Osynliga murar

I helgen när jag var på konfirmandläger med önstakyrkans konfirmander som konfirmandassistent gick det upp för mig att även fast det låg en kyrka i närheten Rättviks stiftsgård hade de inget samarbete med varandra. Det var som om det fanns en gigantisk mur mellan dem. En metaforisk mur, en osynlig mur.

Men vad är nu en mur för något och vad är det som bygger dem?

En mur är en stor vall. Sten som byggs för att skydda folk från andra, men vilka är det man verkligen är rädd för och vad skyddar man?

De som är annorlunda, har en annan åsikt, ser ut på ett visst sätt, det som är främmande. Vissa vill skydda och bevara det "svenska Sverige" från andra, men vad är det "svenska Sverige" kan man fråga sig.

Vi har ju inte ens en svensk kung och våra så kallade "svenska" köttbullar kommer från England och i Kina har man hittat ett recept på köttbullar som är över 2000 år gamla. Till och med Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, har inget bra svar på vad en riktig svensk är.

Rädsla bygger murar
"Det är något man känner man på sig" bara säger han när man frågar. Ja kanske det. Det är något som man bara känner på sig, men så kan man tänka så här också: Vill man leva i en värld som är till för bara vissa eller vill man leva i en värld som är till och öppen för alla!

Det är rädsla som bygger murar. Rädsla för att inte smälta in, rädsla för inte va en i gänget, rädsla för att inte vad som alla andra.

Det är något som ungdomar och även vuxna dras med, jämt och ständigt. Man måste vara på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt för att smälta in.

Det räcker med att du inte säger hej till de du möter på morgonen och inte är social mot din omgivning. Då börjas det byggas en mur runt dig. Du blir isolerad från omgivningen och omvärlden.

Men du kan riva murar på ett väldigt enkelt sätt genom att se på människor som de är, leta inte efter fel. Då kommer murarna att ersättas av broar.

Det får en att tänka:
Vad mycket roligare världen skulle vara om det fanns fler broar mellan människor än murar!