Idag fick de arma eleverna på Vasaskolan mat på simpla papperstallrikar och vissa fick även förkastliga plastbestick. Innan de ordinarie, hederliga besticken hann ta helt slut och bytas ut mot plastbestick, tvingades några elever äta spaghetti och sås med endast skedar som hjälp. Vad har detta för inverkan på vår miljö? På vår matupplevelse? På vår självrespekt?
När några elever tillfrågades om deras matupplevelse idag vittnar de om de hemska förhållandena som råder i Vasas matsal.
- Det är en kamp för överlevnad; en krigszon, säger en elev vars identitet bör hållas hemlig. Långa köer och bestick som sviker. Om man lyckas få en plats och en bit mat är risken stor att besticken som man tvingas använda inte håller måtten, fortsätter eleven.
I dessa juletider kan det tänkas att julfriden också skulle nå in i källaren där Vasaskolans elever serveras mat. Men icke! Det må stå en julgran i ett hörn och en radio som spelar julmusik men någon frid finnes ej. Wham!s låt Last Christmas blandas med sorlet av stilla gråt – eller Stilla natt – och suckar från de vuxna som vågat sig ner till denna grogrund för mänsklig ondska.
Detta är en verklighet som tyvärr inte är en engångsföreteelse. Många gånger har det skett och vi kan bara hoppas och be om att upplevelsen i den dunkla matsalen inte lämnar permanenta men hos Gävles unga och dess framtid.
