Fula ord är fult språk!

Svordomar är ett universellt språk, varje språk har svordomar. Det konstiga är att vissa språk saknar i princip helt räkneord, hur kan man då ha svordomar, som egentligen inte är mer än utfyllnadsord?

Historiska svordomar är ganska svårfångade. Man slösade inte på dyrt papper för att skriva ner fula ord, men arkeologer har hittat tillräckligt många för att kunna förvissa sig om att fult språk är lika gammalt som skrivkonsten.

"Må en åsna bestiga dig"
Egypten 3000 f.kr.

En del hävdar att det fula språket blir till samtidigt som man börjar kommunicera med ord. Schimpanser som lärt sig teckenspråk har självmant konstruerat egna svordomar, som till exempel "din gröna skit".

Fula ord är kanske inte en accepterad del av språket, men man kan inte komma ifrån att de utgör en viktig del av det. Som allt annat språk omges de fula orden av ett strikt regelsystem. Det finns inte nedskrivet, men alla människor vet att de finns.

Fult språk hämtas från så kallat förbjudna områden, sådant man bara inte pratar om. I de indoeuropeiska språken kommer de fula orden främst från tre huvudgrupper: religiösa tabun, sexuella företeelser och avföring. På vikingatidens svor man mest om sexuella företeelser som sexuell oförmåga och homosexualitet, men då Sveriges kristnandes ersattes dem med religiösa tabun. De religiösa svordomarna, jesus, himmel och gud var grova svordomar men har idag tappat sin kraft, och uttrycker bara mild förvåning. Idag svär vi mest vid helvetet, något som vi började med på femtonhundratalet. I andra språks svordomsregister dominerar könsord. Kanske är vi på väg åt det hållet? Det finns 1031 ord för det kvinnliga könet och 1382 ord för det manliga könet, och alla är inte vackra…

Det är bevisat att svordomar har starkare koppling till känslor än vad "vanliga" ord har. Det kan man bland annat se om man gör minnestester på listor med ord, där svordomar är med. Det är svordomarna folk minns mest, och dessutom glöms orden närmast före och efter svordomen bort i högre grad än andra ord i listan. Man kan också fysiskt mäta reaktionen på en svordom, till exempel reser sig armhåren och pulsen blir snabbare.

Reaktionerna som jag nämnde ovan behöver inte tyda på något bra. Jag ryser när jag hör en svordom för att jag ogillar dem! Hur kan då någon förklara för mig att något är ”så j*la bra”? Är något j*ligt för mig så är det sista det betyder för mig att det är bra…

Jag har lärt mig att om man svär så har man bristande ordförråd, men jag tror att det har blivit tvärtom, för tänk så många ord det finns idag! De är ofta nedvärderande och används respektlöst, och på alldeles fel sätt och på fel ställen. Jag svor när jag var yngre, men eftersom jag tyckte det var så fult så slutade jag! Det var inte så lätt att vänja sig av med kanske, men det är inte omöjligt. Anledningen till att det är svårt är bara för att det har blivit allt mer accepterat. Nu används det fritt i media, till och med TV-programnamn kan innehålla en svordom. Tänk när man ska göra reklam för programmet och sätter upp sådana stora skyltar längs gatorna där programnamnet står skrivet. Tänk så många barn som just lärt sig läsa som försöker sig på just det ordet. Det är inte konstigt att svordomarna fastnar i allt yngre människors munnar. Jag kan dock inte föreställa mig något gräsligare än då en treåring går omkring och säger könsord till allt och alla…

Man kan ju tänka sig hur det hade låtit om man ersatt svordomarna. De vanligaste utfyllnads- eller förstärkningsorden är jätte-, svin-, skit- och as-. Jättestort är logiskt, men vad innebär jätteliten? Någonting som smakar skitgott, hur smakar det? Eller hur ser en person ut, som är assnygg? Nej, men kanske kan vi byta ut de vanliga, trista orden? Vi har ju så många bra men tyvärr bortglömda. Ett ord som jag gillar väldigt mycket är just ordet väldigt. Det betyder så mycket mer än det vi tror, och räcker gott och väl att förstärka ord med. Väldigt har ju samma betydelse som alldeles, enormt, fruktansvärt, förfärligt, fantastiskt, gräsligt, hemskt, hjärtligt, oerhört, innerligt, kolossalt, kopiöst, makalöst, mycket, mäkta, obeskrivligt, ofantligt, otroligt, rysligt, synnerligen, varmt, väldans, uppriktigt, utomordentligt…

Vi måste börja någonstans med att få bort de fula orden ur vårt annars så vackra språk, och jag föreslår att vi börjar med media! På Jacobsskolans egen skoltidning tänker jag börja. Jag hoppas att nuvarande skribenter, kommande och de som bara skriver en insändare tänker på vad de skriver. Undvik svordomar, det är inte alla som vill höra dem!