Ämbarbovägen 5, 827 35 Ljusdal. Tel: 0651-14070
Söndagen den 20 april 2014 - klockan 02:58
Förstasidan

   


Artiklar

De Egyptiska gudarna VS Asatron


Journalist Galax 2006-02-09

Vi i ÅK 9 på Friskolan Vintergatan har nyligen besökt London och många av museerna där. Vi fick till uppgift, att skriva vårt sista SO arbete utifrån museebesöken. Eftersom religion har fascinerat mig väldigt länge så valde jag att fördjupa mig i ämnet genom att göra en jämförelse mellan en del av de egyptiska gudarna (som vi såg många avbilder av på ”The British museum”) och nordens Asagudar.

Asatron

Jordens skapelse

Enligt Asatron så skapades världen av tre källor, Ginnungagap ”det vidöppna gapet”, norr om Ginnugagap finns Nifelheim som är ”köldens och mörkrets boning”, söder om Nifelheim finns Muspelheim där all eld och hetta kom ifrån. Ifrån de två senare nämnda källorna rann det bäckar. Från Nifrelheim rinner köldens vatten, och från Muspelheim rinner värmens bäck.
När kylans och värmens källors vatten kom i kontakt med varandra så skapades jätten Ymer.
Ymer började att arbeta i mitten av dessa källor. Av hans svettdroppar skapades kossan Audhumbla, som började ge Ymer mjölk.

Audhumbla slickade fram rimfrosten Bure ur ett enormt isblock. Bure fick en son, Bur som gifte sig med Bestla som fick tre barn tillsammans, Oden, Vile och Ve.

Oden kom senare att ta över gudavärlden och det är han som härskar över de andra gudarna.

Ur vishetens källa i Ginnungagap så växte det upp ett träd, världsträdet Yggdrasil. Världen delade nämligen upp sig på dess grenar. Längst upp i kronan så låg gudarnas rike Asgård. Vid trädets rötter låg Hel, dödsriket dit alla som inte dött på slagfältet kom. Där bodde också jättarna. I mitten, alltså på trädets stam var Midgård var där människorna och Ymer med hans avkomma levde. Ända nere vid Ginnungagap ”visdomens källa” där trädet började växa, där sitter Nornorna Urd, Verdandi och Skuld. Det är dom som spinner livets väv, som alltså är den utmätta livslängd som man som människa har på jorden. Det finns en bro mellan Asgård och Hel, det är regnbågen Bifrost (den darrande vägen).
När Oden blivit ledare för gudarna, och när han får se på att Ymer lever i Midgård tar han med sig sina bröder Vile och Ve och bekämpar Ymer. I hans blod drunknar hans son Bur efter det så skapar Oden tillsammans med sina bröder Vile och Ve, Ask och Embla som blir de första människorna på jorden.

Valhalla
Om man inte kom till Hel så kommer man till Valhall ”bjärt av guld”. Valhalla är ett krigarparadis, det sägs att salen är så stor att den rymmer 6 040 dörrar. Det är Oden som är ledare i Valhall.
I Valhall är det krig varje dag, men när kvällen kom så läker såren och man beger sig tillbaka till salen för att ha en festmåltid. Måltiden var alltid den samma, och man äter galten Särimner. Han slaktas men återuppstår under natten om vikingarna la ihop benen i en hög efter måltiden. Oden som är ledare i Valhall har två stycken ulvar Freke(den sabelhuggande) och Gere (den glupske).
Han har också två korpar, Hugin och Munin som flög omkring i världen och höll koll på vad som hände, när kvällen kom så återvände dom till sin herre för att viska nyheterna i hans öra medan han satt och åt i Valhalla. På Valhallas tak så står geten Heidrun och äter löv från Yggdrasil. Ur hennes juver rinner sedan mjöd som Valkyrorna (som hjälper de döda männen som Oden har valt ska få komma upp till honom i Valhall) serverar tillsammans med Särimner, det blir tillräkligt med mjöd för att alla i Valhalla ska få sig ett rejält rus.
Vikingarna trodde alltså att människan (dom som var stolta krigare) hade ett liv efter detta. De brände sina döda i skepp med dennes ägodelar, vapen, hästar och hundar för att han skulle ha med sig dem till Valhal,l kvinnorna kom till Frejas borg.





