En och annan talar om splittring inom socialdemokratin, men ordföranden i Köpenhamn, Jan Salling, viftar avvärjande:
– Vi ville få fart på debatten inom partiet. Vi valde därför att gå ut i stor stil för att engagera så många som möjligt.
Det är ganska ovanligt att ett politiskt parti lyckas få uppmärksamhet för interna studiecirklar – för det är just vad Den Röde Skolen handlar om.
Röde Skolen startade i januari. Till första mötet hade man hoppats på 50 deltagare. 300 anmälde sig och Jan Salling fick hyra större lokal. Sedan har man haft ytterligare två lika välbesökta möten och ska ha ett till före sommaren. Därefter ska partiföreningen i Köpenhamn satsa alla krafter på höstens partikongress och kommunvalet 2009.

Allt började med att socialdemokraterna i Danmark hösten 2007 gjorde sämsta valet på 80 år. Allt hopp om att välta den borgerliga regeringen grusades. Därtill visar aktuella opinionsundersökningar att endast 18 procent av väljarna nu kan tänka sig att rösta s. Socialistisk Folkeparti har gått om.
Men redan på valnatten, den 13 november, började socialdemokraterna i Köpenhamn diskutera hur partiet skulle ta sig upp ur moraset. Jan Salling:
– Vi ville ha en ordentlig valanalys och i den analysen skulle gräsrötterna vara med. Men partiledningen tänkte annorlunda och bagatelliserade nederlaget. Vår politik låg fast och skulle gälla även i fortsättningen.
Steg för steg växte irritationen bland många av de 4 000 partimedlemmarna i Köpenhamn och en handlingsplan formades. Jan Salling:
– Köpenhamn är en storstad. Vi har andra problem än resten av Danmark. Vi har dyrare bostäder och en bomarknad som styrs av privata vinstintressen, större trafikproblem och bostadsområden med låg andel danska invånare. Det kräver en särskild politik, och vi ansåg att vi inte fick gehör för detta i valprogrammet före valet 2007. Vi ställde ändå upp lojalt bakom partiledningen, men nu efter valet måste våra frågor upp på bordet.
– Vi beslutade därför att skriva ett öppet brev till alla partimedlemmar i Köpenhamn och till media. Första namn bland avsändarna var Ritt Bjerregaard. Bland de övriga fanns jag självoch LO:s informationschef. Vi visste att det skulle väcka uppmärksamhet med Ritt som en av brevskrivarna - och uppmärksamhet var precis vad vi ville ha.
– Vi har i efterhand kritiserats för att vi inte nöjde oss med en intern debatt, och några har trott att vi är ute efter att ”välta” Helle (Thorning-Smith, partiordföranden). Så är det inte. Helle är en bra kommunikatör. Hon är vald av
medlemmarna i en medlemsomröstning. Vi vill ha kvar Helle, men vi vill också ha en mer vänsterinriktad politik med ekonomisk omfördelning från rika till fattiga. Det får man inte med den politik vi gick till val på med skattestopp och fridlysning av de privata fastighetsägarna och bostadsrättsinnehavarna.

Brevet, som är välformulerat och mycket kritiskt till partiets valprogram, innehöll en inbjudan till alla
”med hjärtat och hjärnan till vänster” att komma till Den Röde Skole för att ta fram förslag som ”ger nytt liv till socialdemokraterna och vänsterflygeln” i dansk politik.
I brevet frågade man om socialdemokraterna har lösningar på de problem som folk upplever i sin vardag. Och ger följande, något syrliga, svar: ”Det, som gör politik svårt, är den mångfald, som är det moderna livet. Det går bra med ekonomin – konsumtionen växer och växer vilket innebär att även föroreningarna och överkonsumtionen växer och växer. Danmark är ett föregångsland – danskarna äter mer lyckopiller än andra folk. Danska ungdomar har rekord i alkoholkonsumtion. Antalet skilsmässor är högt och fetma har utvecklat sig till en epidemi. Det danska skolväsendet fungerar inte särskilt bra – det främjar skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har. Utbildningssektorn kan inte hantera unga män – de hoppar av. Hälsovården fungerar inte bra. Danskarnas medellivslängd är kortare än i jämförbara länder. Problemen får och ska skärskådas – och det är vad vi ska göra i Den Röde Skole.”

Jan Salling är helt överväldigad över den respons man fick. Första mötet i Röde Skolen hölls den 31 januari. 300 partivänner kom. De delades upp i grupper och fick en arbetsbok med konkreta frågor och arbetsuppgifter.
Första frågan var utmanande: ”Varför sitter du här?”
Motivet var förstås att var och en skulle tänka efter innan man gav sig i kast med att diskutera Danmarks mest brännande samhällsproblem. Vid genomgången efteråt hade deltagarna formerat sig och begärde att debatten skulle handla om infrastruktur och kommunikationer, billigare bostäder och miljö. Politiken i Köpenhamn skulle vara ”storbypolitik” och man ville ha egna verktyg för att klara storstadens problem. Jan Salling:
– Vi tittar avundsjukt på London och Stockholm som har infört biltullar. Och vi måste få en bostadspolitik som garanterar att vanliga människor kan få bostäder som de kan betala. Totalt fria marknadspriser är ”borgerligt og asocialt pjatt”. Det gäller också utförsäljningar av välfärdsinrättningar och skolor. Integrationspolitiken, och det ständiga klankandet på invandrarna, är en skam för Danmark. Vi har fått rykte om oss att vara på samma nivå som Österrike när det gäller invandrarfientlighet. Pia Kjaersgaard är med och styr landet och hon skapar konflikter mellan etniska danskar och inflyttade. Allt detta måste vi ändra på och detta diskuteras i Den Röde Skole.


FAKTA/ DEN RÖDE SKOLE


Den mediala uppmärks amheten runt Den Röde Skole har varit och är stor. Inga utomstående – och särskilt inte pressen – släpps in på mötena. Och ordningsreglerna är intressanta:
1. Ingen mobbning. Vi mobbar inte varandra och vi talar inte illa om folk som inte är närvarande.
2. Vi pratar endast om det som är viktigt.
3. Vi pratar om politik och ideologi, inte valtaktik eller opinionsmätningar.
4. A lla bidrar till debatten efter bästa förmåga. Ingen är med enbart som lyssnare.

Jan Salling:
– Den Röde Skole finns nu på flera andra orter i Danmark. Andra partiföreningar har tagit efter oss. Vi får förfrågningar om att åka ut och prata. Men vi tackar nej. Den Röde Skolen ska inte vara en alternativ partiorganisation.
Den är en framgångsrik studiecirkel som utifrån ett socialdemokratiskt vänsterperspektiv tar fram den politik som vi ska driva i Köpenhamn.


Ur efterarbetet 1 2008