Mark Levengood

”När jag var liten älskade jag att gå omkring i parken med min mormor. Ibland kunde det komma fram fullgubbar, och min mormor avskydde fullgubbar. Om någon av dem kom fram till oss sa hon alltid åt mig att blunda hårt och stå alldeles, alldeles stilla; ’då lurar vi honom att vi är döda’, sa hon.”

Svärmorsdrömmen, Mark Levengood; mannen med det obegränsade hjärtat. En hel publik av kvinnor, mammor och mormödrar, kommer onsdagen den 14 oktober till konserthuset för att se honom. I stämningen lyfter vi. Men hur är han den genomgode mysbjörnen vi alla älskar?

”Jag får dras med den förutfattade meningen att jag alltid är så snäll. Det är inte så, jag är inte alltid snäll.”

Kanske bländas vi så starkt i skenet av denne man; att vi glömmer se hans humanistiska baksidor? Benen är långa, och han ser ut som en romersk gud där på scenen. Vid hans sida har han ”syster Per”, en utbildad sjuksköterska, som flera år i rad blivit utsedd till årets jazzspelare.

Det ger magi, nostalgi, mystik, jazzflöjter, och Mark Levengood. Med den legendariska rösten berättar han sagor, skämtar om Finland, och talar oavkortat om kärleken och konflikterna kring familjemedlemmarna. Det är i den fattiga uppväxten det goda humöret fått uppstå. ”Hade Gud menat att jag skulle stå i köket hade han gjort mig till ett matbord”, brukade Marks mamma säga, som hellre rökte framför spisen. Mordens rival var hennes nya mans svärmor, den nya farmodern. ”Man bör inte önska livet ur släktingar, men man kan välja hur man ska handskas med dem i livet”, förklarar han. I folkskolan hade han haft en snäll, men ensamt olycklig lärarinna. Samt mormorden som han stod så nära. Jag slås onekligen av kvinnorna i hans barndom, och det tror jag han själv gör också.

I sitt program av skratt, leenden, och frågor av största allvar; ramar han in världen med sin kärlek. Han lär oss att det viktigaste är att titta. Att inte stå och blunda likt hans konstiga kärring till mormor hade gjort. För blundar man, så missar man världen, säger han.

”I min dotters öppna och nyfikna ögon ser jag hela världen. Hon har världen inom sig, precis som jag och alla andra människor har den inom oss. Vi är alla en del av helheten.”