Jaha, då var tiden här på Gemö – tio år av mitt femtonåriga liv – förbi; dags att gå vidare. Att vända blad, byta sida och börja på ett nytt kapitel av mitt liv.
Gå vidare...
Ärligt talat vet jag inte riktigt hur det känns.
Riktigt skönt att lämna högstadiet bakom mig, söka nya utmaningar, träffa nya människor? Glädje och förväntan över att lämna det kända för det okända och ta ännu ett steg mot livet som vuxen?
Att lämna klasskompisar, lärare och tryggheten på grundskolan bakom sig är samtidigt inget lätt; det känns vemodigt och nästan en smula sorgligt att tiden tillsammans nu är förbi.
Ynka en dag – några få timmar – kvar innan denna epok av mitt liv är över. En enda dag och sen går klass nio skilda vägar, efter att ha varit tillsammans i fyra års tid. Bara några få timmar kvar av den obligatoriska grundskolan...
Jag minns så väl hur det var att börja på Gemö – nästan som om det vore igår. Så stort och otäckt allt tedde sig för lille 6:årige Oskar Henriksson.
Den gigantiska matsalen, den oändliga skolgården, alla jättelika och livsfarliga Nior. Det fruktade Sextillnie-huset som var förbjuden mark för småttingar som oss...
Det känns minst sagt konstigt att det nu är jag som är en av dessa jättar till niondeklassare. Det känns knappt som om någon tid alls har förflutit sedan jag satte min fot här för första gången.
Än tydligare är minnet av första dagen i sexan. Alla nya människor som stackars vilsekomna Oskar ställdes inför. Alla nya miljöer, klasskompisar och lärare...
Har det verkligen gått fyra år sedan vår klass bildades?
Tiden har gått så otroligt fort, samtidigt som den vissa gånger har gått sååå långsamt. Det som ibland har känts som en evighet är nu förbi. Oändligheten har blivit ändlig.
Åren som varit fyllda av roligheter, skratt och minnen är nu förbi och kommer bli ihågkomna med ett leende på läpparna.
Vem kommer inte minnas den sömnlösa övernattningen i Pjätteryd? Dennis som tvunget skulle jaga bort en geting första dagen i sexan? Eller försöket till ett matkrig som bröt ut alldeles nyligen?
Å andra sidan har det inte alla gånger varit så värst lätt. Många är gångerna då man varit trött på vissa personer i klassen och det vore fel att säga att alla alltid har varit bästa vänner.
Samtidigt har det alltid funnits en viss sammanhållning i klassen, banden mellan oss har under årens lopp stärkts och vi har kommit varandra närmare.
Det känns svårt att förstå att det redan är dags för oss att gå skilda vägar.
Om några månader börjar vi gymnasiet och en ny epok av våra liv tar sin början. Nya möten, nya miljöer och nya utmaningar väntar. Vissa fasar kanske för denna nya epok, men för min del ska det mest bli roligt och spännande med något nytt. På något vis känns ändå grundskolan som ett avslutat kapitel.
Trots att det på många sätt känns vemodigt och sorgligt att lämna något bakom sig, är det samtidigt inget jag kan kontrollera. Jag varken kan eller vill spola tillbaka tiden och börja om från början. Kanske är det därför lika bra att bara gilla läget.
Oavsett hur det här känns är det ett som är säkert. Det kommer bli riktigt härligt med ett långt sommarlov innan nästa kapitel av livet börjar.
Slutligen ska också ett stort tack riktas till alla de klasskompisar, lärare och mentorer som under mina tio år här har format mig till den jag nu är.
Utan er hade jag inte varit samma person som jag är i dag.
Många kommer jag sakna och minnas nu när vi går skilda vägar. Vissa av oss ses snart igen på gymnasiet, medan en del av oss kanske inte kommer att träffas på flera år. Oavsett vilket önskar jag alla i klassen ett stort lycka till i framtiden!
Trevlig sommar till alla läsare som bemödat sig med att surfa in på Gemöbladet i denna ljuva sommartid!
Ha det bra och tack för den här tiden!
Hejdå Gemöskolan!
