Gevaliensis recension av KGF Runas soaré avslutades med orden: upp till bevis för GGF Verdandi Frågan är då, levde de upp till förväntningarna?
I en drygt fyra timmar lång föreställning, exklusive 30 minuters paus, rimmade verdandisterna. Handlingen i årets spex, som givetvis var stöpt i den traditionsenliga formen, följde samma mönster som tidigare år.
Den ondskefulle rektorn Hanondorf Ondskefulltin styr Vasafortet med järnhand i syfte att skapa en skola med fokus på snabba pengar istället för god utbildning. Till sin hjälp har han den trogne Glugger Ledarskapsbrist och sida vid sida strävar de efter att uppfylla detta giriga mål. Sedvanligt utgörs karaktärerna av ett axplock ur Vasaskolans lärarstab och för att kunna förvandla skolan till ett vinstdrivande och världsomfattande imperium försöker rektorn locka över dessa lärare till den onda sidan. Som lockande morot används häftiga lärarfester där alkoholen flödar och en efter en övervinns lärare till det onda laget.
Vissa lärare lyckas dock stå emot frestelsen och med vaktmästaren Jason Böurne i täten påbörjas kampen mot de onda lärarna. Jakten på de goda tar fart i korridorerna på våning 300 och de ondas uppfinningsrikedom tar sig uttryck genom en maskin som ska omvända goda till onda. Intrigerna hopar sig men problemen som uppstår är till för att lösas och i krig och kärlek sägs allting vara tillåtet. Det onda laget försätter de goda lagmedlemmarna i någon slags sinnesrubbande psykedelisk trans med hjälp av den förgörande maskinen. Samtidigt sänder de goda ut livscoachen Ingettjaffse Svärmorsdröm, som sprider sitt glada och uppmuntrande budskap som infiltratör i det onda laget. De onda välkomnar Ingettjaffse Svärmorsdröm i tron att han är en desertör från det onda laget. Genom honom har det goda laget fördel i matchen mot de onda och sökandet efter en lösning på den ohållbara situationen fortsätter med ljus och lykta i varje skrymsle och vrå på Vasafortet.
I det dammiga arkivet huserar Fader Fourrarne, den förre rektorn, och han tillhandahåller sju gyllene nycklar. Tyrannen Hanondorf Ondskefulltin lever i den falska förvissningen att Fader Fourarrne på sin plats bland uråldriga böcker utgör ett desarmerat hot. I själva verket visar sig Fader Fourrarne spela en nyckelroll i kampen att störta ledningen. Fader Fourrarne ger gåtor åt de goda lärarna och för varje rätt svar vinner de en guldnyckel. När alla sju har insamlats ska de passa i Lejonhufvudet.
Traditionsenligt fick såklart föreningarna KGF Runa och den Naturvetenskapliga föreningen en känga i varsin scen. Verdandi-ettorna imiterade respektive förenings treor i två väldigt interna och relativt slätstrukna scener.
Årets spex karaktäriserades som vanligt av rim, fyndiga ordvitsar och lärarimitationer av varierande likhetsgrad. Sammanfattningsvis kan sägas att den aningen utdragna föreställningen bjöd på en hel del roliga inslag som lockade till skratt. En bra helhet spetsad med komiska höjdpunkter gör att spexet klarar godkäntgränsen med råge. Utdragna scener, nödrim och inslag som dragits till det yttersta drar ner betyget en aning och de höga förväntningarna inför spexet infriades inte helt. Kanske satte KGF Runas bejublade soaré ribban lite för högt detta år inför GGF Verdandis spex?
