Jag ser framför mig en bild på en tonåring som med lust och frenesi river ner taket i ett fallfärdigt ruckel som ingen någonsin drömt om skulle bli renoverat. I handen håller han en kofot. På nästa bild ser jag hur tonåringar flyttar skrot och rensar förorenad mark. Eleverna lagar all mat ute och undervisningen är kopplad till detta utomhusklassrum.
Finns det verkligen skolor som arbetar enligt Maria Montessoris tankar samlade kring begreppet Erdkinder...? Känns inte tankarna aningen dammiga?
Ulrike Kegler arbetar på en skola i Potsdam och fick tillfälle att visa på motsatsen under en studiedag för nätverket med Montessoriskolor på Lunds Montessorigrundskola . Högstadielärare och praktisk-estetiska lärare fick ta del av Frau Keglers försöksverksamhet. Här är en länk till en You Tube film om skolans verksamhet!
Åldern 12-14 är enligt Kegler en speciell ålder som kräver speciella pedagogiska metoder. Vid 15 fokuserar eleven på akademiska meriter och framtida studier. Men dessförinnan är inte eleven lämpad att sitta still, deras psyke och utveckling arbetar emot dem i detta.
Vad som gäller är att flytta ut klassrummet, ut i naturen, ut ur skolan. Halva läsåret bör undervisningen bedrivas utomhus, halva inomhus. Lärarens uppgift är att ledsaga eleverna och att bjuda in experter i olika ämnen och yrken till klassrummet. En man och en kvinna, inte lärare, bor med eleverna i ett hus (på landet), och här ansvarar eleverna för hushållet, mathållning, städning, matlagning etc. En lantbrukare handleder eleverna med jordbruksarbetet.
Det gäller att hitta ett ställe som verkligen är i behov av att rustas upp. "Här finns mycket som behöver göras", bör vara den allmänna uppfattningen. Riktiga uppgifter, mycket mark och utrymme, det ska vara nästan omöjligt att reparera, träd att hugga ner och gärna lite farligt - det är receptet för Erdkinder-verksamhet.
Meningen med dessa utomhusaktiviteter är att ställa riktiga frågor - hur borrar vi efter vatten, t ex. "Knowledge comes from necessity, not from the curriculum", säger Kegler, lärdom kommer av behovet, inte läroplanen.
Kegler går så långt att hon förespråkar att läraren ska förbise de krav samhället ställer på eleven genom styrdokument och läroplaner. Att bara ge prov fungerar inte. Det som intresserar en 12-14-åring är relationer, att prata och att vara i rörelse. I utomhusaktiviteterna är kommunikationen alltid närvarande i problemlösningen...
Eleverna måste känna full tillit till sina lärare och känna att de utmanas att flytta sina gränser. "Passion communicates", säger Kegler, och med det menar hon att eleverna vill träffa människor som kan förmedla sin passion kring ett ämne eller yrke, som kan skapa nya utmaningar för de unga. Ett sätt kan vara att bjuda in föräldrarna att berätta om sina arbeten och undervisa eleverna.
Studiedagen avslutades med att lärarna gruppvis fick vara visionära och fundera kring hur Erdkinder-tankarna kunde implementeras i våra skolor. Kanske såddes några Montessoriska frön under dagen till att flytta klassrummet utanför skolan?
