Det vore fel att säga att jag någonsin har gillat Eurovision. Visst, då och då dyker det upp någon bra låt, men sedan Anna Bergendal gått vidare från Sverige i stället för Salem Al Fakir kan jag inte annat göra än att hata, hata, hata!
Här följer de mest knäppa, konstiga och mest katastrofala bidrag. Se, njut och hata!
Låt oss börja med en sann katastrof. Storbritannien som jag har uppfattat som ett bra musikland skickar detta förfärliga bidrag. Låten suger, artisten är smått patetisk och bakgrundsdansarna ser ut att vara hämtade från en strippklubb.
Tyvärr är Storbritannien direktkvalificerade till finalen, annars hade de med all säkerhet åkt ut i semin. Katastrof!
Bara titeln "What for?" säger en att något är fel med låten. Säger man verkligen "what for"?? Och vem säger egentligen Mr. God om gud? Dessutom är det i det närmaste omöjligt att höra vad de egentligen säger. Sjukt!
Det här måste vara det mest absurda bidrag som någonsin skådats. En halvtasktig låt ackompanjerad av ingen mindre en Robert Wells (varför?!). Slutet på det skumma bidraget är nog menat som effektfullt, men blir bara ett knäppt slut på ett knäppt bidrag.
Här är något som är riktigt stört. Spanien, också direktkvalificerade till finalen, bjuder på en märklig och nästan lite obehaglig cirkus-inspirerad låt. Bara cirkus-delen är ju knäpp men när sedan en Pippi Långstrump-liknande figur hoppar in på scen blir det bara för mycket. Helt galet nummer!
Finland skickar ett par dragspelsspelande tjejer som sjunger på helt obegriplig finska. Den kombinationen kan helt enkelt inte bli bra.
Jämför vi med allas vår egen Anna Bergendahl framstår hon faktiskt som en riktigt bra artist, vilket inte säger lite om vilken ofantligt dålig smak som Europa verkar ha i år. Tragiskt men sant.
Men mitt i allt mörker finns en ljusglimt. Tyskland har lyckats vaska fram en riktigt bra artist med en bra låt. I love it. En helt klart potentiell vinnare. Lyssna och njut av bra musik, som i denna artikel har varit en bristvara...
