Oändlig sommardikt

Molnen klappar fint
På trädens nyvakna löv
Och fåglarna är väckarklockor

Hysteriska duvor
Pickar på asfalten
Och glor på våren
Med glödande ögon

Bilarna är tigrar
Som blottar sina vita tänder
Och rynkar på sina nummerplåtar
När de ryter bort
In i djungeln
På kyrkogården

Tio maskrosor
Lockar sina gröna blad
Och skrattar för sig själva

Himlen är blå
Som i alla sagor
Brinner aldrig vid horisonten
Men blå är den

På taken vandrar
Nästanblommor
Och någon slår upp ett fönster
En telefon
Ringer in sommaren

Ett par fula gympadojor
Bränner plasten på
En varm fotbollsplan

Och högst upp
Solen