I SDS den 25 januari står att läsa om Mindfulness, ett begrepp som kommit i ropet. Mindfulness som översätts ofta till medveten närvaro. Jon Kabat-Zinn, amerikansk professor, hämtade på 1970-talet inspiration från zenbuddhismen. Mindfulness är en kombination av andning, avslappning och mental träning. Målet med Mindfulness har vissa paralleller med Montessoripedagogiken - att bli mer medveten om sina känslor och tankar genom att koncentrera sig på här och nu.
Det är här jag dristar mig till att peka på likheter när Maria Montessori lyfter vikten av koncentration.
När du koncentrerar dig på djupet på något som tilltalar eller intresserar dig, finner du att ditt inre förändras, och du lämnar detta tillstånd nöjdare och mer hel. Det är den känslan som infinner sig efter meditation, men också efter att ha djupt koncentrerat sig på en tilltalande, intressant eller utmanande uppgift, till och med efter att ha tvättat fönster, eller strukit skjortor, för att nämna uppgifter som tangerar Praktiska-livet-övningar.
"It is the most important single result of our whole work. The transition from one state to the other always follows a piece of work done by the hands with real things, work accompanied by mental concentration." (Montessori, M., 1973)
En del förespråkare av Mindfulness, står det att läsa i SDS, radar upp positiva effekter, som mindre stress och bättre sömn, men också skickligare föräldraskap, bättre idrottsprestationer, bättre relationer.
Det grundläggande i Mindfulness, att vara i nuet, är en filosofi som är tillämpbar inom ramarna för den grundsyn som Maria Montessori förspråkade. I viss mån kan en del fredstankar även skönjas i några av Mindfulness-tankarna.
Kanske vi ska pröva sammanföra Mindfulness och Montessori? Några stödord på vägen:
•· Ej värdera
•· Ha tålamod
•· Hysa tillit
•· Visa Acceptans