Jordens undergång

Vikingarna trodde att när trädet Yggdrasils livskraft tar slut så börjar trädet att ruttna någon gång efter det att Balder har dött. Efter det så kommer det att komma en treårig vinter som kallas för Fimbulvintern. Därefter så kommer jättarna Hel och andra monster att komma och attackera de goda i världen och alla kommer att dö.

De gammal egyptiernas religion

Egyptens alla gudar lever i landet Duat. En del av egypterna trodde att det var Ra / Re s tårar som bildade jorden vi lever på idag. Medan andra trodde att det var Amun som skapade jorden men skillnaden var så liten mellan historierna att de drogs samman till en enda kult, Amon-Re. Amun var från början vindens och luftens gud innan han blev solgud.
När någon hade dött i det gamla riket (Egyptens historia är uppdelat i olika tidsepoker, gamla Egypten är den äldsta) så la man denne person i en grop i fosterställning. Man la också ner dennes tillhörigheter som han skulle behöva på sin resa till dödsriket. Man fyllde sedan gropen med sand som gjorde det lättare att bevara kroppen i sitt original skick, i alla fall i så bra skick som möjligt när Ka kom för att hämta själen som var i kroppen.
Man trodde att själen var uppdelad i olika delar. De viktigaste delarna var Ka, Ba och Akh, faraonerna kunde ha många Ka, men det kunde inte en ”vanlig” människa för att dom vanliga människorna var inte värda lika mycket. Man mumifierade alltså människorna för Kas skull. Det var när man mumifierade dem som man tillkallade döden, det var då Ka kom och besökte kroppen. Sen kom Ba som bara kan uppkomma när Ka och kroppen förenas. Även de som inte mumifierades kom så här långt i sin själa vandring. Om man hade blivit balsamerad var det nu dags att ”träffa” Akh som är solguden Res ande. Det var då man fick komma till Osiris i dödsriket. Blev man inte balsamerad och mumifierad så träffade man sin Ka och Ba själ men då fick man inte träffa Res ande utan då fick man träffa Mut. Alla som inte var världiga Osiris dödsrike fick träffa Mut, som betyder död.

Jämförelser mellan några Egyptiska och Asa gudar


Osiris
Osiris står för Döden, uppståndelsen och för evigt liv (precis som kristendomens Gud, Jesus och den herlige anden). Men han är också gud för regnet och växtligheten, vilket är anledningen till att han har grön hud. Han var den kung som visade egypterna hur de skulle bruka sina tillgångar och utnyttja sina resurser på det bästa sätt.
Han var en kung över folket. Han avbildas med skägg för att han skulle se lärd ut, han hade också två stycken jordbruksverktyg i varsin hand. En hake och en slaga. Han bär Övre Egyptens vita krona med röda fjädrar vilket betyder hög status, att den som bär den är mycket lärd och att många hyser stor respekt för den Guden .
Osiris bror, Seth dödade honom på grund av avundsjuka och han spred ut Osiris kvarlevor lite över allt i Egypten. Det var då Osiris blev härskare i dödsriket dit alla (som träffat alla sina själar) kommer med båt efter att de blivit balsamerad och mumifierade. Medan egypterna mumifierar den döda ber dom till Anubis (mumifieringsguden), som hjälper den döda att komma till dödsriket. När dom kommer till dödsriket så vägs deras hjärta mot ”sanningens fjäder”. Osiris är barnbarn till Ra.

