”Jag är förälder till
min knarkande mamma”

- En gång varannan månad kommer någon ifrån socialen hem för att se hur jag har det, berättar Anna - som vill vara anonym.
Anna står på socialens lista över riskutsatta barn sedan sju år tillbaka i tiden. En vanlig vardag för henne är smutsiga kläder, hunger, huvudvärk och en utslagen mamma på soffan ute i vardagsrummet. På soffbordet ligger en kanyl och på ett litet blått fat finns spår utav en vit rand.

- Enligt morsan drog pappa direkt efter att han fått veta att hon väntade mig, berättar Anna med hat i rösten. Men om du frågar mig så tycker jag att det bara är bra, han var nog ett svin i vilket fall som helst. Jag bad aldrig om att få finnas, och det går inte en dag utan att jag tänker på hur det skulle vara att få leva ett helt normalt liv.
Hon berättar även hur hon och hennes mamma har ombytta roller, vilket hon egentligen inte har något emot. Varje dag ber hon till Gud om hjälp, men något svar får hon däremot aldrig.
- Jag kan inte hata min mamma, säger hon tårögt, för utan henne har jag ingen. Jag skulle vara helt ensam och vilse. Fast det är ju klart att jag önskar att hon kunde ta sig samman och vara den mamman som jag behöver.

Anna har med nöd och näppe klarat sig igenom grundskolan, men riskerar att få gå om nian pågrund utav för mycket frånvaro och underkänt i kärnämnena.
- Jag är ändå inga planer på att gå gymnasiet och plugga vidare till någon tjusig läkare, berättar Anna. Det enda jag vill är att få ett normalt liv, tillsammans med min mamma.