Runt halsen på Cajsa hänger ett vackert silversmycke av plexiglas som hon tillverkat själv. Att vara kreativ och arbeta med händerna är både viktigt för att koppla av från jobbet och skapa något helt eget. En kväll efter en lång arbetsdag pågår verkstad hemma hos Cajsa. Hon har fullt upp med både konsthantverk och småbarn.
- Att göra något pilligt och pyssligt är perfekt efter en lång dag, säger hon euforiskt.
Cajsa är väldigt intresserad av det kreativa och älskar att arbeta med händerna. Allt från att gjuta betong till att virka är Cajsas melodi. Just nu har hon arbetat med silver en tid. Att experimentera med silver i kombination med tjockt plexiglas är något hon gärna gör.
- Plexiglaset sprider nämligen ljuset på ett fint sätt och ger lyster åt silvret, berättar Cajsa.
Halsband och armband står högt upp på listan som hon helst tillverkar, gärna i kombination med läder. Det ska vara en enkel och ren design och hon jobbar mer än gärna på det sättet själv.
Om tid finns sätter hon sig gärna i soffan och syr efter en lång arbetsdag.
- Jag har sytt en del egna kläder också, med det tar längre tid. Det senaste klädesplagget jag sydde var en klänning till ett bröllop för fem, sex år sedan.
Cajsa upplever det som avkopplande att sy. Hon säger att det är skönt att fokusera på något annat som inte är arbete.När Cajsa syr blir det oftast barnkläder och inredning. Hon tycker att det finns så många fina barntyger att det gör det svårt att låta bli. Cajsa har med sig söta barnmössor och fina små mormorsrutor hon har virkat.
- Mormorsrutor används för att sättas ihop till en större filt eller ett överkast. Det är en gammal teknik och är bra när man har småbitar av garn över, det är blivit supertrendigt igen, säger Cajsa. Det går lätt att upptäcka mormorsrutorna i vilken inredningstidning som helst, allra vanligast en filt till en fåtölj. Hon berättar att hennes rutor ska bli en filt till en barnvagn eller till pulkan nu i vinter. När jag ska fotografera henne så ber jag henne virka lite. Det går undan och garnet växer snabbt till något större.
”Lärare var inte mitt kall”
Nu ägnar Cajsa sig inte bara åt hantverk utan är även lärare i historia, svenska och journalistik här på skolan.
- Det var inte mitt kall att bli lärare, det blev bara så. Jag halkade in på det spåret när jag läste historia. Så vad kunde jag göra av det? Det var ju antingen forskare och lärare, säger hon och ler.
Eftersom jag själv läser media frågar jag henne vad det är med journalistik som lockar. Hon tänker efter ett tag och svarar sedan att det är intressant hur mycket tidningarna vågar skriva och sätta bild på. Hon håller sig uppdaterad genom att ofta titta på nyheterna.
- Förut var det själva skrivande biten som var extra kul, nu är det mer hur det fungerar bakom yrket.
Ödet spelade en viktig roll i hennes yrkesval. Frisör var det självklara valet när Cajsa var tonåring. Cajsa har fixat kompisars frisyrer till diverse evenemang. Allt från skolavslutningar till bröllop.
- Det var väldigt roligt, faktiskt. Nu klipper jag mest min familj, säger hon och drar fingrarna genom sitt kastanjebruna hår.
Sommarstugan på Öland är Cajsas oas
Cajsa är gift och har småbarn. På Öland är familjen bosatt under sommarhalvåret. Där brukar Cajsa plantera blommor, fixa och trixa i trädgården. Hon tvekar inte en sekund när grannarna behöver hjälp med sina trädgårdar.
- Jag påstås ha gröna fingrar, säger hon och ler.
Öland på sommaren och på vintern i en lägenhet bakom Konstmuseet i Norrköping. En skön kontrast alltså.
- Den är egentligen alldeles för liten för oss, nu när vi är fyra.
Jag tackar för pratstunden och lämnar personalrummet och Cajsa för denna gång. Jag funderar på hur det hade varit om Cajsa var min textillärare på högstadiet. Med det brinnande intresset för hantverk och lugnet som hon utstrålar hade det lätt blivit succé. Jag blir så sugen på att sätta mig i soffan och vira in mig i en varm filt och sticka en hel halsduk bara sådär. Det verkar ju så himla enkelt och kul!
