Mitt intresse för sokratiska samtal väcktes när jag var med i ett par samtal med vår rektor Anna S. Pihlgren som samtalsledare. Vi hade samtalen i vår personalgrupp.

Det första sokratiska samtalet var ur boken Fursten av Machiavelli. Det blev ett mycket spännande seminarium med många olika åsikter och utmanande frågeställningar.Hösten 2001 hade Ann en utbildning till samtalsledare i sokratiska samtal där jag medverkade.

Utbildningen var mycket givande. Nu var mitt problem hur jag skulle kunna omvandla samtalen så att det passade förskolebarn. Den första texten jag använde mig av var Det glada lejonet av Louise Fatio och Roger Duvoisin översatt av Görel Hildeman. Åtta barn i åldrarna 4-5 år medverkade i samtalet. Jag läste texten för barnen på läsvilan tre gånger innan vi samtalade. Vi satt runt ett stort bord så att alla kunde se varandra. Jag inledde med att fråga

– Tror du att folket i staden är det glada lejonets vänner?

Jag fick flera olika svar.

-Nej de är rädda.
- Ja för att de sa hej.
- Ja bara lejonet är inne i buren.
- Ja pojken törs gå dit.
- Ja i staden säger de hej.
- De är inte lejonets vänner. När han går ut så tror de att han ska vara ute för alltid.
- De är rädda för att han ska hälsa argt.

Jag fortsatte med att fråga
– Varför är lejonet så glad? Jag fick olika svar och tolkningar även på denna fråga. Redan nu började det att bli jobbigt att sitta still för en del av barnen. Jag avslutade med att fråga - Varför vill lejonet inte prova på att gå ut igen?

Min slutsats av mitt första sokratiska samtal på förskolan är att jag inte skulle ha läst texten precis innan samtalet. Barnen orkar inte sitta still så länge. Det var ett mycket spännande samtal. Alla barn pratade tolkade och hade egna åsikter. Gruppen var lite för stor.

Mitt nästa samtal var ur den engelska folksagan Jack och bönstjälken. Jag läste texten tre gånger även den här gången. Inledningsfrågan löd – Är Jack dum eller är han smart?

-Jack var dum som bytte bort bästa kon. Gubben var smart han visste, hur kunde han veta?

- Smart. Mamman var dum som slog Jack.

- Dum han bytte bort bästa kon. Smart också.

- Smart han gick uppför bönstjälken.

- Dum som snodde pengarna hönan och harpan.

- Dum han tog ju sakerna men smart som sålde kon.

Jag fortsatte att fråga
– Är det rätt av Jack att stjäla?
– Skulle du vilja ha Jack som kamrat?
– Varför slår mamman Jack?

Slutsatsen av detta samtal är att det gick mycket bättre än det förra. Jag läste inte texten i samband med samtalet. Barnen kunde koncentrera sig längre och fördjupa sig i diskussionen på ett bättre sätt.

Jag har frågat de flesta av barnen som var med utifrån ett frågeformulär hur de ser på sig själva när det gäller att förstå när någon läser för dem. Det var svårt att svara på en del av frågorna.

Orsaken till det tror jag bla är att barnen är inte vana vid att få svara på den här typen av frågor. Vill du gärna förstå saker? Förstår du nästan allt som fröken läser? Tänker du bra? Detta är exempel på frågor som barnen skulle besvara. Jag ska fortsätta att ha sokratiska samtal i 4-5 årsgruppen i höst. Vi ska börja med ett tema om Astrid Lindgren. Då kan vi säkert ha många spännande sokratiska samtal.


Artikeln publicerades första gången i Kaprifol på nätet (KAP:s hemsida) i januari 2003