Åter igen har vi fått tagit del av KGF Runas årliga soaré. Årets tema var oändlighet och i alla akterna togs det upp samhällsproblem genom att framhäva och kritisera normer.
I den första akten får vi följa ett kompisgäng som bestämmer sig för att delta i en talangjakt som skolan anordnat. Ett flertal gånger möttes vännerna av hinder och var verkligen tvungna att stå på sig och visa att de förtjänade att vara med.
Sedan reste vi tillbaka i tiden i akt två. Här får vi se ett tydligt exempel på kvinnoförtryck när kungen och drottningens enda barn föds som kvinna. För att barnet, Hans Vincent, ska få ett värdigt liv tvingas drottningen att skydda hennes identitet och aldrig berätta för någon att det var en flicka som hade fötts. Barnet får växa upp som en man och ta del av alla privilegier som kommer med det. Hans Vincent känner sig som en kvinna och hatar att leva med sin hemlighet och framförallt att se hur alla andra kvinnor blir illa behandlade.
När vi satte oss i bänkarna efter en välbehövlig paus fick vi hänga med ett gäng dagisbarn som hittat en skattkarta och var ute och letade efter skatten. Igenom hela soarén fanns det en röd tråd där de ville betona olika samhällsfrågor. I akt tre var inte detta lika tydligt men en kunde ändå märka hur det handlade om nedtryckning och mobbning.
Efter tre akter som alla skiljde sig mycket från varandra fick vi ta del av den sista akten. Det blev dags för studentkryssning som bjöd på en kärlekshistoria. Parets kärlek hotades av andras åsikter och samhällets normer. Tur att kärleken har förmågan att vinna över allt.
De två mellanakterna bjöd på kvällens bästa musikaliska framträdanden. Trots detta kändes det som att de var oplanerade och ditplacerade i sista minut för att skådespelarna skulle få mer tid på sig bakom kulisserna mellan akterna. Detta gjorde att publiken tröttnade och tappade koncentrationen.
Avslutningsvis var det en soaré fylld med känslor och viktiga budskap. Den kändes samtida och de hittade en bra balans mellan underhållning och upplysning.
