De Geergymnasiets tidning på webben
Förstasidan

« Föreg. Nästa »


Artiklar

Lite schizofren


Jenny Nilsson 2012-11-23


Att träffa en lärare på fritiden är lite som att se en hund stå på bakbenen. Lärare som pratar så passionerat om sitt ämne, kan man lätt tro inte har något liv utanför skolan. Efter ett litet samtal med Tangra insåg jag att, åh, så fel man kan ha! 


I Tangras klassrum hänger en stor affisch på Eros Rammazotti. Bredvid hennes skrivbord i arbetsrummet står en hylla full med italienska filmer och böcker. 

En resa till Italien lite då och då är obligatoriskt för Tangra. Hennes favoritplats i världen är Rom. Det är med värme i rösten hon berättar att hon behöver en dos av den italienska maten, människorna och temperamentet varje år. Att blanda lilla landet lagom med exotiska Italien, har dock lett till en smärre kulturkrock. 
- I Italien känner jag mig för svensk, och i Sverige känner jag mig för italiensk. Lite schizofrent! säger hon.  


Från Pula till Svärtinge

1963 föddes Tangra i Kroatien, som då var en del av Jugoslavien. När Tangra var ett och ett halvt år gammal flyttade familjen till Sverige, där hon växte upp i Norrköping. Ett par år efter studenten bodde hon i Tyskland, efter att hon mött kärleken i en tysk man som hon gifte sig med. Detta varade i ett par år, tills de gick skilda vägar. Senare i livet bodde hon fyra år i sina föräldrars hemland Italien, tillsammans med make nummer två. När det äktenskapet tog slut styrde Tangra kosan tillbaka till Sverige, för att var nära sin mamma som nyss blivit änka. Här mötte hon sedan sin nuvarande man, tredje gången gillt! 

Förutom att åka till Italien varje år, blir det även ofta en tripp till staden Pula i Kroatien, där Tangra föddes och numera har en lägenhet.
    Med alla länder och städer i bagaget, var känner hon sig egentligen hemma? En del människor kanske skulle ha känt sig förvirrade om sin identitet, men Tangra behöver ingen detaljerad geografisk definition för att vara säker på vem hon är.  
- Världsmedborgare. Nej, förresten, Europé. 

Tangras familj består av hennes man, deras tioåriga dotter och tolvåriga pojke. Tillsammans bor de i ett hus i vackra Svärtinge. Livet på landet är dock inte särskilt lockande för Tangra, som inte kan undgå att känna en viss längtan till stan. 
- Jag har inga gröna fingrar, tycker inte om att påta i trädgården. 

På fritiden läser hon hellre böcker, gärna historiska romaner, deckare och självbiografier. Dessvärre finns inte särskilt mycket fritid över mellan jobbet och att skjutsa barn fram och tillbaka. Sonen har fotbollsträningar och dottern tränar handboll. Men när det finns tid över  lyssnar hon på Eros Rammazotti och ser på italienska filmer så mycket som möjligt. 

 


Lever i nuet

Alla som träffat Tangra har nog lagt märke till hennes smakfulla klädstil. Hon är väldigt intresserad av mode och beskriver sin stil som klassiskt modern. Förr sydde hon sina egna kläder, fram till barnen föddes och det inte längre fanns lika mycket tid över. Som yngre ville hon bli designer, men föräldrarna tyckte inte att det var tillräckligt akademiskt. I stället har Tangra haft en mängd olika jobb, både oakademiska och sådana som hennes föräldrar antagligen hellre gav sin välsignelse till. Bland annat har hon jobbat som servitris och försäljare i en skoaffär. Dessutom gjorde hon karriär i flygbranchen under en period av tio år. På Arlanda flygplats jobbade hon som markassistent och biljettör, hon har jobbat på resebyrå och till och med som flygvärdinna. Hennes reseintresse lyser tydligt igenom hennes meritlista. 

- Jag vet inte vad som är hönan och ägget, om människan väljer jobbet eller om jobbet formar människan. 

Det alla hennes jobb har gemensamt är att det handlar om att träffa människor. Tangra beskriver sig själv som väldigt social och älskar att möta nya människor. Hon gillar även att prova på nya upplevelser och resa till nya platser. 
- Jag är nyfiken på livet. Försöker alltid se saker positivt och se meningen med allt som händer. 


Att leva i nuet är Tangras melodi. Hon har inga planer smidda inför framtiden, och kan inte säga var hon kommer vara om tio år. Hon tar dagen som den kommer. Hennes spontanitet kan ibland vara ett problem mellan Tangra och hennes man, som å andra sidan är väldigt planerande. 
- Han stoppar mig ibland, och jag får fart på honom, säger hon med ett skratt. 

Det låter som om de kompletterar varandra väldigt bra. Kanske är det olikheterna som passar bäst ihop?

 

Nu jobbar hon på samma gymnasium som hon själv gick på.
- Lite konstigt att ha sina gamla lärare som kollegor. Men det känns jättebra, cirkeln är sluten. 

Det vore väl kul om någon av oss som blir kvar här och har Tangra som arbetskamrat om tio år..?

 

 


Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

De Geers hemsida
Lärkan
Ansvarig utgivare:   Niclas Unosson
Webmaster:   Niclas Unosson
Redaktion:   Rikard, Karin