Krillen innehåller hög halt av olja. Tack vare den sofistikerade tillverkningen får man fram olja med hög halt av fosfolipider som kallas för "livets byggstenar" därför att de är centrala byggstenar i cellmembranen, den viktiga mikroskopiska strukturen som kroppen består av och styr viktiga processer i våra celler. I cellmembranens system, har fosfolipiderna en strukturell- och funktionell samverkan med fettsyror och antioxidanter.

Den biokemiska samverkan mellan dessa tre viktiga ämnen är avgörande för att upprätthålla den livsviktiga kemiska jämvikten i våra celler. Krilloljan har en hög andel EPA och DHA i form av fosfolipider. Generellt faller dessa ämnen in i kategorin "lecithin". Mycket av fettsyrornas innehåll är strukturellt integrerade med fosfolipidmolekyler, så som de naturligt förekommer i cellmembranerna.

Krill innehåller mer än 40 viktprocent fosfolipider (fosfatidylkolin, FK) och över 30 procent EPA + DHA. Innehållet av FK gör att krilloljan är en bra kolin-källa, ett oumbärligt näringsämne. EPA och DHA som finns i fiskolja är nästan uteslutande i form av triglycerider.

Vetenskapliga studier på Omega-3, EPA och DHA på deras effekt på vår hälsa är ett mycket hett forskningsområde och rapporterna presenteras i en hisnande fart. EPA + DHA har visat att de är grundläggande för foster- och tidig barndoms utveckling. De har en potentiell nytta för barns inlärningsprocess och beteendestörningar. EPA + DHA motverkar inflammatoriska processer som medverkar till försämrad ledfunktion, cirkulation, matsmältningsbesvär och hjärnsjukdomar. De verkar i samklang med antioxidanterna i cellmembranen där de är placerade som en "svans" på fosfolipidmolekyler.

Karotenoiden astaxantin, mindre mängder av vitamin A och E, samt en tidigare okänd bioflavonoid bidrar tillsammans till den exceptionella stabiliteten och antioxidanteffekten. Det höga ORAC (Oxygen Radical Absorbance Capacity) värdet är ett mätvärde för blockering av peroxy radikaler, en av de mest förekommande
syreradikalerna i vår kropp.

Författare: Parris M. Kidd, PhD