Mystiskt paket!

Dagen hade inte börjat bra. Hela dagen på jobbet hade jag ångrat att jag kom dit, ville bara ta bussen hem igen då jag inte kände mig säker här. Dåliga saker hade hänt, och nu stod jag här o skakade som ett löv och försökte med tvång göra mitt jobb. Det hela började redan i morse när jag precis hade gått upp. Jag gjorde mina dagliga rutiner innan jobbet och gick ut för att hämta tidningen för att kunna läsa den samtidigt som jag åt min frukost. Men när jag kom utanför dörren så stannade jag till. Vad var det för ett konstigt paket som låg där under brevlådan? Den såg lite mystisk ut, och när jag närmade mig den försiktigt för att sedan ta upp den upptäckte jag att det inte fanns någon avsändare på den heller. Bara ett vitt kuvert tejpat på paketet! Jag rev loss det lite snabbt, med händerna darrande.

"Jag vet vem du är, du kommer inte undan med det!"

stod det på första raden. Jag blev snabbt rädd, för vem kunde veta om det? Det hände för någon helg sedan och jag har mått dåligt över det varje dag sedan dess. och nu detta? vad kommer hända med mig nu? kommer personen skvallra, eller står där kanske några krav jag måste uppfölja för att personen ska hålla tyst? Frågor kom upp i mitt huvud och ville inte sluta, så jag försökte skaka bort dom samtidigt som jag fortsatte läsa det vita brevet. Texten var slarvigt skriven, och lite svår att tyda ibland.

"Du kanske kommer med bort förklaringar som att det inte var ditt fel,
men varför ringde du inte polisen då?
Jag vet vad du gjorde och nu ska du få ångra det, ångra att du var så dum!
Jag har krav för att jag ska hålla tyst..
Jag vet att du är en typisk rik kvinna och lever ett rikt liv,
för jag har studerat dina vanor..
och nu vill jag få en del utav det.
En miljon!
Kom till kullen utanför staden med pengarna innan dagen är slut,
annars...."

Annars vadå, hade jag tänkt! Rädslan hade slagit mig inne ifrån och jag hade bara stått där utan att förstå någonting. Vad var det då som låg inne i paketet? Jag tog med det in i huset, öppnade snabbt hörnen för att inte komma försent till jobbet. När jag hade kommit igenom den hårda kartongen, möttes mina ögon utav något svart.. med ett handtag! Jag drog ur den och upptäckte att det var en stor väska! Det var där han ville ha sina pengar, så personen menade verkligen allvar. Men hur kunde någon ha sett mig, tänkte jag? Det var ju helt öde på gatorna och sånt här händer bara på filmer, kanske är jag mitt i en film just nu? Jag hade masat mig till jobbet trots allt och här stod jag och tänkte tillbaka.

Det var en halvtimme kvar tills jag skulle få sluta, men jag fick gå redan nu. För folk hade undrat om jag var sjuk, då jag stod där och skakade som ett löv samtidigt som jag var krit vit i ansiktet. Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut från lokalen, halv sprang till bussen, som skulle stanna utanför banken där jag skulle plocka ut pengarna. Det var bara några timmar kvar tills det var försent att lämna pengarna.. Jag måste bara hinna, tänkte jag! Bussen stannade på sin vanliga hållplats, någon minut försenad pga att trafiken var lite större idag men så brukar det vara i stora städer, speciellt på helgerna. Jag gick i rask takt fram till bankomaten och stoppade i kortet, skrev koden och tittade mig omkring så att ingen skulle studera mig i mitt arbete. Jag tog ut fem tusen i taget, tyckte det kändes säkrare även om jag bara ville glömma bort det hela och vakna upp ur drömmen. För kanske var det en dröm? Det tog ca tio minuter sen hade jag fyllt hela väskan med pengarna, så jag ställde mig och väntade på nästa buss som skulle lämna av mig vid den bestämda platsen.

Jag var framme. Jag var mer nervös nu än någonsin, och jag kände hur illamåendet började komma. Det började snurra i mitt huvudet och jag letade efter någonstans att sätta mig för att lugna ner mig men det var försent, en stor pöl kom ut ur min mun. Där låg en blandning av magsyra och lunchen jag hade ätit idag, det hade inte varit en vacker syn när jag åt det men nu såg det ännu mer motbjudande ut. Jag torkade bort droppar som jag hade runt munnen, med min tröjärm och fortsatte till kullen. Det var ingen där. Var det meningen att jag skulle lämna väskan där och sedan gå? Kanske skulle jag aldrig få reda på vem människan var? Usch alla dessa tankar och frågor, dom skrämde upp mig mer än nödvändigt. Jag ställde väskan på marken, tvekade! Men vände mig sedan om.. Tog bussen hem igen, och det var då den värsta chocken hade släppts och tårar började sippra fram. Jag sprang in till dörren på mitt hus, öppnade den och steg in. Jag hann inte ta av mig ytterkläderna förren jag hörde hur hur något gick i sönder när den träffade golvet. Ljuder kom uppifrån och pga all spänning jag varit med om idag vad jag livrädd för att gå upp och kolla vad det var, men inte heller kunde jag gå och lägga mig utan att veta.

