraft måste det godkännas av alla medlemsstater. Om det sker kommer EU:s stadga om grundläggande rättigheter, som nu inte är rättsligt bindande, att ingå i EU:s fördrag och alltså få en högre juridisk status. Rätten till fackliga stridsåtgärder ingår i stadgan.

Rüffertdomen, som avkunnades av EG-domstolen den 3 april, handlar om ett polskt företag som anlitades som byggentreprenör av den tyska delstaten Niedersachsen. De anställdas lön motsvarade knappt 50 procent av minimilönen enligt det kollektivavtal som myndigheterna i Niedersachsen menade borde tillämpas. Detta stred mot delstatens lag om offentlig upphandling, som säger att entreprenörer är skyldiga att betala minimilöner enligt det kollektivavtal som är tillämpligt i den aktuella sektorn och på den aktuella orten. EG-domstolen kom fram till att detta krav var en oacceptabel inskränkning av den fria rörligheten. Det som var avgörande var att det aktuella kollektivavtalet inte hade allmängiltigförklarats, trots att Tyskland har ett system för allmängiltigförklarande av kollektivavtal, och att det lagstadgade kravet på att följa kollektivavtal inte gällde för hela byggsektorn, utan bara vid offentlig upphandling.