Ra / Re
Det är Re som har skapat allt, jorden kom till utav en av hans tårar. Re kommer ifrån det världen från början var, ett svart hav. Ur det svarta havet steg det upp en kulle. På den kullen började det att växa en blå Lotusblomma. När denna blomma blommade kom Re ut ur den och började att skapa allt.
Han är gudarnas kung, han är den största av dom största. Egypterna trodde att det vra han som har skapat allt liv. Under dagen så har Re många olika skepnader, han föddes varje morgon, åldrades under dagen och på kvällen så är han en gammal vis man. Då kommer hans barnbarn Nut och dödar honom så att han kommer ner till Osiris i dödsriket och han kan då segla sin båt över dödsriket under natten för att sedan återuppstå på morgonen och göra sin tripp över himlavalvet under dagen. Enligt egypternas tro så är Re fader åt alla andra gudar.

Oden


Oden är den allsmäktigaste guden inom Asatron. Han är ledare och kung över de andra gudarna. Han är far åt Tor, Balder, Höder den blinde, Tyr med fler.
Han är den populäraste guden i Asatron, inte bara för att han är gudarnas gud, utan för att han är krigsgud och vishetens gud, men också för att det finns så många hjältehistorier om honom. Eftersom Oden är så stor och berömd så har han många olika namn, Allfader, Gråskägg, Korpguden, Segerfader och många fler.
Oden har sina korpar som flyger omkring i Midgård (där jorden ligger) och kollar läget där, för han kan inte hålla koll på det själv om han inte vill stå på bron Bifrost (regnbågen) dagarna i ända. Sina ulvar Gere och Freke som följer honom nästan vart han än går. De brukar ofta festa på Odens fienders döda kroppar tillsammans med korparna, Hugin och Munin. Han har den snabbaste hästen i hela universum, Sleipner. Det som skiljer Sleipner från andra hästar förutom att han är snabbast i universum är att han har åtta ben.

Oden har ett spjut, Gungner som aldrig missar sitt mål och går igenom vadsomhelst utan att tappa sin fart.

Jämförelse mellan Osiris, Re och Oden

Jag valde att jämföra dessa tre gudar för att det har ganska mycket gemensamt med varandra. Jag valde att jämföra Osiris med Oden eftersom båda bestämmer på olika sätt vilka människor som ska få komma till dem i deras dödsriken. Man kan också jämföra Osiris dödsrike med Odens Valhall eftersom i Valhall bestämmer Oden vilka han vill ha dit, och i Dödsriket så väger dom människornas hjärtan för att se vilka som förtjänar att komma in. Båda har också olika väsen eller varelser som hjälper människorna som dött förbi de svåra hindren för att komma till de olika dödsrikena Osiris har Anubis och Oden har Valkyrorna. Båda är härskare över de döda. Ingen utav dessa är onda, fast man skulle tro det. Det kan ju bero på att de har hand om dödsriket dit dom som förtjänar det kommer in. Båda är mycket respekterade bland folket och de hyllas båda som kungar.
Båda står alltså för liv efter döden eftersom vissa människor som enligt tron förtjänar det kommer till dem när dom gått hädan.

Anledningen till att jag inte bara kunde jämföra Osiris och Oden var att jag tyckte att Re och Oden har minst lika mycket gemensamt.

Re såg till att de andra gudarna och Jorden skapades, och att det är ordning och reda bland dem. Oden såg till att det blev ordning och reda i Asgård. De är också de första äkta gudarna för sina religioner. Inte bara det de båda är fäder åt alla gudar som kom till eftersom det inte fanns några gudar före dem. Oden har ju som sagt hand om Valhall som man kan säga är ett dödsrike för dom som Oden vill ha dit. Där är han härskare. Re besöker dödsriket varje natt. I sitt skepp för att se till att allt är som det ska där och träffar sin son Osiris.
Båda håller också ett öga på vad som händer på Jorden, och vad människorna gör där, Oden använder sina korpar medan Re färdas som solen, över dem.
Som alla stora och kända respekterade gudar, har båda gudarna ett dussintal namn, vilket bevisar att dom är stora och kända. Båda är också Världsgudar för de båda religionerna.

