Min plats

Min berättelse handlar om en plats som existerar för mig, inuti mig.

Jag är först mitt ute i ingenstans, sedan dyker det upp stjärnor på himlen. Plötsligt! Flammar det upp en stor brasa bredvid mig - jag överfalls av ett stort begär att börja dansa vilt runt brasan sjungande på märkliga texter.

Ibland stannar jag upp och ser på himlen och elden.
Allt är så vackert trots dess enkelhet. I utkanten av skenet från elden dyker det upp en kopia av mig själv. Han, jag eller det kommer bärande på någonting litet i händerna, men jag kan inte få syn på mer än något oklart som döljs i skuggan.

Jag känner på mig att den här saken är viktig, att den betyder någonting för mig, att den är en del av mig själv.
Jag börjar diskutera med ”mig själv” om vi ska spara den eller om vi ska bränna upp den. Oftast blir det att vi bränner den och man börjar sedan igen flumma runt elden, men kopiorna av mig själv fortsätter att dyka upp, i lugnt tempo bärande på saker i händerna och diskussionerna fortsätter.

Det känns som om där har försvunnits en del av mig själv när jag upptäcker var jag är igen i verkligheten. Jag minns ingeting som har hänt eller i verkligheten medan jag dansade runt elden och bränner upp mig själv inifrån.
Man förstår efter ett tag vad det är man bränner av sig själv, det är känslor, minnen och intressen. Man gör sig av med en massa saker för att få plats, för att orka leva vidare.