De Geergymnasiets tidning på webben
Förstasidan

« Föreg. Nästa »

Där barns drömmar får liv 

Artiklar

Där barns drömmar får liv

 


Karin Kristensson 2014-11-14


I korsningen mellan Albrektsvägen och Hagebygatan ligger en butik som säljer begagnade saker. Inte helt ovanligt - men inne i butiken kombineras recycling och tillsammansarbete av människor som ger sin tid åt en hjälporganisation. Men vart går pengarna som Erikshjälpen Second Hand får in? Vilka jobbar där inne? Hur bidrar verksamheten till en bättre värld?


Jag sticker in huvudet i ett rum i butikens personalavdelning, där ett gäng människor har möte. Pedher Skoog säger till sina kollegor att han måste vidare, och kommer ut och skakar hand med mig. Han ler och säger att det är kul att träffa mig. Pedher är butikschef hos Erikshjälpen Second Hand i Norrköping.    
     Organisationen Erikshjälpen har en spännande historia. Pedher berättar att det fanns en pojke, född i Småland på 1920-talet, som hade blödarsjuka och spenderade mycket tid på sjukhus. Han hette Erik Nilsson, och på sjukhuset såg Erik att han var långt ifrån ensam om att inte kunna vara hemma med sin familj på grund av sjukdom. Därför började han skicka små presenter och hälsningar till sjuka barn runt om i Sverige. Han fick reda på barnens adresser via radioprogrammet Barnens Brevlåda. Efter att han blev intervjuad i programmet satte verksamheten fart, och gåvor strömmade in när folk blev intresserade av att hjälpa till. När Erik dog, bara 37 år gammal, grundades en stiftelse så att hans arbete för sjuka barn skulle kunna fortsätta. Det var så Erikshjälpen startade. Eriks motto ”sjuka barn kan bli glada barn” lever fortfarande kvar.
     Pedhers röst är engagerad när han berättar, och den drar med mig in i ett intresse för organisationen.

Verksamhet med många vinnare

- Erikshjälpen är en barnrättsorganisation och fokuserar alltså på barn i världen, förklarar Pedher. Visionen är: ”En förändrad värld där barns drömmar får liv."
     Butikerna bedriver inget aktivt fältarbete, utan Erikshjälpen är uppdelad i en del som bedriver verksamhet kring bistånd, och en del som driver butikerna. Pengarna som butiken får in skickas till Erikshjälpen centralt, där de ser till att det skickas till rätt ändamål i form av bistånd.
     - Vi vill förbättra miljön - allting - för barnen, säger Pedher och tar upp ett exempel: Om en by skulle behöva rent dricksvatten, skulle Erikshjälpen först och främst fokusera på att barnen fick vatten. Så klart skulle de vuxna också få dricka, om det räckte till. Men främst barnen.
     - Det finns en sak som kändes skönt och varmt, berättar Pedher. En konkret inverkan som Erikshjälpens arbete har haft. Könsstympning av unga flickor sker i många delar av världen, och på ett ställe har Erikshjälpen gått in och förhindrat att fler könsstympningar skedde.
     - Det är alldeles för lite, men varje flicka som slipper genomgå könsstympning är en bedrift, konstaterar Pedher.
     Verksamheten som Erikshjälpen bedriver har många vinnare.
     - Man får sakerna som man köper i butikerna till ett billigt pris, det är miljövänligt att återvinna, och pengarna går till en bra sak, säger Pedher. Han uppskattar också att Erikshjälpen ger många människor ett sätt att hjälpa till.
     - Har man inte en slant att ge, kan man jobba ihop en slant genom volontärarbete, eller skänka saker.
     Det finns alltså en hel del människor som arbetar ideellt i butiken. Pedher tror att svenskar i dag är mer motiverade att hjälpa till, och att många är intresserade av återvinning och hållbarhet.

Ett behov av hjälp

Pedher tar med mig ut från kontoret, och vi hamnar i den långsmala lagerlokalen. I lagret finns det prylar överallt. Vi går längst mittgången, och till höger och vänster står det människor och sorterar, prismärker och förbereder. Pedher hälsar när vi går förbi, och volontärarbetarna hälsar tillbaka. Jag ler mot alla jag ser, inspirerad av den produktiva andan. Här känns det som att alla jobbar för ett mål.
     Från lagret går vi in i butiken, som är större än jag väntat mig och fylld med ännu fler prylar. Vid textilavdelningen presenterar Pedher mig för Britt-Marie, en dam som ser mycket vänlig ut. Tillsammans går jag och Britt-Marie genom den belamrade butiken bort till kaffehörnan, där jag blir bjuden på te.    
     Britt-Marie har varit volontär på Erikshjälpen Second Hand i Norrköping sedan februari. Nu är hon pensionerad, men innan har hon jobbat som gymnasielärare. Tidigare erfarenhet av volontärarbete har Britt-Marie gott om, då hon under 80- och 90-talet frivilligarbetade som lärare i Burundi.    
     Jag undrar vad som gjorde att Britt-Marie valde att ge sig ut i fältet och volontärarbete. Hon förklarar att det passade väldigt bra in i hennes liv, och att hon visste att det fanns behov av hennes arbete.    
     - Jag lärde mig otroligt mycket, säger hon. Självklart var det tufft att komma till Afrika, men jag var förberedd på de tuffa förhållandena. Det är viktigt om man vill göra något liknande.    
     Nu jobbar Britt-Marie på Erikshjälpen några dagar i veckan. Anledningen till att hon valde just Erikshjälpen är att hon kommer ihåg farbror Erik, och efter att hon varit i Burundi var hon medveten om vilket behov av hjälp som finns. Hon har sett vad som händer när hjälpen når fram, och säger att arbetet på Erikshjälpen känns meningsfullt.
     Britt-Marie beklagar att det har varit så mycket bekymmer inom vissa liknande organisationer, exempelvis de ofantligt höga lönerna för chefer hos SIDA. Men man får försöka överse sådant, så länge det finns generositet kvar, anser Britt-Marie. Enligt Pedher har inte Erikshjälpen haft några sådana bekymmer. Överskottet går alltid till bistånd.    