Seth

Den forntida Egyptiska guden Seth är guden för kaos och fientlighet, han beskrivs som ren ondska. Han var också krigsgud, och gud över alla öknar och stormar. Men han hade en bra sida också, han beskyddade karavanerna som färdades över öknen. För han kunde ju åkalla stormar, detta ledde till bråk mellan honom och hans bror Osiris som inte bara var växtlighetens och dödens gud utan också var lite av en fruktbarhetsgud och, som inte ville att Seth skulle ha så stor makt. Några tusen år före Jesu födelse så höll det på att bli ett byte mellan de gudar som skulle vara den skyddande för faraonerna, Horus och Seth. Det var då en kamp mellan dem. När kampen hade börjat så tog det inte lång tid innan människorna började tala och diskutera att Seth hade mördat sin egen bror. Människor var tveksamma om de ville ha Seth som gud. Striden mellan gudarna höll på i åttio år. Sen beslutade gudarnas råd att Horus hade vunnit och skulle få fortsätta vara gud över Egypterna, under striden hade Seth slitit av Horus vänstra öga och Horus hade slitit av Seths framben och testiklar. Seth fick då välja om han skulle bli kastrerad eller dödad. Han valde att bli kastrerad.

Seth avbildas antingen som en man med ett konstigt huvud som ser ut att vara från ett jordsvin så är han en vinthund. Seth har gjort två bra saker i livet förutom att skydda karavaner, det är att skyddar Res skepp på hans underjordiska resor i dödsriket, och att han slåss mot det ormliknande monstret Apep.

Loke

Loke är Asagudarnas onda demoniska gud, han ställer till med bråk, gräl och otyg kontinuerligt. De andra gudarna beskrev honom som ondskan och slugheten personifierad. Allt ont som händer i Asgård är Lokes fel. Han bär till och med skulden till den mest värsta saken som någonsin hänt i Asgård, Balders död. Balder var den vackraste guden som fanns, allt han ville ha var fred. Alla tyckte mycket om honom. En natt drömde han en mardröm att något hemskt skulle hända honom, han berättade det för sin mor Frigg som då bad alla varelser och växter i Asgård att inte skada Balder vilket de lovade, alla, utom en liten mistel som växte i utkanten av Valhall som Frigg glömde att fråga. Detta fick Loke reda på och gav sig iväg för att hämta denna mistel.
Man hade fest i Valhall och alla hade det trevligt. Gudarna kastade saker på och sköt pilar emot Balder, men dessa träffade inte utav studsade bort för att de hade ju lovat att inte skada honom. Men Loke hade gjort en pil utav sin mistel och fick Balders bror Hödar den Blinde att skjuta pilen som träffade Balder. Han dog direkt, och hela världen sörjde. Men gudarna gav inte upp hoppet om honom utan gick till Hel och bad henne att ge tillbaka livet till Balder. Hel gick med på detta om alla i hela världen ville ha honom tillbaka, så gudarna började att fråga runt, alla som dom träffade svarade att de självklart ville ha honom tillbaka. Alla, utom en, jättinnan Tökk, det ledde till att Hel inte gav livet tillbaka till Balder. Gudarna förstod att det var Loke som hade förklätt sig till jättinnan, Loke kan nämligen byta skepnader bäst han vill. Så de fängslade Loke och de satte en orm ovanför honom. Ormen droppade eter(den vätska som gudarna hatade mest) på honom. Lokes fru brukar vara där och fånga upp all eter i en skål, men när hon måste tömma skålen så droppar det på Loke som då skriker och vrider sig i hemska smärtor. Han kommer att sitta så till Ragnarök enligt Asatron.

