Hon var tvungen att gå sin egen väg

Hon reste sig snabbt upp ur den knakande sängen när hon kände den forsande kräksmaken i munnen. Några sekunder senar satt hon hängande över toaringen i sitt gamla Nalle Puh linne som var halvt nerspytt. Hon var verkligen trött och orkade inte göra något åt spyan som låg mer på golvet än i toan, så hon la sig ner en liten stund på den nya röda mattan som kändes varm . Hon ville bara vila ögonen en liten stund och sen skulle hon städa upp och duscha.

Hon vakna upp att någon ryckte i henne. Hon kollade förvirrat på kvinnan som hade nersläppt krulligt grått hår och som såg väldigt blek och förstörd ut. Denna kvinna var då hennes mamma Eva och hon visste om att hennes mamma slet som bara den med jobbet för att få allting att fungera med ekonomin men det började bli för mycket nu, Hennes mamma började se sjuk ut . Eva skakade till henne en gång till så hon kunde kvickna till.
Eva hjälpte henne in i duschen och sen att komma i säng. Det tog inte lång tid förrän hon somnade.

Tiden gick väldigt snabbt den natten innan klockan ringde. Det var dags att komma upp för att komma iväg till skolan. Måndagar var alltid en tråkig dag tyckte hon men hon ville verkligen träffa Jonathan. Hon hade inte träffat honom på hela helgen för han hade varit i Kalmar hos några kusiner så saknaden var väldigt stor.

Jonathan var hennes kille, han var faktisk hennes första kille. De hade varit tillsammans exakt 6 månader om 3 veckor på torsdagen. Så hon ville hitta på något speciellt som att gå ut och äta eller gå på Bio, bara de tillbringade dagen tillsammans så var hon glad.

Just den här morgonen när hon cyklade till skolan tänkte hon på vad hon och Jonathan hade haft för intryck av varandra från första början och hur de hade träffats.
Jonathan själv hade väldigt hög status och av killarna han var med var Jonathan killen som alla tjejer var mest förtjusta i och gjorde allt för att få hans uppmärksamhet. Hon själv har också tyckt Jonathan hade sett väldigt bra ut men hon har tyckt att det inte har varit lönt att lägga in en stöt på honom eftersom alla hade varit på honom. Så hon hade hållit sig till sina bästa vänner.

Hon själv var en tjej med väldigt stark status som såg väldigt bra ut, killarna hade vetat vem hon var men hade uppfattat henne som för divig, så de har hållit sig på avstånd. Hon hade gått i Jonathans parallelklass i nästan 2 år och Jonathan hade aldrig lagt märkte till henne innan tills en dag på gympan, då de kom i samma lag på brännbollen och de började prata. De fick väldigt bra kontakt med en gång och killarna hade haft fel om henne, Hon var inte så divig som de hade trott hon var. Det var bara rykten. Han hade kunnat välja mellan minst 30 tjejer i hela 9an som ville ha honom men han valde henne.

Väl inne i skolan mötte hon hans blick i korridoren den var magisk och speciell . Han såg precis ut som vanligt men lite annorlunda ändå, han hade klippt sig. Håret var nu bara lite kortare och rakare än förr och det hår som hade blekts under sommarn till ljusbrunt hade försvunnit, man börja nu se hur det mörkbrunna håret började komma fram. När det gällde kroppen var han inte speciellt stor i kroppen utan den var väldigt slank. Hans ögon och leende var helt gudomliga. Ögonen var mörkgröna och väldigt markerade och leendet fick en att falla.

När det gällde kläderna så visste han exakt hur man skulle klä sig för det skulle se bra ut. Han hade verkligen stil den killen. Hans personlighet var det inget fel på heller, han var alltid glad och pratig och han var verkligen inte rädd att visa vem han var tillsammans med, det som var speciellt med honom var att han alltid blev så lugn när han träffade henne, precis som allt omkring honom försvann.

