Varje kväll klockan åtta kom hon gående genom grändens mörker och uppenbarade sig plötsligt i det klara ljuset på gatan med ett tycke av ett skrämt barn som hade kommit långt hemifrån.

Jag visste att hon aldrig dök fram före klockan åtta, och ändå fanns det kvällar jag sprang två timmar i förväg och stod och väntade bredvid den stora, grön- och rödmålade vattenposten, tills hon kom.
Under alla de månader jag känt henne hade hon bara kommit försent två, tre gånger, och då var det inte mer än tio eller femton minuter över tiden. Jag tittade på klockan halv nio, sen vände jag hemåt.

Jag tog av mig jackan och gick in på mitt rum. La mig på sängen och tog fram mobilen: inga sms från Malin… så jag skickade i väg ett själv:
”Varför kom du inte i dag?” Jag la mobilen på bordet och lutade mig tillbaka i sängen. Det går inte att beskriva hur mycket jag tycker om Malin. Jag hoppas alltid att jag ska få ett sms, där det står att hon och Hannes har gjort slut, så jag kan få henne för mig själv.

Jag hade nickat till när jag fick ett sms från Malin:
”Förlåt, jag kunde inte komma i dag. Hannes hade ingen träning. Puss.” Jag kände mig sviken på ett sätt, varför kan hon inte bara göra slut om hon nu menar det hon säger, att hon verkligen älskar mig. Kan hon inte göra uppoffringar för min skull? Men jag visste vad som gällde: Hade inte Hannes ingen träning träffas vi inte. Jag får väl lära mig att inte bli ledsen helt enkelt. Vi träffas väl säkert på söndag istället. Jag borstade tänderna och gick och la mig fast klockan bara var 9.

Jag vaknade av att någon knackade på mitt fönster.
Jag gick fram till fönstret, där ute stod Malin i bara nattlinne. Jag öppnade fönstret.
”Vad gör du här?”
”Hannes kastade ut mig.”
”Varför då?” Jag gjorde en gest att hon skulle komma in.
Hon hoppade in genom fönstret och tog av sig skorna.
”Han tjatade på mig fast jag inte ville, du vet..." Hon kollade på mig med en menande blick.
”Aha, så han kastade ut dig för att du inte ville?”
”Precis, han är sjuk i huvudet”
”Men varför gör du inte slut?”
Hon tittade på sina händer.
”Jag vet inte, men du vet ju hur han är. Han kommer döda dig om han vet att vi är tillsammans”
Jag lade armen om henne. Ska jag våga kyssa henne?
Jag böjde mig fram, men ångrade mig i sista stund. Hon tittade på mig och log.
”Vågar du inte?” Sa hon lite retsamt.
Jag böjde mig fram igen och nu kysstes vi.

Plötsligt bankar det på fönstret. Det var Hannes som stod utanför fönstret, han såg galen ut. Jag visste inte om jag skulle våga öppna, han skulle antingen döda mig eller skada mig rejält… Jag tittade på Malin och hon visste nog inte heller vad hon skulle göra.
”Malin jag fixar det här, gå ut i köket”
Hon sa ingenting och stängde dörren. Jag öppnade fönstret och beredde mig på det värsta. Hannes hoppade in genom fönstret. Jag ställde mig i försvar läge, men Hannes slog aldrig. Han tittade bara på mig, men sen så smällde det. Han slog mig över näsan så blodet forsade, jag kastade mig på honom, han hamnade på ryggen med en smäll. Jag slog och slog tills jag kände hur någon drog bort mig, det va pappa, han hade vaknat av bråket, som tur va. Annars hade jag nog slagit ihjäl honom. Malin kom in i rummet och blev tårögd när hon tittade på mig sen på Hannes. Pappa hjälpte Hannes upp på benen. Hannes bara tittade på mig, utan ondska i ögonen.
”Ta henne då, hon är inget att ha ändå. Hon kommer ändå va otrogen mot dig med” Hannes lämnade rummet, och samtidigt som han gick ut puttade han på Malin som tittade ner på sina fötter. Jag gapade som en fågelholk, jag trodde inte de va sant, jag hade fått Malin, min älskade Malin. Malin stod och tittade med tårar i ögonen på mig, jag undrade varför hon såg så sorgsen ut. Men sen log hon genom sina tårar så jag gick fram och kramade henne. Pappa stod fortfarande som ett frågetecken, så vi förklarade hur det låg till, pappa bara skakade på huvudet. Jag och Malin stod fortfarande och kramades, äntligen fick vi varandra.

Nu när vi brukar se Hannes på stan, tittar han knappt och bara går på. Jag trodde aldrig att det skulle sluta så här bra, men ibland kan jag tänka på det Hannes sa:
”Hon kommer ändå va otrogen mot dig med.”
Men det är nått jag får leva med, man måste kunna lita på varandra det är ju de ett förhållande bygger på, att man ska kunna lita på varandra, och inte bli svartsjuk på alla andra killar hon råkar titta på. Till slut blir det bra, jag fick ju min underbara Malin.