Anders har spenderat mycket tid i Asien. Tack vare religionsundervisningen i skolan så utvecklade han ett intresse för alla de platser de läste om i böckerna. Han ville se bergen i Nepal, den Tibetanska kulturen, Benares i Indien, Varanasi, den heliga staden dit många hinduer kommer för att kremeras. Det var platser som Anders längtade efter att se.
-Jag tror att det var mycket skolans undervisning som födde drömmar.
Asienpusslet är stort. Det finns mycket att upptäcka, många plaster att se och många människor att träffa. Den första biten i pusslet la Anders när han var lite över 20 och för första gången besökte Calcutta, som då var en av västvärldens symboler för slum och fattigdom. Han kom in i Indien via Bangladesh mitt i natten, strömmen hade gått och han visste inte var han skulle bo. Anders berättar att det var omtumlande. Han visste inte hur han skulle hantera alla fattiga människor.
- Jag tyckte att de var jobbiga och det var svårt i början när jag var ung. Men det var väldigt bra för mig.
Hoppade av skolan
Anders gick på Ebersteinska gymnasiet. I ettan träffade han sin nuvarande sambo, Anneli, som gick på De Geer då. De flyttade ihop tidigt och har hållit ihop sen dess.
-Jag hamnade på Ebersteinska på Teknis av någon anledning, vilket var helfel, jag vet inte varför det blev så. Jag hoppade av i trean sen. Så blev det.
Istället gick han resten på Komvux där han träffade helt andra typer av människor och lärare som passade honom bättre.
Det tog hela sju år innan Anders blev helt färdig med lärarutbildningen på grund av allt resande.
-Jag samlade pengar, var ute och reste, samlade pengar, reste. Sådär höll jag på. Jag drömde ju om att se Asien, det är ju så ofantligt stort.
1999 började han jobba på De Geergymnasiet, men innan dess hade hade jobbat hela femton år som lärare på olika håll.
När Anders gick på lärarhögskolan fick han ett stipendium via SIDA, som är ett biståndsorgan som jobbar med att få igång projekt i andra länder. Han fick pengar för att spendera ett halvår i Indien och vara delaktig i ett byskoleprojekt, som gick ut på att dra igång skolor i de fattigaste områdena ute på landsbygden iTamil Nadu som ligger i södra Indien. Anders fick resa runt och titta på dessa skolor och se hur de lade upp sin Naturvetenskapligautbildning.
-Jag hade lite lektioner också, men det var mest på skoj.
Paradrätt från Indien
Anders pratar om sina resor till Asien med ett stort engagemang och en värme i rösten. Det märks att han känner sig hemma där. När jag frågar honom om han har någon favoritplats så pratar han om Tibet, men konstaterar till sist att att Indien är hans land. Dessutom så älskar han att göra indisk mat, framförallt kycklingrätter med curry och tandoori.
-Jag håller faktiskt på att mura en tandooriugn hemma.
Anders berättar att tandoorimat bygger på att man har en tandooriugn, som är en urgammal lösning från den gamla kulturen i Pakistan. Själva tandooriugnen ser ut som en djup kruka vars botten man fyller med kol. Där sticker man sedan i järnspett med mat på, och maten värms upp både inifrån och utifrån. Dessutom så kan man göra ett speciellt bröd, ”naan”, som man klappar fast på insidan av ugnen. Anders engagemang i vad som förmodligen är hans blivande paradrätt är imponerande. Han vet vad han snackar om.
-Anneli är nästan trött på mig för att jag går in till alla kockar i Indien för att jag vill se tandooriugnarna. Jag vill lära mig hur man gör ordentligt.
Yogafantast
Anders är inte så mycket för sport, han tycker om människor som sportar men att titta på sport är inget för honom. När han var yngre var han dock duktig på att fäkta värja. Han hade en bra tränare men när han var borta mycket försvann möjligheten till bra handledning och Anders slutade. På senare tid, i samband med hans intresse för Asien, har yoga blivit Anders favoritaktivitet när det kommer till hälsa och träning. Det är med hjälp av Ulla Nilsson på De Geergymnasiet som han har kommit vidare med den sortens träning.
-Jag gör helst yoga i grupp dock, det är lite svårare att få till när jag är själv, säger Anders med skratt i rösten.
Delar musikintresset med sönerna
Ett intresse som Anders har gemensamt med sina två söner, Love, 13, och Max, 15, är musik.
-Musik är en stor del i mitt liv, det är viktigt för mig. Det är också ett sätt att ladda. När jag kommer hem så spelar jag på en stålsträngad gitarr för att koppla av.
Neil Young, Tom Waits och Bob Dylan är vad Anders kallar för hans ”grundvalla”. Orden är viktiga så svensk vispop är en favoritgenre. Några musiker som han tycker mycket om är Cornelis Vreeswijk, Lars Winnerbäck och Eldkvarn, men just nu är Anna Ternheim, Mumford & Sons och First Aid Kit det som spelas mest frekvent ur högtalarna.
När jag frågar Anders om han har varit på mycket konserter berättar han att det var mer sådant innan barnen kom.
-Det är skitkul men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att lyssna och spela.
Jag blir imponerad när Anders berättar om sina söners musikaliska talanger. Han äldsta son, Max, har lärt sig att spela banjo helt själv. På senare tid har han dessutom spelat en hel del akustiskt nylonsträngat. Anders yngsta son, Love, spenderar hellre sin tid på sin kickboard än bland instrumenten just nu, men även han har den musikaliska ådran i sig.
-Annars spelar han mycket elgitarr, han är en jävel på det alltså, säger Anders.
Det syns att han är stolt.
Mindre pretto med iPhone
En annan sak som Anders tycker om är foto.
-Bilder har alltid varit viktigt. Och konst. Jag är en bildmänniska, säger Anders.
Att gå på museer och utställningar är en aktivitet som Anders gärna ägnar sig åt. Dessutom så fotar han mycket själv. Allra helst macro och människor. Sin första kamera köpte han när han gick i ettan på gymnasiet och sen dess har det rullat på. Sen han köpte sin iPhone har han dock ändrat sin syn på fotografi något.
-Man blir inte lika pretentiös med telefonen som man blir när man fotar med systemkamera. Dessutom så har jag upptäckt att jag fotar roligare bilder med en stor display och när jag kan komponera i stor storlek.
Anders berättar att hans favoritmotiv är fjärilar, som han förr fångade ochnålade upp, och skalbaggar.
-Skalbaggar är som skulpturer. Det är mäktigt. Speciellt vedlevande skalbaggar har karaktär, säger Anders.