Han är bara min tänkte hon när han kom halvt springande till henne och krama henne. De stod och prata en lång stund om allt som hade hänt på helgen. Första Engelskalektionen började snart, känslan av illamåendet, oron som hon hade i söndags började komma tillbaks, Hon gick med snabba steg till toaletten.
Direkt när hon hade låst dörren kom hela frukosten upp. Hon mådde verkligen inte bra det blev bara värre och värre. Hon satt en lång stund på det kalla golvet på toaletten och kände försiktigt på sin mage. En tår började rinna från hennes kind och hon började fatta vad det var. Hon sköt upp dörren snabbt och gick till skåpet och tog sina grejor. Hon sa inte till Jonathan.

Hon gick inte till skolan på flera dagar. Jonathan och henne mamma undra vad det var med henne men hon sa att det var någon influensa. De visste inte vad som försegick det gjorde ingen. Det ända hon gjorde om dagarna var att tillbringa tiden i sitt rum. Där fanns inte så mycket att göra där inne men det var ända stället hon kände sig trygg på. I rummet var det nya tapeter som var bruna och möblerna som fanns där kom från Ikea och var rätt så nya, där fanns en vit stor soffa och långa höga vita hyllor som var fyllda av foton, smink och minnen. I en låda hade hon minnen från sin barndom allt från gosedjur till barnkläder.

På väggarna hade hon bilder på det hon gillade mest känslan av havet, sanden och snäckor. Allt i detta rum var perfekt, där var aldrig stökigt. Om dagarna låg hon nu alltid i sängen för att sova eller bara ligga där och stirra upp i taket. Hon kunde inte beskriva känslan som fick henna att må bra i detta rum.

På eftermiddagen när hon började bli på bättre humör ringde hon till sina bästa vänner Fanny och Nina och fråga om de kunde komma över och några minuter senare satt de alla tre i sängen. Fanny och Nina pratade i munnen på varandra om vad om hade hänt under hela helgen. Till sist frågade de henne om det var något och då kom tårarna. Hon berättade som allting var och att hon inte hade berättat något för Jonathan eller sin mamma och de fick absolut inte säga det till någon. De satt en lång stund och tröstade henne och pratade om det. Efter dem hade gått tyckte hon det känns mycket bättre att få ha lättat på hjärtat.

Men det blev inte bättre på kvällen, Hennes mamma ville prata med henne när hon kom hem. Klockan hade hunnit bli 21.00, innan Eva hade kommit hem. Hon visste exakt vad det var hennes mamma ville prata om och för att undvika det skulle hon precis krypa ner under täcket när dörren öppnades. Hon kände riktigt hur hon ville springa där ifrån och aldrig komma tillbaka. Hon var verkligen nervös nu, hon ville verkligen inte prata om detta med sin mamma.

Eva gick sakta in i hennes rum fram till sängen där hon låg ihopkrupen och började smeka henne i håret samtidigt som hon pratade med en lugn röst. Eva förklarade för henne att hon var tvungen att berätta vad som var felet. Att det inte kunde fortsätta på detta visset att hon låg i sängen hela dagarna och att hon var frånvarande. Hon kände hur det började brinna bakom ögonen. Hon orkade inte komma med flera lögner utan sa det bara rakt som det var.

Eva reste sig snabbt ur sängen och började skrika av ilska, Eva gick nu fram och tillbacks i rummet. Det tog inte lång tid innan Eva smällde igen dörren och gick. Själv låg hon kvar i sängen som innan men mådde betydligt sämre. Hon hade nu fått två alternativ av Eva. Det första var att hon fick ta bort det som fanns i magen, andra alternativet var hon tvungen att flytta ut ur lägenheten om hon inte gjorde första alternativet.
Nästa dag gick hon med tunga sakta steg genom parken och kolla försiktigt på alla lekande barn på lekplatsen. Hon såg all glädje i barnen och hur roligt de hade.

