Ämbarbovägen 5, 827 35 Ljusdal. Tel: 0651-14070
Tisdagen den 2 september 2014 - klockan 23:13
Förstasidan

« Föreg. Nästa »

Artiklar

EXAMEN! Fridas avslutningstal


Elisabeth Haglund 2006-06-10

Bild:Jini Hedblom

Här kommer Frida Bergströms vackra och kloka tal som hon höll på skolavslutningen, torsdag 8/6 2006.

Den här sista terminen har varit vemodig för mig.
Jag har hela tiden gått och tänkt på hur jag bäst skulle vilja minnas tiden här på vintergatan.

Vad jag skulle vilja ta med mig härifrån, vad jag vill bevara, hur jag ska komma ihåg det jag vill komma ihåg och så vidare…

Och under den här sista terminen har jag insett mycket som jag aldrig förut förstått, som jag kanske sett men inte kunnat tolka för ens nu.


Jag försökte tänka på tiden här i stora drag, försökte se på den som en period, men jag kan inte minnas tiden här som en period, jag kan inte minns den så och samtidigt göra den rättvisa.
Rättvisa gör jag den om jag minns känslan, om jag minns detaljerna.

Det är detaljerna jag kommer att vilja minnas.

Alla de små sakerna som tillsammans har bildat helhetsuppfattningen av vår vardag, alla de små bilder som ihop har blivit en känsla.
Vår känsla, I vår luft och atmosfär.


Detaljerna som finns och som alla lägger märke till men som är så lätta att tappa.
Så lätt att glömma små detaljer som man kan tycka inte är viktig för helhetsbilden.
Så lätta att tappa för att man inte håller i dom så hårt som man borde.


Tänk om man glömmer, tänk om man glömmer med tiden? Tiden och glömskan brukar samarbeta vad jag vet…
Glömskan är hungrig och blir sällan mätt.
Den gapar och sväljer, tuggar sällan, förbereder sällan det fullständiga glömskemörkret med lite grått dunkel eller dis.


Jag ska skydda detaljerna och de små bilderna mot glömskans hunger.
Jag ska skydda dom för att det är dom som jag egentligen värderar.
Det är detaljerna jag kommer att vilja minnas.


Idag.
Efter idag är vår tid slut, imorgon är det inte längre vi.
Aldrig mer blir det vi efter idag. Imorgon splittras vi.

Vem är väl ändå framtiden?
Vem tror den ändå att den är, när den är så hänsynslös mot våra minnen.
När den rusar emot oss utan att den ens frågat om den får komma på besök.
Utan att frågat om vi är redo, är vi redo för framtiden?


Och vad kommer att hända, när vi gått härifrån ikväll?
Vad kommer att hända när vi skiljts åt?
När vi lämnar den här platsen ikväll, vad lämnar vi då?


Dåtid, nutid, framtid. Ibland är det svårt att skilja dem åt.
Tiden, det är svårt att förstå.
Jag vill minnas dåtiden, leva i nuet och sluta fred med framtiden.

Men hur ska man kunna greppa tiden? Hur ska man kunna förstå sambandet?


Tiden.
Min största fiende och min bästa vän.
Min värsta skräck och min stadigaste trygghet.

Tre år.
En evighet, en hundradels sekund.

Våra tre år.
Har gått nu.


Jag kommer att gråta. Jag gråter redan nu, jag har gråtit i flera veckor.
Jag kommer att gråta.
Men tro inte att det är sorg jag känner.
Tro inte att de tårar jag fäller är bevis på vad jag förlorat.
Nej, de är bevis på vad jag vunnit. Vad vi vunnit, under tre år, vad vi fått, vad vi gett, hur vi utvecklats, hur vi växt.
Vi har vunnit så mycket tillsammans alla vi på vintergatan, vi har växt tillsammans.

Tack!

Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
8. . Anonym 2007-04-20
7. tack... En gammal VG veteran... 2006-09-11
6. du är bästigast Anonym 2006-08-25
5. rörade text Anonym 2006-07-04
4. Frida:) En i klassen 2006-06-26
3. tack själv. Anonym 2006-06-18
2. hur bra som helst / beundrare :P 2006-06-15
1. Det bästa. "någon som inte har namnsdag samma dag som fritz" 2006-06-11











Tipsa redaktionen
Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv

Väder Ljusdal

Friskolan Vintergatan
Ansvarig utgivare:   Torleif Bakke
Webmaster:   Redaktören Vintergatan
Redaktion:   Hjalmar Arvidsson, Filip Berglund, Julia Berglund, Caroline Björklund, Joel Eriksson, Agnes Fredholm, Lydia Färlin, Klara Hammarström, Amanda Nilsson, Stina Skalberg-Halvarsson, Micke Wallin, Oskar ångström