Takt, melodi, flyt och poesi

Jonas Olsson är en artonårig kille från Bjärnum. Han går sista året på elprogrammet, och på fritiden gillar han att åka skateboard, måla graffiti, skriva och sitta vid datorn. Jonas håller just nu på att skriva en låt till en barnteater i Malmö. En vän till honom skriver melodier och texter till en teater som heter ”Stories are nothing for me”, som handlar om en bortskämd tjej som inte tror på historier och böcker.

– Just nu jobbar jag med en låt då tjejen går runt i ett bibliotek och undrar vad som är så bra med alla böcker hon ser, säger Jonas.

Jonas började skriva för ungefär ett år sedan när han hade det lite tufft. Olycklig kärlek är en stor inspirationskälla, och Jonas började skriva ner vad han kände och tyckte. Först vad det bara text, varför och återigen varför. Han märkte att han behövde det för att orka med allt och till sist så blev det till en hobby.

– Jag köpte en bok och en penna och hade det alltid med i väskan, så när jag kom på något fyndigt så skrev jag ner det.

Jonas skrev mer och mer och utvecklade sitt skrivande. Han började få in takt, melodi och flyt i texterna. Han har till exempel skrivit låtar till olika lokalband. Han försökte sig på att skriva glada dikter, men eftersom han inte tyckte att det var hans stil så blev det mer deppiga texter, ofta mycket förtvivlan och förvirring. Trots det så säger Jonas att han just nu mår bra, han är ju lyckligt kär i en annan tjej. Att skriva kanske inte fungerar för alla men han tycker att det är ett bra sätt att få ut alla sina känslor på.

Jonas ser lugnt på framtiden. Så länge han går i skolan så förblir skrivandet nog bara en hobby, men det är så det ska vara också, tycker han, man skriver ju för sin egen skull. Efter den kommande studenten vill han bara ta det lugnt ett tag och koncentrera sig på att utveckla sig inom sådant han tycker är roligt. Han tänker ta dagen som den kommer och se var han hamnar. Lite senare vill han utbilda sig till ljudtekniker, men just nu är skrivandet hans ”grej”. Vart han än går så tänker han på vad han kan skriva. Han ser sig inte som ett proffs, men tänker att det är inte förrän man börjar skriva som man vet om man är bra, men man behöver heller inte vara bra för att tycka om det.

– Det finns ju så många olika stilar och framför allt så handlar det ju om en själv och sina egna tankar. Det gäller bara att ta steget en dag.


Idag är det nio år
Sen den vår
Sen den dag jag kommer ihåg ifrån mitt innersta jag
Då jag var ett barn och inte förstod naturens lag
Allt dör, det kvittar vad man gör, man hör ändå kyrkans klockslag
Och att tänka på detta gör mig knäsvag
Att du är den som gav mig liv, medvetande och hjärtslag
Och du hann aldrig lära mig sticka garn
Du kommer aldrig att se mina barn
Du kommer bara att vara en bild på mitt membran
Du kommer ej att se vad jag har avvecklat
Ej heller vad jag har utvecklat
Du gjorde hela mitt liv invecklat
Men även fast du skrek av smärta
Hade du ett gott hjärta
Och jag kommer ihåg
Som om det var igår
Hur jag för första gången kände sorg
I min egen barndoms borg
Och all tidigare lycka bara kändes som ett lån
Och du, jag är ledsen om jag inte alltid var en bra son
Fast du vad den som tvingade mig att använda kortison så jag inte dog
Fast du alltid var där när jag behövde en person som tröst, och du log
Och jag hör fortfarande din röst ibland i min hjärna
Och jag vet att du nånstans glittrar som en liten stjärna


He smiles at his eyes in the mirror
The sense is flying high over the lore
Something tries to replace the loneliness
He shouldn’t let it in, he know he’ll sore
He cannot read the reflections
He cannot parse the thoughts
His heart beets like a rhythm section
The feelings bleeding after they fought
We’ve heard how sweet it is
So many times
But when we taste
It’s sour like limes
The potion of life
Is floating as a dull melody
Afraid to lose control in the great symphony
The symphony of love
In the end it doesn’t really matter
How much he flatters
Cause he got whirlwinds inside his head
And love is making him sift out of the thoughts of death
The girl he finds she should heal his old scars
Just to hear the voice of her precious mind makes him want to jump and hit the stars
Bad self-esteem dist the guitar
So close but no cigar
And that is the tale
Of a boy and his failure

Dikter av Jonas Olsson