Bakom de halvnakna träden kunde man nu börja se den stora vita byggnaden. Hon stannade upp och började tveka, ingenting kändes bra längre och hon orkade verkligen inte gå in där idag och prata med Karin om hennes mage. Istället satt hon sig ner och kollade på alla lekande barn. Ju mer hon tänkte på allt fick henne att börja gråta. Hon ryckte till, det vibrerade i hennes ficka, ett sms hade kommit från ett dolt nummer. Hjärtat började slå snabbare och tårarna började forsade ut när hon läste det. Hon lita på Fanny och Nina att dem inte hade sagt något, så kunde någon har sett att hennes mage hade börjat växa.

Idag var dagen hon skulle till skolan för första gången på nästan 3 veckor . Hon kände en stor klump i magen som bara ville upp. Hon försökte äta något till frukost för det skulle bli bättre och det kändes också lite bättre tills hon börja tänka på vad dem i skolan visste.

När hon gick till skolan och såg den stora grå byggnaden kändes den helt plötsligt inte bekant längre, hon intala sig själv att hon skulle vara stark vad de än sa och medan hon tog ett djupt andetag öppna hon dörren. Hon tyckte det kändes som exakt alla kolla på henne speciellt Fanny och Nina, så hon gick direkt till skåpet för hämta matteboken. Jonathan kom plötsligt fram till henne och fråga om det var sant. Hans ögon var stora som hus och han var blek och svettig. Hon svara inte honom utan stod bara glodde in i skåpet. Hon fick verkligen inte fram ett ljud och hon börja få ont i magen .

Han tog istället tag i hennes arm hårt och drog in henne i ett kapprum . Denna gång skrek han på henne när han fråga om det var sant. Hon kolla sorgset på honom och nicka. Man såg att han var riktigt förbannad nu och han börja slå i väggar och sparka på stolar. Den ända ursäkten han kom med var bara med massa bortförklaringar. Han var som en helt annan person som hon aldrig hade sett förr. Hon fråga med en väldigt svag rädd röst vem det var som hade sagt det och han svara tillbacks med en irriterad röst, Fanny och Nina så klart.
Det kom som ett slag i hennes bröst. Då började hon förstå det ända de hade snackat om de senaste veckorna hade gått ut på att de ville ha högre status och att folk ska börja lägga märke till dem mer. Fanny och Nina tog detta som ett tillfälle att dem kunde få mer makt genom att avslöja hemligheten om henne. De struntade fullständigt i henne bara dem blev omtyckta.

Ingenting var som förr längre. Fanny och Nina gick bara förbi henne som hon aldrig hade funnits. De sa inte ett knyst till henne. Jonathan stod i ett hörn med killarna som kolla på henne när hon kom gående. Visst det fanns ju vissa som började prata med henne som aldrig gjort det innan som sa att hon var otroligt stark och det betydde verkligen mycket för henne att det var någon som såg det.

Idag var det dagen Jonathan och hon skulle ha varit tillsammans i 6 månader. Men han hade bara lämnat henne och struntat i henne fullkomligt precis som hon aldrig hade betytt något för honom. Det var inte bara han som hade lämnat henne utan Fanny och Nina hade bevisat vilka riktiga vänner dem var och så självklart Eva. Hur kunde hon göra så mot sin egen dotter, tyckte Eva inte att hon hade det tillräckligt svårt.

På väg hem från skolan, kände hon försiktigt på magen. Den hade börjat växa lite och konstigt nog kände hon sig glad. Den sista biten hem sprang hon med glädje och väl uppe i hennes rum, satt hon sig på sängen och pustade ut. Det dröjde inte en lång stund förens alla kläder låg slängda på sängen. Hon tog bara det nödvändigaste och packade ner det i en väska, sen kolla hon in i rummet en sista gång innan hon stängde dörren, väl ute i köket blandade hon saft och gjorde några mackor som hon skulle ha med sig under dagen.

Väl nere utanför lägenheten möte hon till sin förvåning Jonathan. Hon tittade sorgset på honom och gav honom sin sista blick, hon kände ingen kärlek eller hat bara att hon var tvungen att gå sin egen väg..