Jag tog av mig min jacka lite snabbt och gick uppför den knarrande trappan. Jag försökte ta försiktiga steg, men det kändes som om ljudet bara blev högre då. När jag nästan var uppe på övervåningen, hörde jag ytterliggare ett ljud. Det var en låda som öppnades. Vad letar personer efter? Bevis från den kvällen då jag gjorde bort mig? tänkte jag. Jag gick med långsamma steg mot rummet där ljudet kommit ifrån, men jag vågade inte gå in egentligen. Jag tog några djupa andetag, tänkte positiva tankar och öppnade sedan dörren. Jag ställde mig i dörr öppningen och tittade in. Personen var klädd i svart! Svart mössa, byxor, tröja, skor och handskar. Han stod vänd mot mig, jag tror inte han hade hört mig. Varför ringde jag inte bara polisen istället? Jag vet ju inte vad denna personen är kapabel till att göra. Jag gick sakta baklänges för att stänga dörren igen och springa mot telefonen, men då vände han sig om.

Han tittade på mig med sina mörka ögon, och jag kände mig verkligen illa tills mods då. Jag hann inte tänka, jag bara stod där helt stilla och det kändes som om jag väntade på att han skulle säga något. Men det gjorde han aldrig, det var bara sådär pinsamt tyst. Men hans ögon fick mig att stanna, det kändes som om dom berättade för mig att om jag stränge dörren och gick där ifrån skulle jag dö.

- Vad gör du här? Vad letar du efter? min röst darrade när jag sa det, men jag ville inte verka rädd.
- Det här!! sa han, med en till gjord röst!

Jag tittade i hans hand och där låg det, beviset som jag trodde jag hade gömt så bra. Jag hade tänkt att göra mig av med det förra helgen men då hade jag varit upptagen med annat och nu låg det i hans hand och det fanns inget som kunde stoppa honom från att visa hela världen vad jag gjort! Rädslan hade aldrig riktigt försvunnit, men nu kändes det ännu värre. Jag ville bara stänga dörren, springa ut från huset och glömma allting men det skulle vara meningslöst för i filmer kommer alltid den 'onda' typen ifatt. Oh, jag lever i en filmvärld, börja lev på riktigt, tänkte jag! Jag tittade in i hans ögon en gång till men sen tog jag chansen och vände mig om, stängde dörren och sprang. Kanske skulle det sluta lyckligt för mig? Jag hörde hur han följde efter mig, att dörren öppnades och slog i väggen. Jag fick panik och försökte springa ännu snabbare, ner för trappan. Men han kom bara närmare och närmare! Jag tittade bakåt för en sekund, en sekund för mycket för där tappade jag balsen. Trillade ner för den långa trappan, som aldrig verkade ta slut. Hela vägen trillade jag och slutade med att jag slog i huvudet ganska hårt i marken. Jag svimmade.

Jag vaknade upp med otroligt ont i huvudet i ett mörkt rum. Var var jag någonstans? Vad hände? tänkte jag. Jag hade för ont i kroppen för att leta efter en utgång, jag visste ändå inte var jag var. Men vad var nu detta? Jag försökte lyfta min hand för att det kliade på mitt huvud, men gick inte. Min hand var fast i rör på väggen. Vilken hemsk människa kan ha gjort något sånt här? Var han släkt med personen jag råkade ha ihjäl? Kanske hans bror, och nu kommer han för att hämnas hans död? Jag var riktigt rädd nu, och där jag satt på golvet upptäckte jag en blöt pöl. Jag hade kissat på mig! och det stank i rummet, jag ville bara komma ut. Ut i friska luften, andas, leva! Men det här är priset för dumhet! Jag satt på golvet, det enda jag kunde göra var att vänta på honom. Men han kom aldrig, kanske kunde jag slippa undan detta.. om jag bara kunde få upp låset på handbojan och hitta en väg ut. Eller kanske det inte fanns någon väg ut? Hans syfte var kanske att låta mig dö här i detta rum? utan mat, vatten eller fräsch doft.