Loke har fått många ”barn”, Sleipner har han fått med hästen Svadilfare, men också Feenrisulven som är en stor ulv. Tyr kedjade fast ulven och den kommer att vara fastkedjad ända till Ragnarök dvs undergången. Han fick också Midgårdsormen som Oden kastade ner i havet där den växte så stor att den når ett varv runt jorden, den håller ihop sig genom att bita sin egen svans. Inte nog med det, han är också far till Hel. Hon blev visad ner till Nifelheim för att leda dödsriket för alla de svaga männen och kvinnor som inte kommer till Valhalla eller Frejas borg. Dessa barn har han fått med jätten Angerboda.

Sleipners historia

När gudarna hade byggt klart Asgård så kom det en murare som erbjöd sig att bygga en ogenomtränglig mur runt Asgård på tre vintrar, om han klarade det så krävde han att han skulle få Freja till sin maka men också solen och månen, vilket gudarna gick med på efter ett möte. När Muraren hade hållit på i en vinter så frågade han om han fick ta hjälp utav sin häst Svadilfare vilket Loke lät honom göra. Hästen jobbade dubbelt så mycket som Muraren på en dag, plus att den jobbade dyngnet runt. Detta gjorde att murbygget gick mycket fortare än tidigare. När endast tre dagar återstod av de tre vintrarna så var den ogenomträngliga muren nästan klar, det var bara lite vid porten kvar. Gudarna insåg att Muraren skulle hinna klart innan tiden var slut. Detta gjorde gudarna nervösa, de kunde inte mista Freja, solen eller månen så de kom fram till att det var Lokes fel, och att om han inte lyckades hindra murbygget skulle han gå en hård död till mötes. Samma dag, när Muraren var och hämtade sten med sin häst så kom det ut ett sto ur skogen och började gnägga. Svadilfare började bete sig som galen. Han försökte komma loss så mycket att banden som höll honom fast vid vagnen som han drog stenar i gick sönder. Han sprang efter stoet som hade börjat springa in mot skogen, Muraren sprang efter men klarade inte att hålla upp farten med de två hästarna som sprang ända till kvällen kom.
Då insåg Muraren att han inte skulle hinna klart med sitt murbygge och fick då ett vredesutbrott och började att vandalisera. Då kallar gudarna på Tor som var ute på trolljakt, han kommer till Asgård med sin berömda hammare Mjölner och med den spräcker han murarens skalle. Stoet som hade kommit till stenbrottet var Loke som hade ändrat skepnad, och efter en tid så fölade han, det var Sleipner. Så Sleipner är alltså Odens barnbarn precis som Feenrisulven Midgårdsormen och Hel.

Jämförelsen mellan Seth och Loke

Man kan ganska snabbt se att dessa två gudar är lika varandra, båda är ju väldigt onda, gör mest onda ting, men jag tycker att man ändå kan se att Loke klassas som ondare än Seth. Båda mördade sina bröder så att dessa hamnade i dödsrikena. Men det finns ju självklart skillnader mellan dessa också. Seth fick inget straff som Loke fick efter sina brott, Seth gjorde heller inte lika många onda saker som Loke gjorde. Seth hade ju också en vilja utöver att göra onda saker, det var att bli faraonernas gud vilket jag anser vara något bra för det bevisar ju att han trots allt ville vara lite god. Några såna tankar hade nog inte Loke, förutom att vilja ta över världen vid Ragnarök.

Mina Jämförelser och reflektioner mellan religionerna

Likheterna mellan religionerna är ju att dessa båda har många gudar för olika saker, de har en krigsgud, en kärleksgud, en ond gud, en fruktbarhetsgud mfl.
En till sak som gör att de är lika varandra är att alla gudar har samma fader Egypternas gudar har Re och vikingarnas gudar har Oden.
En till likhet är att de ber på samma sätt till sina gudar, om de ska ut i krig ber båda religionerna till sina krigsgudar och offrar saker för denne så att det ska gå bättre i kriget. Samma sak gäller när det är skördetider.

