En gammal har inte slutat att vara en person när hon/han blivit gammal…
|
Anne Kotavuopio Jatko
| 2010-05-05
|
Vid mina dagliga promenader hejdas jag av synen av en äldre man som sitter och tittar ut. Oavsett klockslag, dag eller årstid lika säkert finns han där som jag på mina promenader. Han är inte glad, han är inte ledsen men han finns i det fönstret jag passerar. Vem är han, varför finns han alltid i fönstret, är han ensam, finns det inte annan aktivitet som kunde attrahera honom? Kan han inte ta sig ut? Om det är så varför inte? Är det inte det han vill när han hela tiden finns där och nästan vädjar till mig att kom och ta mig till din promenad…
Varje dag nya frågor men jag har inga sva…
Tankarna går till äldreomsorgen i vår kommun men lika väl i äldreomsorgen i stort. Jag har sett några glimtar av det och är skräckslagen för det mesta av det jag sett. Jag har förståelse för institutioner med sina representanter som försvarar kommunens och landets omsorg av äldre genom att beskriva organisation, ekonomi och lagar. Allt är gjort för att balansera lagens, ekonomins och personalens krav på hur detta skall organiseras.
Men var i vård-och omsorgsprocessen kommer ”mannen i fönstret” in i bilden?
Han är inte ensam att vara fånge i sitt eget hem. Jag undrar och skulle vilja gå fråga honom om han får vård och omsorg? Han kanske har valt bort erbjudandet i syfte att behålla sin integritet och autonomi. Om han blev erbjuden vård-och omsorg; vad inkluderades i det erbjudandet? Frågade någon om i vad han ville få för hjälp, stöd eller insatser? Fanns det ett erbjudande om rehabilitering?
”Mannen i fönstret” vet vad han vill men slår bort tanken så fort den kommer…
Han vill fortsätta leva livet genom sina aktiviteter. Han vet att hans eget valda aktiviteter påverkar hans psykiska och fysiska hälsa positivt. Han behöver fortsätta med sina hobbyverksamheter ute på gården. Hans behov handlar också om personliga dagliga aktiviteter (äta, duscha, förflytta sig etc.), aktiviteter som hänger ihop med boendet (laga mat, städa, göra inköp, tvätta).
Vilket ansvar har jag, vilket ansvar har ”mannen i fönstret”, vilket ansvar har kommunen eller anhöriga som kanske inte finns?
Jag väljer att ta ansvar för att jobba politiskt för att skapa möjligheter att ett team bestående av olika professioner samlas kring ”mannen i fönstret” och att teamet har klart uttalat vardagsrehabiliterande synsätt. Det skadar inte heller att teamarbete leds av en arbetsterapeut.
Jag hejdas nästa gång vid min promenad att ”mannen i fönstret” finns inte där längre… Han är ute på gården och rastar sin hund eller var det tvärtom?
Anne Kotavuopio Jatko, Jukkasjärvi, folkpartiet
|
