Det går inte att beskriva hur sorgligt det är att lämna allt bakom sig, kvar blir bara minnena. Man kommer aldrig mer få uppleva högstadiet. Men det är också roligt och lite skrämmande att vi ska ta ett steg närmre vuxenvärlden.
Min klass är det jag kommer sakna mest, vi har en sån sjukt bra sammanhållning. Jag kommer sakna allt lek på SO lektionerna, allt onödigt tjatter på matten, CC’s otroligt dåliga skämt, Kenneths utbrott, Inge-Britts översnällhet, den sjuka humorn, alla misstolkningar, att vi är ”härligt borta” (haha), att vi har stämpeln tönt-klassen och att vi alla är retards på riktigt!

Något mer man kommer sakna är att Tillberga är så himla skumt. Det finns ingen annan skola som är lika skum och störd som Tillberga. Alla dessa sjuka idéer som ingen tycker om men som dom har ändå, alla lärare som inte fattar nånting, att man kommer undan med nästan allt man gör, alla otroligt tråkiga och onödiga projektlektioner, scheman som nästan ingen fattar hur dom tänkte när dom gjorde det. Även fast allt det där är sånt man inte tyckte om så kommer man ändå sakna det, för ingen annan skola gör det som Tillberga.

Dom gemensama lektionerna/utflykterna med dom andra niorna har också varit helt sjuka. Allt bus, allt prat, allt skrik, all sång, helt underbart. Vi nior har verkligen gjort den här tiden så speciell.

Något man inte kommer sakna är alla retards i åttan och sjuan. Dom är dryga och omognare än vad vi var. Nu är det deras tur att ta över och jag hoppas dom gör den här tiden på ett lika speciellt sätt som vi gjorde!

Det jag vill avsluta med att säga är att alla ni nior som slutar nu, ta vara på den här tiden med alla som är kvar nu, för när den väl är över så finns det ingen återvändo.