Recycling och tillsammansarbete

- Det finns mycket elände i världen, och då är det kul att få vara på ett sånt här ställe. Dessutom träffar man väldigt många trevliga människor, säger Britt-Marie. Men vi skulle behöva fler volontärer.    
     - Volontärarbetet är också nästan egoism, erkänner hon. Det gör mig väldigt gott att inte bara sitta hemma, utan få göra något.    
     Hon berättar att hon inte kan eller vill handskas med pengar, och att hon lätt tappar saker, så det är perfekt att få jobba med textilier.    
     - Det är så roligt, ler hon. Man får se så många fina handarbeten. Det säljs så mycket otroligt vackra saker.    
     Britt-Marie tycker att det är synd att de inte kan ta så mycket betalt för vissa av föremålen, men trösten för henne är att det förmodligen var roligt att göra dem.    
     - Nu får de vandra vidare.    
     Till skillnad från Pedher kan Britt-Marie se en viss trend i Second Hand-butikens kundkrets, nämligen att det kommer fler kvinnor än män.    
     - Just nu är recycling trendigt, konstaterar Britt-Marie. Detta lockar kunder till butiken.    
     En majoritet av butikens besökare är pensionärer - eller nykomna svenskar. Britt-Marie säger att hon tror på ett tillsammansarbete, och att hon träffar många nyanlända svenskar både i butiken och där hon bor i Navestad. Hon berättat om unga människor som hon har träffat som är förtvivlade över kvarlämnade anhöriga och hon konstaterar att det är väldigt svårt att vara ny i ett samhälle.    
     - Valet var inte uppmuntrande, säger hon sammanbitet och syftar på SD:s höga röstandel. Vi får inte lämna de nyanlända utanför!    
     Jag minns att Pedher också sa något liknande: att Erikshjälpen är mångkulturellt och att SD:s invandrarsyn aldrig skulle hålla.

“Akta dig så du inte blir nedtrampad”

Nu är det snart öppningsdags! Volontärer springer in och ut ur kaféet, där jag och Britt-Marie sitter, och börjar plocka fram fika. Britt-Marie pekar ut vilka vissa är för mig, och andra skakar jag hand med. Alla är trevliga, ler mot mig, och vill se till att jag känner mig som hemma. De frågar om jag har blivit bjuden på fikabröd och en kvinna undrar om jag är ny som volontär där. Jag önskar nästan att jag vore det.    
     Britt-Marie leder mig genom butiken, och vi tittar på alla som pysslar med sitt. Textilier, leksaker, porslin, böcker, kläder... Britt-Marie pekar på föremål efter föremål. Tillsammans beundrar vi ett vackert skåp med glasdörrar, och det kliar i fingrarna att få bläddra igenom alla böcker som står uppradade i hyllor i ett hörn av butiken.    
     Jag blir varnad för rushen vid öppningen av dörrarna klockan 12.    
     - Akta dig så du inte blir nedtrampad, säger volontärerna och skrattar.    
     De överdriver så klart, men när Britt-Marie visar mig den långa kön som ringlar utanför butiken blir jag förvånad. Kön består av många olika sorters människor. Britt-Marie pekar ut några stamkunder hon känner igen.    
     Vid öppningsdags strömmar kunderna in, precis som jag blev varnad för. Många är mycket målmedvetna. En farbror går direkt till ett skåp med mer värdefulla ting och börjar plocka på sig. Butiken förvandlas till ett utrymme av febril aktivitet.    
     Jag går själv runt i butiken ett slag. I fickan har jag en 50-lapp, en 10 och några enkronor, och för dem får jag fyra böcker och tre vackra muggar. När jag lämnar butiken och kliver ut i solskenet har jag lite nyvunnet hopp om mänskligheten, och en vilja att själv arbeta med något som känns lika meningsfullt som jobbet Pedher, Britt-Marie och de andra genomför hos Erikshjälpen.                 

 

Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

De Geers hemsida
Lärkan
Ansvarig utgivare:   Niclas Unosson
Webmaster:   Niclas Unosson
Redaktion:   Rikard, Karin