Det är många som inte har insett hur snedställd vår värld är, medan jag liksom många andra upplysta stackare ser vad som händer med avsmak, och gör vårt bästa. Det finns också människor som vet om exakt hur det är ställt, men inte ser det negativa. De feta katterna, som tjänar på slaveriet och de dåliga levnadsförhållandena, bryr sig inte.
Egoistisk människa Människan är i grunden egoistisk så man kan tycka att det bara är naturligt, men människan är också ett socialt djur; och ingen kännande varelse skulle utsätta sina likar för något sådant, om den visste vad det innebar.
Jag tror att dessa länder har ett sätt att se världen som vi skulle avundas om vi kände till den, den tron och kärleken man måste ha för att klara sådana förhållanden.
Det är skillnad mot vår kalla attityd mot varandra, vi människor måste bli bättre på att älska varandra. Man kan undra vilka det är egentligen som är fattiga, nog för att vi har pengar och bekvämligheter…
Hoppas att Gud finns
Jag tror att människorna från de fattiga länderna är bättre på det, det är inte utan anledning som gospelmusiken kommer från Afrika till exempel. Sitter man fastkedjad på en båt stinkande av spya och skräck, eller tvingas från sitt hem, eller plockar bomull på ett fält, måste man tro på något.
Jag hoppas att den Gud de tror på finns – De fattiga skulle tas emot som kungar av Honom.
Hur som helst, finns det flera områden där vi kan hjälpa de fattiga.
Det bästa sättet att lindra fattigdomen är utbildning, det ger människorna möjlighet att kräva de rättigheter de har av sin stat, och brist på utbildning konserverar fattigdom.
I Zimbabwe finns det inte tillräckligt mycket jämställdhet: Det finns feta katter även där.
Pengar är också ett sätt att hjälpa ett land, men de måste användas på rätt sätt, det har hänt många gånger att biståndspengar har gått till de rika, som då blivit ännu rikare och mer maktgalna.
Jag frågar mig:
Vad är vitsen med att ha makten över ett fattigt land?
Du ser ditt land brinna, människor svälta och skrika. Orättvisor pryder din dag och du somnar med ett dåligt samvete mot din kudde av sammet, köpt med blodspengar.
Ett land kan vara fattigt på grund av andra orättvisor, kanske politiska eller militära. Det kan finnas gerillagrupper som tvingar folket till både det ena och det andra medan staten hjälplöst ser på, det kan finnas rebeller som terroriserar landets struktur genom att förstöra butiker eller transporter – folk blir utan varor.
Då kan man hjälpa landet genom direkt aktion: Militära åtgärder så som att patrullera gator, politiska som att störta en korrupt regering eller sociala som att ena människor genom olika sorters evenemang.
Att komma över det
I Sierra Leone var till exempel presidenten övertygad om att det bästa sättet att lära en traumatiserad generation att samarbeta var att låta dem spela fotboll tillsammans.
Det sista brukar de klara själva, fattiga människor tar vara på det de har, och de har varandra.
