Vackra ord utan vilja.

Hon pekar på att sossarnas Broderskapsrörelse och arbetarklassen går hand i hand för ett klasslöst samhälle. Då måste man fråga sej om vad som har gått snett att efter en massa socialdemokratiska regeringar, så pratar sossarna fortfarande om ett klasslöst samhälle, när det i själva verket är sossarna själva som har skapat klassamhället. Man vill ha ett sådant samhälle, för det är ju i ”misären” som socialismen frodas och ger röster åt s-partiet.
Den offentliga sektorn är ett typiskt exempel. Där har vi kvinnoyrkena som ligger i låglönenivån och därmed skapat bl.a. gruppen lågavlönade. Så har det blivit, trots att det vid förhandlingar på ena sidan av bordet suttit sossar som arbetsgivare och på andra sidan sossar som fackliga förhandlare. Att Lena Vikberg påstår att sossarna strävar efter ett klasslöst samhälle, verkar vara mer av vackra ord än seriös vilja. Man måste ju tänka på väljarunderlaget.
Sen nämner Lena Vikberg att som sosse tycker hon att alla medborgare ska ha möjlighet till inflytande över sin vardag. Det sagt av ett parti som under alla åren samlat ihop människorna i olika gråa kollektiva grupper, där det personliga inflytandet har lyst med sin frånvaro.
Även om jag tror att många av de kristliga värdena står som grund till vår demokrati, så anser jag inte att politik och religion hör ihop, likväl som att idrott och politik inte heller hör ihop.
Erik Lundström (Fp)
Socialliberal
Sikfors