Fler likheter och skillnader är hur människor ansåg att om universum och jorden är skapade hur det såg ut. Själva skapelsen är ju ganska lik, världen kom växande ifrån något. De har också den synen att om man dör ”icke ädelt” så hamnar man på ett ställe som ligger under Jorden på något sätt vilket nog ska symbolisera att ”du passar inte någon annanstans utom så långt ner man kan komma”. Men om man dör tappert så kommer man till ett bättre ställe där det nästan bara finns bättre människor.
Egypterna tillbad djuren för att få bättre bete och så, det gjorde inte vikingarna. Men både egyptierna och vikingarna offrade djur för att få mer lycka i olika saker, som stridslycka, bättre skördar eller bättre fruktbarhet.
Djur hade ett värde.

Lite tankar angående religionerna
Jag har funderat på om människorna som levde då trodde att deras livs öde redan var förutbestämt när de trodde på gudar som kunde klippa av deras livstid när de var mogna för att dö. Det förvånar mig lite att när man vaknar på morgonen och måste börja fråga sig, Är jag död? Om svaret är nej så kan man ju fråga sig ”kommer jag att dö under dagen?”. Då måste man ju nästan leva som att varje dag är den sista? Det kan ju i och för sig vara så och då måste man leva här och nu. Men det verkar inte som dom lägger ansvaret på sig själv utan på ödet och gudarna.

Det kom upp många frågor i mitt huvud när jag läste om dessa två religioner, varför måste alla gudar komma ifrån en och samma gud, så att nästan hela guda världen blir en inavel?
Är det för att det ska verka som en familj, en stark och stabil familj eftersom alla de goda gudarna är med i inaveln men inte de onda gudarna när det gäller Asatron. De ska nog framstå så att de är enade inget kan sära på den familjen, men också att en familj, eller ett gäng är starkt tillsammans och att det är svårt att bryta dom banden. Det kanske är det ideala, en trygghet.

Jag undrar också över varför vi här i Norden bytte bort alla vikingagudar till bara en stor Allsmäktig gud? Varför skulle det vara bättre?
Skapelseberättelsen med att Gud skapade Jorden, fick en son Jesus och har en ande som kollar läget är lika dom andra religionerna. Men det verkar ha varit häftigare förr i norden PÅ Asarnas tid. Bättre fester och mer sexblot och sånt. Vår nuvarande Gud är mer dömande tycker jag. Man måste be om förlåtelse för allt dåligt man gjort om man vill komma till himlen.
Jag tror att kungarna på 1000-talet tjänade på att byta Asagudarna till våran nuvarande Gud (Zebaot) bara för att de tjänade pengar på det eftersom det gick lättare att handla med övriga länder.

Jag tror att människor i alla tider behövt gudar för att få hopp att livet inte ska vara så fruktansvärt. Att det finns någon som bär ansvaret för det människorna inte fattar själva. Människor behöver också en fadersgestalt som kan leda dem till att göra rätt saker. Det är ju också så att gudens närmsta tjänare, ”prästerna” får mycket makt. De vill naturligtvis ha det så de ser till att hålla religionen vid liv, de blir ju språkrör åt gud och en elit. Vi vill ju inte bara dö och sedan är det slut utan vi vill ju ha fler liv efter detta. Det är lika i alla religioner jag vet. Så vitt jag vet så har inte djur några gudar, så det är väl den gråa hjärnsubstansen som inte vill dö.

Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
1. Asa Gudar Thunder Heart 2007-03-31











Tipsa redaktionen
Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv

Väder Ljusdal

Friskolan Vintergatan
Ansvarig utgivare:   Torleif Bakke
Webmaster:   Redaktören Vintergatan
Redaktion:   Hjalmar Arvidsson, Filip Berglund, Julia Berglund, Caroline Björklund, Joel Eriksson, Agnes Fredholm, Lydia Färlin, Klara Hammarström, Amanda Nilsson, Stina Skalberg-Halvarsson, Micke Wallin, Oskar ångström