Lördagen den 17 november inföll Vasaskolans höjdpunkt, den årliga höstbalen, som alltid arrangerad av den kvinnliga gymnasistföreningen KGF Runa. Elever från alla skolans årskurser samlades under en kväll, fint uppklädda till det yttersta för att uppleva denna sedvanliga tillställning. Givetvis fanns även representanter från den gastronomiska föreningen GGGGG närvarande för att recensera den serverade maten, även bedöma aftonen överlag. Det som sannolikt inte många vet är att det även är en tradition inom GGGGG att bedöma den annuella balen. Det är en plikt vi genom åren tagit på största allvar.
Det är möjligt att gå så långt tillbaka som till 80-talet för att läsa dåtida recensioner. I år, allt eftersom Grex Gastronomicus Gevaliensis Gymnasii G’s efterlängtade pånyttfödelse var det en självklarhet för oss att vara på plats igen.
Om vi väl ska komma till den faktiska bedömningen skulle jag sammanfatta att kvällen i sig var mycket exemplarisk. De rätter man blev serverad var förstklassiga och personligen föredrog jag entrérätten som bestod av en toast skagen för de som valde att äta kött. Den omtalade runakakan var även ett glatt återseende från alla förgående år. Runakakan består av sockerkaka innehållande kokos, smaksatt med punsch och ovanpå ett ljuvligt chokladöverdrag. Väl uppskattad bland mina bordskamrater, inklusive mig själv. De enda klagomål jag hörde var från vissa som valde att äta vegalternativet som inte var fullt nöjda med deras sammansatta meny.
Överlag sköttes allt anständigt och traditionsenligt. KGF Runas vackra stämsång med skämtsamma sångtexter samt GGF Verdandis åtskilliga tal, bland annat det rörande talet till kvinnan satte verkligen ord på hur en höstbal på Vasaskolan ska vara. Alltså en grandios kompott av humoristiska uttalanden samt en hel del kärleksförklaringar! ”Allt blir bättre bal för bal” sjun…skriker GGF Verdandi och de har nog aldrig haft så rätt. Jag är djupt imponerad av årets bal och vi kan inte vänta tills nästa år då vi lovar med nya representanter att vara på plats igen. Jag vill visa min största beundran till de runaiter, verdandister samt hedersrunaiter och hedersverdandister som gjorde denna höstbal möjlig. Dock speciellt stort beröm till fröken cermonimästarinna som var den högst ansvariga för denna tillställning. Förträffligt bra jobbat!
På återseende å silentium,
Regina Bibendi – Charlotte Hedman
